PROCENT UPP ELLER ÅT HELSKOTTA

25 augusti, 2018

– Hur många som tänker rösta på den ena eller den andra, vet jag inte, men jag tror heller inte på väderprognoserna, sa ”Järvinen”.

– Det var det klokaste jag hört idag, menade vår lokale.

Vi mindes en tid i det mycket tidiga 70-talet när samhället – och i synnerhet ungdomen – var så politiserat så det inte fanns någon hejd.

Det fanns 20+-åringar som tyckte sig förstå allting och sa att de aldrig skulle kunna umgås med borgare, alternativt socialdemokrater. De som var med minns.

Mikael Wiehe betraktade mig som svikare när jag skrev för stora förlagets ”Ny Musik”. Han försökte i alla fall övertala mig att inte göra det. Det fanns ju proggtidningen Musikens Makt.

Nu tycks det vara andra strömningar som gäller. Eftersom hyggligt många procent av de som tyckte ‘rött’ på den tiden har överlevt, är det nog också hyggligt många procent av dom som svängt till brunt. De som borde lärt sig av historien. – Fast det hade de ju inte då heller. sa ”Provinsialläkaren”.

– Vi noterar att fler och fler av ‘Jimmys Vänner’ från den generationen politiker visar sig.

– Så är det kanske, sa ”Matmor”. Men oroliga är vi

.

 

 

 


LÄSA UPP BETYG

17 augusti, 2018

Läsa om för att bättra på betygen. Det var vad en hel del av oss realskoleelever fick göra i sommartid. Sen gå upp i tenta för att rädda betyget inför nästa termin.

Inget nöje och vår diciplin var usel. Var man slarvig och omotiverad i skolan, var man inte bättre under sommarlovet. I folkskolan var vi  vana att vara bland de bästa i klassen utan att läsa läxor. Viktiga ämnen som geografi och historia läste vi ändå av rent intresse. Med matte var det värre. En sommar fick jag dock grepp om den och tentade upp det underkända betyget till minst Ba+. Mycket bra, utifrån mina vyer. Jag fattade, helt enkel, matematikens mysterier.

Första skrivningen under terminen klarade jag galant och cyklade hem stolt och glad i hågen. Väl hemma upptäckte jag att jag inte lämnat in min skrivning, hur nu läraren kunnat låta det ske, cyklade hem till lhonom och lämnade in mina papper.

– Nja. Gör du lika bra resultat nästa gång, ska jag tro dej, grymtade  han. En sur typ som dessutom gillade surströmming. Ingen större pedagog.

Bra resultat gjorde jag givetvis inte. Tappade sugen och så föll ambitionen. Och betyget. Det var på den tiden klassen såg ut som här. På ett ungefär. Jag står till vänster och tänkte nog mest på fotboll. Hade inte ens börjat fundera på flickor. Sicka tider. Hade inte ens hunnit börja spela gitarr. Såhär års var det. Fast för ett tag sedan..


HUR SER DOM UT?

16 augusti, 2018

Det fanns en tid för inte så länge sedan när var och varannan känd personlighet/man (skådis, musiker eller vad det nu kunde vara), med stolthet berättade att han var en vanlig, hederlig arbetargrabb.

Stolt över sina föräldrar kan man vara, men inte hjälpa eller rå för i vilken miljö man är född och uppvuxen. Förhoppningsvis med goda barndomsminnen i bagaget, vilket inte är alla förunnat. Fråga Ingmar Bergman.

Min uppväxtmiljö var på alla sätt hederlig, men kanske inte så socialdemokratisk. Hederlig arbetargrabb kan jag inte kalla mig. Och när vi gick på läroverket, verkade socialdemokrater vara ett annat slags folk. Erlander kunde vara rolig. Men Torsten Nilsson, Gunnar Sträng och Arne Geijer? Partiet fick ständigt långt över 40 procent av rösterna, men ändå. Givetvis en barnsligt, naiv föreställning: Men vi undrade ändå ‘hur de såg ut’ och försökte lista ut vem av kamraterna som kunde tillhöra den där sidan.

Det var på den tiden vi läste Fantomen och visste att bovar hade tjurnackar, låga pannor och snaggade skultar.

Sånt gick givetvis över.

Men i dessa tider när det spekuleras i höga siffror för SD, kan vi inte låta bli att undra hur de som ger sina sympatier åt SD ser ut. Och att i ett sällskap på 10-25 personer undra vilka  av dem som kan tillhöra de där anhängarna.

Idag fick vi höra en tidigare högt värderad bekant och vän uttrycka sin sympati för både de inhemska, mörka krafterna och även Donald Trump. Han gav oss ett ansikte. De ser ut som alldeles vanliga människor.

Som det var i 30-talets Tyskland.

Hur kan det ha gått så galet och hur handskas vi med detta?


MINNESVÄRT

29 juli, 2018

Värmen tar sin tribut … Hm, låter det inte sportjournalistiskt?

Det är onekligen knepigt att tänka kvickt, eller månne klokt, i detta väder. En gammal ursäkt Donald T Duck alltid kan hänvisa till.

Kommer ni förresten ihåg den gamla historien om amerikanen, svensken och skotten som skröt om allt man kunde göra med lös…; ben och sånt. Och svensken sa: – Vad är det med det. Vi bytte huvud på en politiker och nu är han Sveriges statsminister.

Den tyckte vi var kul för 50 år sedan.

Men bra var det givetvis att MFF vann mot Norrköping efter en onödigt spännande match. Egentligen tyckte vi mest synd om de i publiken som satt i solen matchen igenom. 33+ med råge.

Är det någons som minns när det var så varmt?


HOT, HOT, HOT!

28 juli, 2018

Minns när svärmor en gång önskade en låt där jag då spelade.

– And make it hot, hot, hot! sa hon och vill nog bara modern.

Ett minne som lätt väcks till liv i dessa dagar.

 


MYSIGA BROTT FRÅN FLYDDA TIDER

26 juli, 2018

I  stilla sommarnatten, så stilla att inte ens fladdermössen fick luft under vingarna, fladdrade vi mellan tv-kanalerna för att undvika reklampauserna.

På det viset fick vi följa Kommissarie Lewis, chief inspector Barnaby och Maria Langs 50-talspolis vars namn vi icke känner. Och vi fick se varenda mördare avslöjas. ”Mysiga” mord, alls inte som verklighetens och nutida dödsskjutningar.

Vackert väder har tv-deckare nästan alltid.

Därtill fick vi, vilket hör till den sortens TV-dramatik, se en mängd välpolerade bilar från gamla tider.

Lustigt nog är  bilarna  – som strålande tidsmarkörer – alltid välputsade och blanka.

Och av någon anledning är ofta kyrkor och kyrkans män inblandade i intrigerna.

I ett av avsnitten körde man omkring i en Austin Somerset, klassisk, engelsk 50-talare. Det gjorde även min morbror  Gösta, som var kyrkoherde i Fågelfors och Kosta. 50-talet. Men han blev aldrig inblandad i något deckardrama och bilen, bullig och fin, kallades ”Augusta”. Och som jag minns det, var den bilen ljusbrun.


IDAG OCH FÖR 50 ÅR SEDAN

19 juni, 2018

Det är mest fotboll dessa dagar. Sverige spelade trögt och trist, skapade men missade chans på chans men släppte inte till något och vann till slut mot SydKorea. Vi var rentav missbelåtna efteråt. Så korkat. Det är alltid roligast att vinna.

England höll på att soppa till det. Spelade lika orörligt mot en tjockt försvar. Tunisiens. Men har ju Harry Kane och så blev det 2-1.

Brasilianare, Argentinare, Tyskar är mycket surare än vi vars lag är vinnare. Italienarna sitter hemma och gråter. De får inte ens vara med.

Hoppet om en lyckosam turnering lever.

Sommaren 1968. 50 år sedan! Inget VM på gång, så jag pallade mig upp till Parnell Square och Universial Folk Center. Eftersom vi trots allt var i Dublin och det stod i en annons i tidningen att jag skulle spela där.

Ingen stor klubb, men med trogen publik. En svensk trubadur i Dublin på 60-talet var lite udda, men det gick utmärkt bra. Delade scen med Ronnie Drew – The Dubliners.

”We are off to Dublin in the green in the green …”

Irish Independent: