UTAN PUBLIK

25 juni, 2020

Publiktorka har alla artister och musikanter varit med om.

Nu spelar fotbollsspelare som är vana vi fullsatta läktare inför tomma sådana.

Under mina trubadurdagar var förklaringarna till varför det inte var något folk på krogen den kvällen många och enkla.

”Folk har inga pengar så här efter semestern” . .Alternativt ”.. efter jul” Eller ”Inför semestern..” O.s.v.

Nu gäller andra regler. Publik är inte välkommen. Förklaringen känner vi alla till.

Manchester United lät sig inte bekomma, utan gjorde tre mål mot Sheffield United. Så glada vi blev. Även publiken som inte fick vara på plats.

Jag har haft glädjen att uppträda inför fullsatt salong i Stockholm, annorstädes och på Malmö Stadsteater. T.o.m på ”bakfickan” till Moulin Roue i Paris. En stor salong. En mäktig känsla!


FLYG I LUFTEN

6 juni, 2020

Polisens helikopter hovrar över Limhamn. Har det hänt något  så de jagar bovar eller håller de koll på studentfirandet? Inte så lätt att veta. När flygmaskinerna – som de kallades- surrade i luften en gång, var det DC3:or

På 50-talet flög sådana mellan Malmö (Bulltofta) och Kastrup (Köpenhamn). Världen kortaste flyglinje, sades det. Planen hann knappt lyfta förrän de gick in för landning på Kastrup – Copenhagen Airport numera. Då hette flygplatser i våra trakter inte ‘Airport’ som de gör numera. Det räckte med flygstationen (så stod det på bussarna som gick dit) Bulltofta, Sveriges första riktiga, kommersiella flygplats. Det hände sig att vi hämtade pappa där på på Bulltofta när han hade varit på exotiska ställen i Europa som Milano, Paris och London. Då anlände han i en DC3:a, direkt från Kastrup. Och vi småpojkar såg hur mamma gav pappa en välkomstpuss. Då rodnade och skämdes vi. Det var ju oerhört att bära sig åt på det viset, tyckte vi som inget om livet visste.

DC3


I USED TO …

4 juni, 2020

…sit in the shade of an old ceder tree.

Jag började nynna, gnola på en låt från ungdomens dagar med hootenanny och The Chimneys, som vår trio hette. Vi skrev ner texten från en skiva med våra favoriter The Kingston Trio och repeterade in den.  Those who are wise, heter låten och lärdomen från den är enkel men nog så svår att begripa för en ung människa. Som texten lyder: ” Young men should know, who gaze at the sun. It is those who are wise, who sit in the shade.” En visdom att ta till sig längs vägen. I alla dess betydelser. Något att tänka på när sommarsolen lyser. Jag har tyvärr inte några inspelningar av oss  från den tiden, men de som är att lita på, säger att vi var bra. Vi sjöng den utan John Stewarts enerverande vibrato. Jag lovar.

 

 


MINNEN VI MINNS

25 april, 2020

Alla blir vi äldre och minnet kommer oftare och oftare på tal. – Du vet väl att det alltid ska vara svamp en svampomelett? – Kom du ihåg att låsa ytterdörren?  – Kom du ihåg att betala räkningarna? Och sådana trivala frågor i vardagen. Jag tror att alla som varit med känner igen symptomen.

Men när det kommer till vår ungdom är det en annan sak. Då poppar allt upp och vi kan redogöra för det mesta.

I  den kan med glädje grotta ner sig.


QE SERA SERA – WHAT WILL BE WILL BE

3 april, 2020

Sicka tider! Håller kontakt med vänner i England och Australien, där reglerna är ssträngare än här.

I England får du inte ens gifta dig i dessa dagar, eftersom det krävs fler än två för en sådan ceremoni.

Hur ska det bli? Kommer osökt att tänka på Doris Day och hennes ‘hit’ Qe sera på 50-talet som spelades ofta. Samtidigt som lille pojken Gunnar fick upp blicken och känslorna för det där med flickor och romantik.

”What will be, will be”. Det är väl så det är.

Skön låt i vilket fall. Lyssna på!

https://www.google.com/search?q=que+sera+doris+day+youtube&oq=qe+sera+-+Doris&aqs=chrome.4.69i57j0l7.48365j0j4&sourceid=chrome&ie=UTF-8

 


FULLSATT ELLER PUBLIKKRIS?

15 mars, 2020

Villrådiga är vi i dessa dagar. Evenemang vi brukar följa ställs in och gör de inte det, får publiken inte komma.  Och inga matcher eller föreställningar får göras med mer än högst 500 i publiken. Och ingen som jubilerar vågar hålla ‘Öppet hus’

– Kommer det folk i kväll? Den ängsliga frågan alla som uppträtt på scen och alla cirkus- och revydirektörer har ställt sig. Tittat genom en glipa i ridån och ängsligt blickat ut över salongen. Men, som man säger: ” The show must go on.” Har du en liten publik, måste du ändå ge allt du har för de som har kommit.

Minns en kväll på Kulturen i Lund. Lars Holm och jag var engagerade för att göra ett visprogram Det hände mycket i Lund som drog storpublik den kvällen. Vi kunde räkna in två, kanske tre, personer som bänkat sig innan det var dags.

Arrangören Bengt Jacobsson var inte den som tappade sugen. Han hämtade ost och vin från museets skafferi och bjöd alla att flytta in i ‘salongen’. Sen spelade vi och tog del av det som bjöds på bordet. Det blev en riktig höjdarföreställning. En kväll att minnas. Publiken var fantastisk! ”Den bästa publiken vi hade den torsdagen” för att ta till ett gammalt konfrencierskämt.

Full salong är givetvis det alla drömmer om och hoppas på, men det kan fungera ändå, bara samspelet fungerar. Bilden: Liten bild – stor publik.


SIGGE FÜRST

27 februari, 2020

Vi dividerde om Sveriges Radios ”Frukostklubben” för inte då länge sedan.. Om ”Kaffe-Petter”- nålen som alla medverkande i programmet fick. Har inte sett någon sådsn i ”Antikrundan”, men den är . nog inte så dyr och eftertraktad på samlarmarknaden. Han sitter. f.ö. på mikrofonen på bild tillsammans med Sigge Fürst, den ständigt gode , varme radiorösten och -profilen.

Honom lyssnade vi alltid till på lördagmorgnarna innan vi gick till skolan. Doken om ‘Frukostklubben’ hade varit rolig att läsa, men den hittar man nog inte så lätt i vare sig antikvariat eller på nätet.


Schlafe mein prinzen ..

6 februari, 2020

Tradjazz var det vi växte upp med när började dansa med töserna på stadens jazzklubbar.  Föreningar som via driftiga arrangörer hyrde in sig lite här och där. På gamla Ungdomens hus på Skolgatan, efter hand på ”Logen” på Friisgatan och iband på Lorensborgs fritidsgård.

Tradjazz var det som gällde. Störst var Papa Bues Viking Jazz Band. Vi spelade dom på våra FF- föräldrarfria – möten på röda och gröna EP- skivor.ch dansade ännu tät<re till Acker Bilk och ”stranger on the shore”.  Jazz? Tja. Papa Bue hade framgång med en tysk godnattvisa i tradjazztappning.

Den var skön att dansa tätt intill med varandra.

 


KALAS ATT MINNAS

18 januari, 2020

Vi fröjdade värre igår. Minns jag. På västkusten och maten låg mer år fisk- och skaldjurshållet. Inälvor får andra drömma om.


I CHEFSSTOLEN?

8 januari, 2020

Njae, så mycket chefsstol var det inte, men vid ett tillfälle fick jag äran att vara chefredaktör och/eller redaktionssekreterare för ” INGRESSEN” tidningen vi gav ut på journalisthögskolan i Göteborg. Det kändes nästan som på riktigt.

Det roligaste med  numret vi gjorde  var att vi fick en personlig intervju med den franske mästaren Jaques Tati, som då gästade Göteborg och tog emot vår reporter i undertröja på sitt hotellrum på Palace hotel. Mr Hulot ni vet.

Bilden speglar det ‘intensiva’ arbetet på redaktionen. Diskussioner med ”notischefen”. Det gick bra för många av kurskamraterna. Eva Carlsson t.v. hamnade bestämt på DN eller SvD. I huvudstaden i vilket fall. Den svartvitrutiga skjortan hade jag köpt i London för en billig peng. Håret hade ännu inte grånat.

Those were the days.


%d bloggare gillar detta: