FORTSATT MIDSOMMARFIRANDE

24 juni, 2017

Säga vad man vill, men i år firas midsommar nästan på pricken när det verkligen är midsommar. Om än bara nästan.

Men denna lördag som är en helgdag som inte verkar kunna bestämma sig för om den ska vara grått regnig eller måttligt solig hör vi, sanning att säga, inte en endast dragspelston över nejden. Annars är ju repertoaren sig traditionellt given.


MIDSOMMARTRADITION

23 juni, 2017

Ingen går som en dans i dessa kryckiga dagar. Men man får se det från den ljusa sidan.


DAGOBERTARE

22 juni, 2017

När Dagobert Krikelin kommer på tal, associerar givetvis många, som Carlo gjorde i sin kommentar i tisdags, till hans enorma kylskåpsrensningar nattetid.

Vi är många som håller med Dagobert. En macka – fast det räcker med ost och skinka som pålägg – smakar allra bäst vid midnatt.

I vintertid eller dessa årets ljusaste nätter.

 


KOREA BY NIGHT

21 juni, 2017

En bild sägs kunna säga mer än tusen ord. Bifogade gör det med råge. Hittade den i Travellers clubs tidning Hänt, men den står också att finna på nätet tillsammans med andra på samma tema.

Kan passa i dessa tider som bjuder oss årets ljusaste nätter.

En bild över Koreahalvön nattetid, tagen från rymdstationen ISS . Den tunna atmosfären skimrar i grönt; ‘upplysta’ – åtminstone belysta – länder, svart hav och mörkrets hemvist. Det land man inte ser där mörkrets furstar råder och knappt en glödlampa lyser. NordKorea.

Say no more.


BRÖLLOPET

20 juni, 2017

Apropå Krikelin.

Det var lite speciellt med Blondie och Dagobert. Serien började publiceras 1930 gjorde golddiggern Blondie (hon hade nog varken stora studieskulder eller social status) allt för att snärja den bortskämde rikemanspojken Dagobert. De gifter sig och han gjordes arvlös. De bosatte sig i typiskt förortsområde, han blev löneslav och jagades av direktör Dittling.

Familjen växte med åren. Först kom sonen Alexander och efter ytterligare några år dottern Babsan. Båda barnen blev äldre men stannade i växten i tonåren. Hunden Daisy och valparna fullkomnade lyckan. Galleriet växte efter hand.

Dagobert bråkade ständigt med bäste vännen Perman, smet undan till pokergänget så fort han kunde occh Dittling vägrade ge honom påökt.

Skaparen Chic Young varierade sin serie briljant inom den begränsade ramen i decennier. Så småningom tog sonen Young över och kvalitén försämrades med serien Blondie publiceras fortfarande.

Men vilket bröllop det var!


KRIKELIN

19 juni, 2017

– Du går ju som en Krikelin, sa någon när jag gjorde entré på Vattenhålet.

Fast Dagobert Krikelin gick inte illa. Han kunde springa ikapp och i sista sekunden ta fatt i ledstången på den buss tog honom i tid till kontoret. Själv skulle jag knappt hinna till sista bussen ens om jag startade före frukost. Men äter ju alltid sen frukost och ska ingenstans.

I synnerhet när försommarkvällarna är så fantastisk som de när vinden lagt sig, en blommande cyklamen sprider sina dofter och fåglarna sjunger för full hals.


HUR TVÅ DYGN BLEV TILL FLERA DAGAR

18 juni, 2017

Tideräkningen, minnet av vad som var dag och natt blir svår att få ordning på när man hamnar på hospital. Personal från olika arbetspass avlöser varandra och raskt vet man inte vilken dag som är vilken.

Dag 1 vaknar man hemma och undrar över vad som ska ske och varför. Oro, så klart. Men man lugnar sig en stund på Vattenhålet innan avresa.

Dag 2 är man inskriven, omklädd och vilsen på eget rum. Prover av allehanda slag tas ideligen. Dropp sätts in. Försöker somna. Då ska nya prover tas.

Dag 3 väcks man för nya prover innan man rullas iväg för att sövas in i det okända.

Dag 4 vaknar man i en säng i ett rum man aldrig tidigare varit och minns inte hur man kom dit eller hur länge sedan det var. Utmattad av det som hänt lyckas man kanske somna.

Dag 5 väcks man av nästa pass som ska ta prover, servera något ätbart och sättas in i vad som gäller.

Dag 6 har man somnat men ideligen väckts av nya provtagningar och energiska sköterskor som lägger om sår och serverar tabletter.

Dag 7 väcks man på nytt och rullas åter till sitt ‘gamla’ rum. Det man hade för snart en vecka sedan. Nya prover tas. Allt verkar ha gått bra. Man meddelar att man vill hem. Tveksamt, säger det passets personal. Det går bra, säger sjukgymnast och ansvarig läkare. Men …

Dag 8 tillbringas i lång, tom och evig väntan. Till slut tas de prover och röntgenbilder som är nödvändiga. Den rastlöse patienten fattar sina kryckor och tar sig mot bättre vetande ut till friheten så fort han kan. Vilket inte är fort.

Dag 9 körs han hem av sin älskade, får njuta nygrillad fisk under markisen och så småningom testa kryckornas och det nya knäts hållfasthet upp för trappan till sovrummet. Efter långt om länge somnar han.

Dag 10 gjorde han inget annat än läste innan han förmodligen somnade.

Dag 11 – som skulle kunna vara igår, men förmodligen var dagen innan eftersom det var då Sveriges U21-lag spelade 0-0, vet patienten inte riktigt vad som hände vilken av alla dessa dagar.

Dag 12 fick han dock skjuts och kunde njuta en stund med vännerna på Vattenhålet.

Dag 13 publiceras detta sammandrag. Har kanske missat någon dag? Kan bero på innehållet i alla piller, dropp och sprutor. Man kan ju bli vimsig för mindre.

I verkligheten var den första dagen en tisdag. Och idag är det bestämt söndag. Time flies.