NÄR JULEN NÄRMAR SIG

6 december, 2018

Vi är väl inte lika ‘hieda’ (OBS skånska) numera. Som förr … Det fanns en tid när svägerskor och andra ringde redan i augusti för att försäkra sig om var släktens jul skulle firas.

Vi for hit och dit. Åt jullunch i Lund eller Ängelholm, nån gång i Höör och läste grötrim kring granen på Sånekulla övre eller nedre eller Limhamn. Eller tvärtom. Kors eller tvärs. Allt i ett huj

Numera tar vi den ‘lille bollen’ – uttryck lånat från ”Buller”. Så lugnt det går. En tomte gör ingen sommar, men räcker för en jul. Tomtenissarna bugar och bockar, pigorna tiger och niger. Och alla tänker vi. – Om Tomten har tid är han så välkommen så.


RESA TILL BURDUSIEN?

28 september, 2018

Vi talade om olika resmål när höstmörkret närmar sig.

– Kan Burdusien vara något? Sa Broren.

– Var ligger det? ”Alpturken” var nyfiken värre.

– Vägg i vägg, om man säger så, med Syldavien.

– Jaha. Och var ligger det?

– Vägg i vägg, fast i ett annat väderstreck, med Bordova.

– Som ligger?

– Nära Traumatien. Mardrömslandet.

– Nämen då förstår jag. Ska vi resa i morgon eller nyss?

Vi hade snöat in på Tintin och olika fantasiländer. Bland annat våra egna. För den som aldrig haft sådan i sin barndom, är de givetvis svårt att veta var ‘Niggoland’ med sin huvudstad Sladin ligger. Eller staden ‘Rannug’ för den delen.

Vi höll på med sådant i barnaåren. Fantasin har inte lagt sig. Tyvärr finns inte de noggrant ritade kartorna kvar. Men vi har en vag aning om hur de såg ut.

Så kan det gå när man pratar om Hergé och hans Tintin-berättelser där flera utspelas i just Syldavien. Så det landet ”finns” i verkligheten. Fast inte ens Tintinforskningen vet riktigt var det ligger.


AMILCAR

27 september, 2018

27 september 12.31. Det gäller hålla reda på klockan och publiceringstid. Det skulle jag gjort får lite drygt 12 timmar sen. Upptäcker jag.

26 september. 2018. MFF:s målvakt Dahlin släppte två returer rakt fram, sånt som ”Honken” en gång lärt sig att man inte fick göra. Resultat? Två mål till Norrköping. Sen var samme Dahlin inte lugn som en filbunke och stod kvar när Norrköping fick straff. Resultat? Ett mål till Norrköping. Så gick det som det gick.

28 augusti. 1988. Tror jag det var. Vi firade dagen, den kära fyllde år,  i Köpenhamn på Tivoli tillsammans med ”Trumpetaren” och hans goda.

Jag gjorde först en runda i Köpenhamns gamla kvarter och köpte mig en present, en blänkande fin träbil. Bugatti med Tintin vid ratten. Jag fick samvete och skyndade mig att handla även en present till frun. (förutom blommor) En dansk Lineol-orkester från 30-talet. Mycket fin. Klart samlarvärde. På den tiden sa frun att hon samlade på miniatyrorkestar. Det gjorde hon inte men någon särskild iver. Men andra köpte sådana till henne, så samlingen blev rätt stor vad det led.

Men bilen. Jag började undersöka ursprunget i somras. Inte visste jag att den var gjord i blott ett mindre antal. Och alls inte föreställde en Bugatti utan en Amilcar. Borde nog tänkt på det. Behandlade den lite slarvigt och tänkte att en ny kanske kunde vara något. Letade på nätet och fick hicka. Modeller av Michel Aroutcheff betraktas som konst och värderas … högt. Say no more.

Världen är full avTintin-fans. Men det uppenbarligen inte så många som har den just den här modellen. Men upptäckten av ursprunget ledde mig in till den Tintin-frälsta föreningen GenerationT. Jag blev medlem på studs och köpte in alla gamla årsböcker. En ny värld för gamla serie- och i synnerhet Tintinnördar uppdagades.

Så det kan gå till.

MFF förlorade. Det var snulligt. Laget var ju bättre. Jag hade lite fegt tippat ett oavgjort resultat i vårt klubbtips. Kändes lite i underkant. Nu blev det inte ens det. Men på söndag arpar vi mod igen hemma mot Sundsvall.


I SOMMARTID

16 juni, 2018

Sommaren fortsätter. Fast nu på allvar. De förbluffande fina och kanske väl torra sex veckor med sommarväder vi haft, har ju bara varit en uppvärmning. I nästa vecka vänder det. Midsommar på riktigt och enligt kalendern. Skollov och Semestertider och med det även regniga dagar och sommarreor. Men också tid för goda möten med släkt och vänner i gröngräset. Som på bilden om än just den är tagen för 34-35 år sedan och de (vi) vuxna på bilden så småningom skulle bli både far- och morföräldrar. Utom farbror Sven som kanske är den som är sig mest lik och fortfarande är farbror Sven

Bilden togs vid vårt sommarhus i Björkhagen och fotograf var bror Inge som både hann knäppa och placera sig längst bort i bild. Han kunde inte bara laga tänder. Han var även en mästerlig fotograf.

Sommartider föder goda minnen.


APROPÅ NAMN

10 januari, 2018

Varför pratade vi om konstruerade namn? Eller inspirerades därtill? För att det är roligt att leka med ord så klart.

Jomen det var ju så att när lillebror fyllde år härom dagen, berättades goda historier och drogs minnen fram. Broren är verkligen inte den som vill klydda till det. ”Hassel” berättade: – Vid ett tillfälle, en äventyrlig resa på tre, utmanades vi att skapa oss speciella namn.

– ”Räven von Swinkelburg”, hette jag. Nästa vän tog sig namnet ”Spielefilur des Tages”. Typ.

– Vad heter du då? frågade vi Sven.

– Jag heter Sven, sa Sven.

Inget klydd. Man heter vad man heter, som ”Grötlarsson” skulle sagt.

 


S 70

8 januari, 2018

S 70. Det låter som en avancerad bildmodell. Många goda minnen och glada miner när vi firade Sven på allvar på vårt lokala vattenhål bland släkt och vänner. 70 år och fortfarande lillebror. Det måste kännas betryggande. GOTT hade vi det.

Vad var det han sa? – Jag lämnar övre medelåldern och träder in i yngre ålderdomen. Han bär det med stil. Heders, Sven!


7/70

7 januari, 2018

Fylla år denne dagen är ingen höjdare, har jag förstått. I synnerhet när man är barn. Jul och nyår förbi, de flesta helgmätta och skolans vårtermin börjar. Dåligt läge för kalas. Trots detta ha vår lillebror framhärdat och fyllt varje år. Och idag för sjuttionde gången.

Fångad på bild på spåret när han vandrade mellan de spårvagnsspår som var på väg att rivas upp ..? Nä, det var refuger som skulle byggas när den vackra lindallén skamligen hade skövlats och Regementsgatan breddats.. Där spårvagn linje 4 gick ända fram till  Limhamn 1973.

Detta var i 60-talet. Han håller mitt gitarrfodral i handen inför en fotoexkursion i gamla kvarter vi lekt. 70 år skulle han fylla först drygt 50 år senare.

Vi var bara tonåringar, nostalgiska som ynglingar kan vara och utforskade det som då hade hänt för en evighet sedan. Minst tio år. Idag har vi rätt att fira. 70 är ändå 70. Värt att fira!

Det ska vi göra.


%d bloggare gillar detta: