TIDSTJUVAR OCH MINNEN

15 september, 2020

På Face Book kan man botanisera i lokal och internationell historia med största intresse. Men jisses vad många som kommenterar och tycker det finns. Ofta om gamla, till synes fina, hus som rivits för att ge plats åt modernistiska drömmar och köpcenter. Politiker har sällan varit mycket för att bevara kulturella, historiska stadskärnor eller miljöer. Obegripligt många gånger och ändå fortsätter vi ge dem våra röster. På Face book får de minsann på tafsen, liksom vårt favoritlag när resultatet inte blivit det rätta eller förväntade.

Envar sin egen. expert. Eller ‘professor’ för att citera den oförliknelige Falstaff Fakir.

Och visst är det en fröjd att botanisera i historiska bilder som visar hur det en gång varit och sett ut i vår barn- och ungdom. Tänk bara när vi åkte i gamla  dubbeldäckare. Vilken fröjd att sitta längst upp och längst fram. I London eller i Dublin, som jag närmast tänker på när det gäller den jag avbildat med blyerts på fri hand. I verkligheten röd och creme-färgad. Läcker buss, men alls inte någon miljövän. Men vad bryr sig minnet om sådant?

 


VIRRVARR OCH MINNESBILDER

13 september, 2020

Lördag kväll och vi ser en dokumentär om ‘Swinging London’, 60-talets mesta innestad. Förvirrade bilder som väl försökte skildra det virrvarr i LSD&Marijuana-dimmor som pop-världen då befann sig i. Nog för att vi var där när detta begav sig men sökte oss mer till folkmusikens kvarter.

Blev ändå mer beklämd än upphetsad över programmet. Mindes hellre gatubilderna och de röda dubbeldäckarna.  London är ju en stad med ett enormt flöde av människor, idéer och … bussar. Min förtjusning i/för stan avspeglas kanske tydligast på mina samlarhyllor. Lika kaotisk trängsel som i trafiken längs Regent och Oxford street.En bussschaufför har lagt ifrån sig sin slipsnål (fram till vänster) och på så vis stoppat trafiken.


FÖRFÄRANDE BOMBNEDSLAG

7 augusti, 2020

Torsdagen 6 augusti markerade 75-årsdagen sedan atombomben över Hiroshima sprängdes med förödande verkan.

Vi såg TV-dokumentären om historien kring denna fasansfulla händelse.

Trots att forskare rätt tidigt kom underfund med vad atombomben ställde till användes uttrycket ”Atomic” länge som något positivt kraftfullt. Som på omslaget till Count Baisies storsäljande LP.

Alldeles frukktansvärt. Musiken är kanon (också ett märkligt uttryck), man kan tycka att bilden är kraftfull och vacker, men kan förödelse verkligen kallas vacker? Och kan verkligen ”kanon” beteckna något bra? Liksom bystiga blondiner kallas ‘bombnedslag’.  Frågor man lätt ställer sig efter att ha sett programmet.


RADIOFANS MINNS

6 augusti, 2020

Det är inte bara ‘rätt’ roligt när läsare av mina sidor på nätet,, bloggen och facebook minns radioserier vi höll på med. och kommenterar programmen och sina minnen. Det är VÄLDIGT roligt.

I dagarna dök minnen av min julkalender – radion – 1982 upp, liksom den lätt galna serien ”Birger Ballongen Bengtssons Bravader” Att det finns lyssnare som minns är ju fantastiskt. Inför 25årsjubileet var det tal om att göra en tecknad serie av äventyren. men i slutänden blev det så klart inget av. Men han fick en egen hemsida med länkar till programmen och det var inte illa så.

Som grädde på moset fick jag ta del av reaktioner på min radio-serie ”Musik jag älskar att hata”.

Onsdagen var en sådan ‘minnesdag’ full av nostalgi och roliga minnen. En bra dag som dessutom avrundades av MFF som skåpade ut HIF med klara 4-1.


ÖVA PÅ SIN AUTOGRAF

29 juli, 2020

Det fanns en tid i den tidiga ungdomen när man var flitigt upptagen med att öva på sin namnteckning; sin autograf.

Att jag kallar det så sammanfaller med den tid jag samlade på autografer av i synnerhet fotbollsspelare. Jag inspirerades en tid av Gunnar Gren sätt att skriva sitt namn. ag gjorde han G:n till mitt.

Kom att tänka på den detaljen när jag hittade mitt akytteligadiplom från sommaren 1960. Synd bara att det inte står hur många mål jag gjorde.

En gissning är 47. Bara en gissning. Varför vi hade en gulsvartrandig skytt på vårt diplom kan jag bara undra över. Men namnteckningen är klart Gunnar Gren-influerad. Så skrev han sina G:n. Tids nog rättade mina egna kråkor till sig.


UTAN PUBLIK

25 juni, 2020

Publiktorka har alla artister och musikanter varit med om.

Nu spelar fotbollsspelare som är vana vi fullsatta läktare inför tomma sådana.

Under mina trubadurdagar var förklaringarna till varför det inte var något folk på krogen den kvällen många och enkla.

”Folk har inga pengar så här efter semestern” . .Alternativt ”.. efter jul” Eller ”Inför semestern..” O.s.v.

Nu gäller andra regler. Publik är inte välkommen. Förklaringen känner vi alla till.

Manchester United lät sig inte bekomma, utan gjorde tre mål mot Sheffield United. Så glada vi blev. Även publiken som inte fick vara på plats.

Jag har haft glädjen att uppträda inför fullsatt salong i Stockholm, annorstädes och på Malmö Stadsteater. T.o.m på ”bakfickan” till Moulin Roue i Paris. En stor salong. En mäktig känsla!


FLYG I LUFTEN

6 juni, 2020

Polisens helikopter hovrar över Limhamn. Har det hänt något  så de jagar bovar eller håller de koll på studentfirandet? Inte så lätt att veta. När flygmaskinerna – som de kallades- surrade i luften en gång, var det DC3:or

På 50-talet flög sådana mellan Malmö (Bulltofta) och Kastrup (Köpenhamn). Världen kortaste flyglinje, sades det. Planen hann knappt lyfta förrän de gick in för landning på Kastrup – Copenhagen Airport numera. Då hette flygplatser i våra trakter inte ‘Airport’ som de gör numera. Det räckte med flygstationen (så stod det på bussarna som gick dit) Bulltofta, Sveriges första riktiga, kommersiella flygplats. Det hände sig att vi hämtade pappa där på på Bulltofta när han hade varit på exotiska ställen i Europa som Milano, Paris och London. Då anlände han i en DC3:a, direkt från Kastrup. Och vi småpojkar såg hur mamma gav pappa en välkomstpuss. Då rodnade och skämdes vi. Det var ju oerhört att bära sig åt på det viset, tyckte vi som inget om livet visste.

DC3


I USED TO …

4 juni, 2020

…sit in the shade of an old ceder tree.

Jag började nynna, gnola på en låt från ungdomens dagar med hootenanny och The Chimneys, som vår trio hette. Vi skrev ner texten från en skiva med våra favoriter The Kingston Trio och repeterade in den.  Those who are wise, heter låten och lärdomen från den är enkel men nog så svår att begripa för en ung människa. Som texten lyder: ” Young men should know, who gaze at the sun. It is those who are wise, who sit in the shade.” En visdom att ta till sig längs vägen. I alla dess betydelser. Något att tänka på när sommarsolen lyser. Jag har tyvärr inte några inspelningar av oss  från den tiden, men de som är att lita på, säger att vi var bra. Vi sjöng den utan John Stewarts enerverande vibrato. Jag lovar.

 

 


MINNEN VI MINNS

25 april, 2020

Alla blir vi äldre och minnet kommer oftare och oftare på tal. – Du vet väl att det alltid ska vara svamp en svampomelett? – Kom du ihåg att låsa ytterdörren?  – Kom du ihåg att betala räkningarna? Och sådana trivala frågor i vardagen. Jag tror att alla som varit med känner igen symptomen.

Men när det kommer till vår ungdom är det en annan sak. Då poppar allt upp och vi kan redogöra för det mesta.

I  den kan med glädje grotta ner sig.


QE SERA SERA – WHAT WILL BE WILL BE

3 april, 2020

Sicka tider! Håller kontakt med vänner i England och Australien, där reglerna är ssträngare än här.

I England får du inte ens gifta dig i dessa dagar, eftersom det krävs fler än två för en sådan ceremoni.

Hur ska det bli? Kommer osökt att tänka på Doris Day och hennes ‘hit’ Qe sera på 50-talet som spelades ofta. Samtidigt som lille pojken Gunnar fick upp blicken och känslorna för det där med flickor och romantik.

”What will be, will be”. Det är väl så det är.

Skön låt i vilket fall. Lyssna på!

https://www.google.com/search?q=que+sera+doris+day+youtube&oq=qe+sera+-+Doris&aqs=chrome.4.69i57j0l7.48365j0j4&sourceid=chrome&ie=UTF-8

 


%d bloggare gillar detta: