A RAINY DAY

5 juli, 2020

Julilördag ut jämngrå himmel med regn i sikte. Klart man inte har någon större lust att stiga upp ur sängen utan dröjer sig kvar.


FULA FISKAR

1 juli, 2020

Finns det gott om. En del lurar i vassen och där får man ta sig fram försiktigt, liksom man gör på de mörka bakgatorna i världens stora och små städer. Den som nattetid gått runt bland småhusen på Limhamn och ryckt i dörrarna får betraktas som en ful fisk. Gäddan är en sådan, ständigt glupsk och farlig. T.o.m. när den hamnar i köket för att beredas för matlagning, ser den hotfull ut. Knappt man vågar gå den nära. Jag har vid tillfälle tagit hand om  flera sådana fiskar, fångade samma dag. De aktade inte för att ‘hugga efter husse’ om chansen gavs.

Den bamse som hamnade på vårt bord under markisen i ljuva sommarkvällen, var både urtagen och tillagad. Men blängde lika hotfullt mot oss.

Fantastiskt god matfisk är det i vilket fall. Alla fiskar har lika många ben, så låt inte sån rädsla avskräcka. Passa på när fiskhandlaren har fått in. Det händer inte så ofta på våra breddgrader. Det gäller att hugga till när chansen ges precis som gäddan själv tänker. Skira smör, riv pepparrot, sallta och peppra, sätt fram och njut! Det gjorde vi.


IDÉLÖST

30 juni, 2020

Somliga dagar hittar man varken ut eller in, som vännen Alf Hambe sa.

 


NÄR SHERLOCK ÅTERSTÄLLER LUGNET

27 juni, 2020

Natten var orolig, och sömnen därefter. Men doktor Watson – jo, han hette så! – återställde lugnet i min själ.

Resten av dagen var varm och utmattande ooh till slut fick vi framåt natten se Sherlock Holmes sista (?) uppgörelse med den enda kvinna han någonsin fångades av; Irene Adler.

Det mesta löste sig till slut som det gör i äkta deckargåtor; dvs ingenting är riktigt säkert. Framtiden är öppen för fortsatta  äventyr och gåtor. En så kallad ”cliffhanger”. Som livet är i verkligheten.

Hur ska det gå, hur ska det gå? Följ den spännande fortsättningen. Det tänker jag göra så länge jag får vara med. Så det blir en riktig långkörare.


MANNENS STÖRSTA FIENDE?

26 juni, 2020

Oron samsades med glädje

AIK imponerade och tog ledningen. MFF tog över och och vann rejält.

I morgon väntar undersökning ‘dom’ – vad som ska och måste göras.

Prostatan ställer till det. Bara att hoppas att läkarvetenskapen kan göra som MFF, vända på steken och besegra fienden.

Det ska säkert gå bra.


GLÖMSKAN BRER UT SIG

1 juni, 2020

Det kan givetvis bero på ökad ålder, men helt säker kan man ju inte vara.

Jag glömde väldigt mycket när jag var ung. Läsa läxor till exempel.

Det kan mycket väl bero på dessa trådlösa telefoner som man lägger ifrån sig än här, än där. Förr visste man ju var den svarta bakelittelefonen stod  hallen och kunde ta sig dit när någon ringde. Nu plingar, ryter eller tjoar apparaten till i någon ficka man inte vet var den håller hus. Då är det bra att ha tillgång till en annan telefon så man kan ringa efter den i fickan.

Ämnet är inte nytt, men upphör aldrig att förbrylla och uppta vår tid. Var lade jag mitt kontokort? När skulle jag vara hos tandläkaren? Minns du vad du sa igår? Var ställde vi cyklarna? Och såna grejor. Kanske bättre att skriva lappar. Bara man vet var man lagt dom. Jag har kanske skrivit om detta tidigare? Minns inte riktigt.


MOBILDILEMMA

30 maj, 2020

Mobiltelefonen är nog så bra, men var lägger  man den?

En nog så vanlig fråga. Hemma brukar vi ringa efter den, men det har ju också sina

promblem i dessa tider.

– Tur jag inte valde utryckningssiren som signal, sa han som bodde nära brandstationen.

 


BLID MAN SER FRAM EMOT MIDDAGEN

21 maj, 2020

Efter många gråa, vindiga och kyliga majdagar blev det äntligen ‘utesittarväder’. Vindarna stillnade och det var stilla i både buskar och snår. Gott med middag utomhus. Fisk i all enkelhet.

Fotografen fick mig att le så att det syntes, men glömde säga till mig att räta på ryggen.

Nåja. Gott blev det och fåglarna sjöng vidare. Våren är härlig!


STOPP!!!

17 maj, 2020

V talar givetvis, som alla andra, om det rådande läget vi d middagsbordet. Allt som inte blir av. Allt som inte kan bli av och allt som inte får bli av.

Så här dags skulle vi ha rest runt Wales, men det gick ju inte. Vi har heller inga planer att smida, varken för pingst eller midsommar. Inga festligheter, bröllop och annat i den vägen, att se fram emot. Inga resor. Inga tankesprång.

Klart att det är motigt. Varje tanke möts av en stoppskylt på sin väg  i hjärnan. Bistert läge.

Denna lördag har vi i alla fall kunnat se en fotbollsmatch i Bundesliga. Sett Dortmund slå Schalke 04 med 4-0 och efteråt tackade laget sin trogna hemmapublik. ”Den gula väggen”. Inför en  tom läktare. En fin gest. Vågar vi tänka tanken att få se Malmö FF tacka sina fans på den norra läktaren även om den är tom? Något där uppe i huvudet håller upp stoppskylten. Anders Tegnell och hans kollegor bryr sig inte särskilt om fotboll. Vill inte låta matcher spelas. Inte ens med testade  spelare inför tomma läktare. Och danskarna vill inte släppa in svenskar ens när man öppnar sina gränser för resten av Europa.

Vad less man blir på dessa stoppskyltar. Inte ens tanken känns fri.


MÄSTARNAS MÄSTARE

11 maj, 2020

Vi såg på Mästarnas Mästare på SVT. Nästan klasiskt program sen Ingemar Stenmark var med och vann. Numera har även TV4 kopierat konceptet. Kanske även SVT gjorde det från oss?

Uttrycket och titeln är så klart vare sig gammal eller ny. Men vi höll en gång en tävling för att kora ‘Mästarnas Mästare’ i vår Bouleturnering som vi började med 1980. När vi höll vår tävling – och i synnerhet det grandiosa knytkalaset som hörde till, för tionde eller mer gången tyckte vi att det var dags att kora Mästarnas Mästare genom en nattävling där tidigare mästare möttes. Priset var äran samt en enkel tavla jag snott ihop.

Boulefesten med tävling höll vi på med i 20 år ytterligare. Minst. 30, skulle jag snarare säga. Men allt har ett slut. Även traditionella sommarkalas.

Den förste av Mästarnas Mästare blev Jan Hedborg. Han hade mästartavlan hängande innanför dörren till sin lägenhet på Roskildevägen i Malmö. Han lämnade dessvärre livet och oss för två år sedan och jag fick ta tillbaka tavlan med tungt hjärta. Bilden visar knappt att jag ler, men det får skyllas min lilla mun och därtill mustaschen.

 


%d bloggare gillar detta: