TRYGGARE KAN INGEN VARA

19 april, 2018

Vi var trygga när vi slog oss ned framför skärmen. Vi var minst lika trygga som en gång i mammas famn. Men vad hjälpte det.

Malmö FF förlorade och vi höll på att gråta över eländet. Trist. Men smällar man får ta. Men HIF vann, BoIS spelade oavgjort, Rosengård likaså och även Lunds BK. Sen minns jag inte mer av de aktuella resultaten. Jo. United klarade av Bournemouth med säkra 2-0.

Bournemouth är en charmig plats på den engelska sydkusten. Där spelade vi svenska folkvisor en gång och tog sen tåget till Portsmouth för att göra samma sak inför ännu en förundrad publik. Det hölls svenskveckor lite här och där och scenerna stod inne på olika varuhus. I Glasgow och Cardiff hade vi redan varit.  I Bournemouth hann vi spela Snooker i vårt hotells nedervåning. Ett hotell som andades victoriansk trygghet till den milda grad att vi fick för oss att droskorna på gatan utanför var dragna av hästar. Vi blev förvånade när vi noterade att det inte var så. Men allt i lokalen var inrett i ädelträ och den bästa gröna filt man kunde uppbringa. Paneler i ek och resultatbanden i finaste skinn med guldmålade siffror. Kloten hade den perfekta, väl nötta rundningen och tyngden. Det kändes som om vi befann oss i en värld där inget kunde störa. Det kändes tryggt.

Visserligen hade vi druckit några Best Bitter, bordet tedde som som en ocean. Stora är de.

Detta hände för 37 år sedan, så det är ju inte att undra på.

Det ena har inte med det andra att göra, men vilken utstrålning av trygghet bilden nedan ger. Kan en unge ha det säkrare och bättre? En mjuk famn och en mamma som igen skulle våra sig på. Det säkraste stället en lejonunge vet.

Visar den i stället för en bild av Bournemouth. Vi uppammar dessutom trygghet inför resten den allsvenska säsongen. Det gäller att känna styrka och slappna av så gott vi kan. För laget gäller det att visa lejonklon.


FÖR SEN ANKOMST

11 april, 2018

– För sent har ju alla kommit nån gång, sa ”Den Stabile” när ämnet kom på tal.

– Från lektionerna i skolan till allt annat som gått att komma för sent till, sa ”GrötLarsson”. Och bett många lärare om ursäkt utan att det hjälpte. Man fick anmärkning ändå.

Själv fick jag lära mig att be om ursäkt på franska eftersom jag ofta var försenad till fransklektionerna efter lunchrasten, satt den frasen perfekt. Men betyget blev inte bättre för det.

– Man kan komma för sent till allt utom sin egen begravning.”Distriktsläkaren” log ett nöjt leende som om han just hade kommit på något nytt.

– Och alla som kommit för sent har haft sina ursäkter. Under skoltiden hette de oftast ”Jag försov mig”, log ”SkinnaLars”.

Själv missade jag rättstavningen av min blogg en natt. Kärleken kom emellan. Ett slags försening. En förklaring som fick duga för mig.

I andra klass kom bänkkamraten för sent, med skitiga kläder och oljiga fingrar.

– Bilen startade inte, sa han. Knappt nio år gammal.

Lärarinnan bara tittade på honom.

– Det var bara pojkar som kom för sent, kontaterade tant G ampert.

I realskolan bodde vi så nära skolan att jag knappt behövde gå hemifrån förrän första ringningen. Hann ändå fram i tid, men alltför ofta ändå inte och fick sänkt ordningsbetyg. För att ha missat morgonsamlingen.

Lennart och jag väntade på Jaques för en repetition  en gång. Jaques kom en dryg timme sent.

– Jag fick problem med magen just som jag stannade utanför dörren. Fick cykla hem och byta kläder, sa han.

Vem kunde ifrågasätta en sådan förklaring?

Ursäkterna är många. Förmodligen så många att de skulle kunna samlas i en bok.


BAGARENS KLOKA ORD

6 april, 2018

När vi var barn, var vi tvungna att att äta upp det gamla brödet innan vi åt av det nya. Ingen av oss kom på att fråga varför inte mammorna väntade med att köpa nytt tills dagen efter. Eller dan därpå.

– Vi växte dessvärre inte upp i ett land som Frankrike, där man handlar nybakat varje morgon hos den lokale bagaren, sa ”Konstnären” som flyttat dit på gamla dar.

– Säga vad man vill. Hembakat och färskt är alltid bäst. Gammalt bröd mår inte ens ankorna bra av.


SLUT PÅ LURET

2 april, 2018

– April, April! lurade vi varandra igår. Vår lokala morgontidning gjorde ett traditionsenligt försök. Eller flera.

– Jag har en känsla av att vår lokale gick på den, sa ”Snickaren” .

– Det är väl så med avgångna politiker, sa ”SkinnaLars”. Dom försöker få oss att gå på finter och anlägger fällor, men hamnar själva däri. Eller hur det nu heter.

– När det gäller den tidningen, tycker jag det verkar som om man kör med aprilskämt varenda dag, sa ”Distriktsläkaren”.

DN:s sportkrönikör Johan Esk körde ett ovanligt segdraget aprilskämt. Att AIK vinner allsvenskan. Han måste vänta ända tills november innan han kan säga ”April, April!”

För 63 år sedan – ack vad tiden går – lurades jag till piazzan framför Malmö Stadsteater där glass skulle delas ut till alla barn. Regnet föll, men glass blev det inte. ”April, April!” sa storebroren när jag kom hem.

Nu lurar jag på var mina egna ägg tagit vägen.

Var håller dom nu hus? Kan ägg rymma?

Är det denne rackare, en keramikhöna från Madeira, som lurar på sanningen?

Fortsatt påsk på er alla. Idag spelar MFF första allsvenska matchen för året. Hoppas hönan ligger på ännu ett guldägg.


BAEZ

4 mars, 2018

Det är en grann kvinna med fantastisk röst som nu ger avskedskonserter med början i Skandinavien för att avsluta turnén i Kalifornien fram i november. Avsked och avsked. Hon avslutar tydligen med ett – enligt DN:s recensent – lite tafatt ”Vi ses igen”.

Och i Skavlan var hon givetvis med. Att se och höra henne väcker minnen från den tid som, då var när mina drömmar koncentrerade sig kring gitarren, visor, blues och ‘Contemporary Folk Music’. De första LP-skivorna jag köpte var med the Kingston Trio, Bob Dylan och Joan Baez.

‘In concert’. Ett och två. På den tiden lärde vi oss låtar till vår repertoar från skivorna vi hade. Baez bidrog med ‘Railroad Bill’, Freight Train’ och andra klassiker.

De skivorna försvann i ett inbrott i huset i Landala 1970. Men kvar finns hennes bästa album; ”Gracias a la Vida” och ”Sings Bob Dylan”.


– SLÅ PÅ DEN GLADE JOLLE!

28 februari, 2018

Så tjoade en av de nyvunna kamrater i Malmö vi blygt närmade oss. Han lät nästan dansk och byggde en grustopp med yttre, vindlande gångar i sandlådan där stenkulan kunde rulla åt olika håll när man släppte dem från toppen. Rätt eller fel. Vinst eller förlust.

– Slå på den glade Jolle! Hade han danskt påbrå? En liten kille i brun, stickad keps och vindtygsjacka.

Ett av alla dessa minnen. Jag var nio och vi var nykomna från Lund till Malmö. Det var inte alldeles lätt att skaffa sig nya kamrater.

Pojkarna på gården kavlade ner kortbyxorna över knäna, gick hjubent och imiterade Jan ”Nana” Ekström. Ny stjärna i Malmö FF. Okänd för mig. Jag visste inte ens vad fotboll var.

Och de kamrater jag knappt hann lära känna innan familjen flyttade vidare minns jag inte ens namnet på. Men fotboll upptäckte jag – eller vi, för även broren var med på den resan – senare. Den upptäckten kan vi tacka fotbollsVM på hemmaplan för. Svenska TV-sändningar och sommarkamraterna i Magnarp som drog igång BK Star. Så mycket rikare tillvaron blev!

Men vad som hände med den glade jollen och pågen som ropade ut sitt lockande budskap på den tiden då stenkulor var hårdvaluta, har jag ingen aning. Men det lät ju roligt.


S:a FÖRSTADSGATAN 18

11 februari, 2018

Av en slump och av en nu glömd anledning, dök en sida ur en telefonkatalog från för länge sedan upp. Förutom vad som söktes, hittades uppgifter om Drucker & son, pälsfabrik. Kring denna har vi barndomsminnen.

Minns bilfärderna från Lund till Malmö, däcksreklamen (Good Year?) som mötte oss vid Föreningsgatans slut mot Triangeln till, högersvängen ner till S:a Förstadsgatan 18 och in genom porten bredvid biografen Victoria.

Där låg ”fabriken”. Vi roade oss bland de mjuka pälsarna, svepte runt i dem där de hängde i rader. Mjukt, mjukt mot våra kinder.

Med oss hem fick vi reklampennor och gamla inbundna kassaböcker med många oskrivna sidor. Sådana som blev våra ”ritböcker”. Tänk så mycket barndomskonst som försvunnit i den tidens pappersinsamlingar. Böckerna vägde och gav mycket i de sammanhangen. Mer än vad teckningarna hade gett.

Att vi for till ”fabriken” hade sin förklaring. Pappa behövde arbeta extra. Vad det led allt för många gånger.

Sådant begrep sig inte små pågar på. Vi bara minns de spännande upplevelserna.