LA MER, CE’ST MAGNIFIQUE!

28 juni, 2020

Är man kompositör och har skrivit en världshit, behöver man inte skriva fler sånger, men det är lättare sagt än gjort för den som bär musiken inom sig.

Irving Berlin Skrev ”White Christmas” och det är nog världen mest kopierade och inspelade låt. Men det var inte den som fick in mina tankar på musiken. Inte heller min egen signaturmelodi till radioserien ”Ollles Sångbok” även om den har skänkt mig en oförglömlig upplevelse.

Nä, jag tänkte på Charles Trenets klassiker ”La Mer”, en sång som vore den skriven för hela livet och mer (la….!) därtill. Min franska är inte särskilt flytande (än en gång; ursäkta vitsen), men man kan ändå sjunga med i textens innebörd.

Vi halkade in på ‘Mr Bean på semester’ och fick mest magknip av alla roliga dumheter som spelades upp. Men filmens slutscener handlar om havet och alla sjunger till slut ‘ La Mer’. Precis som alla sjöng med en gång när jag som toastmaster hyllade vännen Alain Lemaire, Malmös meste restaurangfransos när han firade 50 och tio år senare 60. Lätt att sjunga med …: Lemaire, Alain Lemaire, Allain Lemaire.. osv.. Pa de probleme!

Fantastisk sång. Här presenterad av kompositören själv. Klicka och sjung med!


VERA – LÄGG NAMNET PÅ MINNET

25 maj, 2020

Ingen döper väl eller namnger sin flicka till Vera i dessa tider?

Vi såg den goa detektiven Vera – hon som kallar alla för ‘Love’ och jag började tänka på namnet. ‘Tant Vera¨ minns jag förstås. En nog så galant hustru till pappas bridgekamrat. Sökte vidare på namnet…

Kom givetvis in på Vera Lynn, som nu närmar sig 103. ”The Forces Sweetheart” som hon kallade när hon sjöng sig in i varenda brittiskt hjärta under andra världskriget med sånger som ”We’ll meet again” och ”White cliffs of Dover”. Vera Lynn släppte vid 92 års ålder ut ett album med sina stora sånger. Hamnade på topplistorna! Svårt att hitta någon svensk motsvarighet. Inte ens ‘Lapp Lisa’ var så gammal när hon sjöng i Hylands hörna.

Jag var tvungen att lyssna på Vera Lynns sång när ‘V-Day 50 Year’ celebrerades. Vilken röst!

– Well don love, skulle vår TV-hjältinna Vera sagt innan hon löste veckans fall.

Finns det någon liten Vera där ute? Namnet förpliktigar.


LASSE ÅBERG PÅ TAPETEN

18 maj, 2020

Vi såg den andra delen av SVT:s porträtt av Lasse Åberg.

Upp for minnena. Jag har ju mött honom under ‘karriären’.  Kanske mest när vi båda spelade i Bedrups ”TV-lag”

Första gången möttes han som skapare av omslaget till Stellans och min barnskiva ”Gustav, Otto och Elvira”. Byggd på en serie barnprogram vi gjorde för radion under många år från tidigt 70-tal och framåt. Manus skrev vi tillsammans och musiken gjorde jag.

Det blev en framgång som grammofonbolaget Sonet gärna ville göra en skiva av och Åberg fick göra omslaget. Det blev ju fint. Men han stavade Gustaf med f. Typiskt stockholmare, tänkte vi som alltid skrev Gustav.

Gjort är gjort, men nu är saken utredd, hoppas jag. Gustav hette Gustav.

Att Åberg samlar på Disneyfigurer är väl allmänt känt. En gång hade han läst i en tidning att jag samlade på Dinky Toysbussar och sådant.

– Det var ju skönt att se att inte heller du är helt harmonisk, sa Åberg på sitt stillsamma sätt.

Jag log och låtsades förstå vad han menade. Skanneern är inte gjord för att rymma en hel LP-skiva, så vi fick ta ett foto och sen kopiera. Därav ljusskillnaderna.


twiligt time

5 maj, 2020

Vi funderar på en liten föreställning, den gamle redaktören och jag.

Vi får. väl se när det blir, som tiderna är, men hav förtröstan!

Vad den ska heta vet vi inte riktigt. Senast jag gjorde en föreställning i det lilla formatet hette den så här. Och jag ritade/målade affischen enligt nedan. Ett ständigt kittlande tema.


KONSTNÄRER PÅ SCEN

3 maj, 2020

Vi såg filmen om Piaf, ”La vie une rose” med en fenomenal gestaltning av Edith Piaf och blev starkt berörda. Har man något at säga, eller sjunga, behöver man väl inte röra sig på på scen? Det förstod inte den unga Piaf, men fick lära sig att använda händerna. Vilken sångerska, vilken konstnär.

Vi såg poeten Bob Hansson förtrolla publiken på Storan i Göteborg med mest hela tiden få gester och många ord men efter hand med väldiigt koreograferad rörlig uppvisning.

Samma kväll förtrollade Carl Einar Häckner oss med många ord och magiska gester i en upptagning från en annan Göteborgsscen.

Vi hade behållning av dem alla, men Edith Piaf berörde oss allra mest Vilken stor sångerska ‘Den lilla sparven’ var.


QE SERA SERA – WHAT WILL BE WILL BE

3 april, 2020

Sicka tider! Håller kontakt med vänner i England och Australien, där reglerna är ssträngare än här.

I England får du inte ens gifta dig i dessa dagar, eftersom det krävs fler än två för en sådan ceremoni.

Hur ska det bli? Kommer osökt att tänka på Doris Day och hennes ‘hit’ Qe sera på 50-talet som spelades ofta. Samtidigt som lille pojken Gunnar fick upp blicken och känslorna för det där med flickor och romantik.

”What will be, will be”. Det är väl så det är.

Skön låt i vilket fall. Lyssna på!

https://www.google.com/search?q=que+sera+doris+day+youtube&oq=qe+sera+-+Doris&aqs=chrome.4.69i57j0l7.48365j0j4&sourceid=chrome&ie=UTF-8

 


ALLSÅNG PÅ OPERAN?

8 mars, 2020

Lördag kväll och vi undvek framgångsrikt den ”Melodifestival” man numera kallar ”Mello”, där melodierna  inte är så viktiga. I stället hamnade vi på en operaföreställning från Salzburg (Var det inte där familjen von Trapp sjöng i ‘Soud of Music?) av Richard Strauss ”Salome” med musik man inte för ett ögonblick kan sjunga med i. En av vår stora sopran Birgit Nilssons paradroller? Här med en snygg brunett som på intet sätt påminde om Birgit Nilsson eller andra klassiska operadivor. Varken i eget omfång eller annan utstrålning. Klassiska operadivor brukade väl ha ett annat kroppsomfång och dito magstöd? Tänk bara på Castafiore i de älskade Tintin-äventyren. Vi försökte sjunga med, men då ylade hundarna förtvivlat. Vi förstod dem så väl och valde att hålla tyst, vilket uppskattades av alla närvarande.


DAGS ATT TÄNKA

22 februari, 2020

Jag skrev om Nashville och musik härom dagen, vilket förde läsartankar och bloggkommentarer till The Kingston Trio. Våra förebilder när vi började spela. Deras allra bästs LP hette ”Time to Think” och innehöll klassiker som ”Last night I had the strangest dream”. En låt som Corneliis W översatte ordagrant och sen kallade din egen. Men det var så det gick till. Inte ens visan om ”Cecilia Lind” var ursprungligen hans utan snarast irländsk och handlade om ‘Ms Dunbar’. Jo jo… och ändå har vi inte nämnt Deidres Samba, en brasiliansk låt. Det där om att man fick stjäla fyra takter var Povel Ramels påhitt.

Men nu handlade det ju om The Kingston Trio och ‘Time To think’. En riktigt bra LP som inte borde saknas i någon skivsamling.

 


SÅNGER PÅ EN VERANDA

20 februari, 2020

Vi har med stigande nyfikenhet och intresse tittat på ‘Jill’s veranda’ och fått god utdelning. Inte bara för att sensommaren är så fantastiskt vacker i Tennesee, utan också för musiken och den avspända stämningen.

– Där borde jag varit med, kan jag tänka. Märkligt nog, kan man tycka, har jag spelat i trakterna tillsammans med härliga amerikanska musiker. Och min musik finns till salu i den stora skivaffären i Nashville.

Där finns det plats för många ‘Songs to remember’ där alla som har häftet till hands kan sjunga med. Men de flesta kan ju alla låtarna utantill. ‘By hart’ Stäm upp spelemän!


MUSIK I NATTEN

4 februari, 2020

Vi mådde bra framför TV:n och såg filmen om Monica Z.

Jag gick till sängs och försökte somna medan musiken till ”Sakta vi gå genom stan” ljöd vidare i mitt huvud. Irriterande nog kunde jag inte komma på alla orden. Inte kan man somna då.

” Walking my baby back home”, tror jag låten ursprungligen hette. Skön musik.

När klockan slog fem tror jag att jag kom på hela texten. Men då gitte jag inte längre utan somnade. Det var inte så dumt alls.


%d bloggare gillar detta: