TANKE FÖDER TANKER FÖDER …

26 maj, 2018

Idén till gårdagens blogg föddes när jag skulle lämna en kommentar Carlos blogg om klubbtillhörighet. Idén växte och blev till en bloggtext och vad det lider även tidningskrönika. Och Carlo kommenterade de raderna igår, vilket födde dagens reflexion och minne.

Jag förstod att Carlo alltid håller med när han träffar supportrar till det ena eller andra laget vid tillfälliga möten ute på resa. Lite falskspel eller hålla god min i elakt spel är alltid säkrast för stämningens skull. Det kan ju rentav vara farligt att på främmande ort högljutt hävda sina preferenser. I politik självklar men även i så enkla sammanhang som fotboll.

Jag minns en strålande lördag den 21 maj för 41 år sedan. Jag var på Mallorca för att underhålla och hjälpa till med Stjärnresors arrangemang på ön. Engelska FA-cupfinalen skulle spelas och även om det inte var lätt, lyckades jag hitta en bar som visade matchen på TV. Manchester United skulle möta Liverpool.

Jag slog mig ner med en öl där det fanns plats Bredvid en, skulle det visa sig, trevlig engelsman. Vi hade väldigt trevligt och snabbt förstod jag att han var en fanatisk anhängare av laget från The Mersey side. Matchen var jämn, om inte rentav Liverpool hade överläge. Han utgick ifrån att den unge mannen från Sverige delade hans åsikter. Jag kände ingen anledning att korrigera honom. Hade jag berättat att jag var hängiven United-supporter, hade stämningen bara blivit trist.

Inte ens när United tog ledningen en bit in i andra halvlek och jag artigt applåderade, fattade han några misstankar. Liverpool kvitterade strax efter och jag såg ju lika glad ut då också. Då bjöd han mig på en öl som jag njöt när United tog ledningen på nytt.

– Gott om tid för Liverpool att kvittera och fixa årets trippel, var vi överens om. Varför fördärva en fin vänskap?

Men det brast för honom när domaren blåste av matchen, United hade vunnit och jag reste mig upp och sträckte armarna i luften.

– Now you´re telling me, sa han surt, slog det knappt druckna glaset i bordet och gick.

Jag tror jag födde ett livslångt hat, åtminstone misstroende, för svenskar hos honom.

Liverpool missade sin trippel – seger i ligan, liga- och FA-cupen. Det första lag som lyckades med en sådan bragd var Manchester United 22 år senare.


APROPÅ DIN FAVORITKLUBB

25 maj, 2018

Jag läste FV-vännen Carlos blogg – https://jancarloz.wordpress.com/author/carlonw2013/  och hans egenhet att alltid fråga okända människor som korsar hans väg vilket favoritlag de har, fick mig att associera vidare och minnas en resa i Italien. Jag var 20 år och liftade från Schweiz till Rom via Milano. Och så småningom från Rom till Venedig via Bologna.

Italienska män, det var alltid män som gav mig lift, hade alltid två inramade bilder – rosa plastramar, typ – på instrumentbrädan. Den ena föreställde familjen där hemma; hustrun och barnen. Den andra klubbmärket till hans hjärtas klubb.

Jag åkte små och stora Fiat, fartfyllda Lancior och Alfa Romeo och till och med en Mercedes 190 SL. Bilderna satt där i varenda bil.

Den som bjuder på lift vill ha sällskap och de två bilderna räckte för att initiera ett samtal. Vi kommunicerade på ett språk som innehöll lite italienska, lite franska (jag hade strax innan tillbringat en dryg månad i Paris), lite engelska och många gester. Jag började med att berömma hans vackra fru och de söta barnen. Föraren lyste av stolthet, berättade och gestikulerade med båda händerna men lyckades ändå hålla bilen på vägen.

Eftersom han rökte fick även jag gärna göra det. Och han blev alltid nyfiken på cigaretterna jag rökte. Franska Gallois. Han fick prova och hann sällan ta mer än ett bloss förrän han började hosta och verkligen var på väg att köra av vägen, blängde på mig som om jag utsatt honom för ett mordförsök och var redo att slänga ut mig.

Då började jag prata om hans hjärtas klubb. Jag var fotbollsnörd redan på den tiden. Var märket Milans, Inters eller Fiorentinas, var det givetvis också mitt favoritlag. Jag visste vilken eller vilka svenskar som spelade eller hade spelat i klubben och kunde även några italienska namn. Öste beröm och bollade mål och titlar. Mordförsöket var glömt och föraren ville omfamna mig. En trafikfara även det.

Sinnesrörelsen blev så stark att han var tvungen att bjuda mig på en espresso. Vi körde verkligen av vägen och stannade vid första bästa vägkrog där vi som gamla vänner bollade vidare på temat. Vi förstod och förstod inte och varje ämne tog lång tid att utreda. Vi utredde Gre-No-Lii, Nacka, Hamrin och strängt taget varenda svensk spelare som gjort avtryck i Italien.

Den sista liften till Rom gick i en elegant Lancia med en brinnande Roma-supporter. När vi kom till Arne Selmosson, släppte föraren ratten och kysste mig på pannan. ”Raggio di Luna”, ”Månstrålen!” som räddats från ärkerivalen Lazio till Roma. Hans absoluta favorit. Han hade tänkt släppa av mig vid infarten för att köra vidare åt sitt håll, men gjorde en tvär gir tvärs över den tätt trafikerade gatan och bestämde sig för att köra mig till centrum. Till Vatikanen och gatan där bussen gick som skulle ta mig till min adress. Där två svenska flickor, skolkamrater, bodde över sommaren. Men det är en annan historia.

Han släppte av mig, steg själv ur och gav mig en kram. Satte sig bakom ratten igen, vevade den sidorutan, körde iväg och ropade ”Arrivederchi!” och nånting om att vi ses på Stadio Olympico nästa gång Roma spelade match så orden ekade över Petrusplatsen.

Arne Selmosson


APROPÅ FÖRSENINGAR

24 maj, 2018

– Det är mycket nu, som den gamle konduktören sa. Han hade tänkt hälsa på släkten i nästa vecka, men får uppenbarligen skjuta på planerna. Om man ska tro tidningen.

Han ska bara till Alvesta. Men två år …

– Politikerna gör allt för att vi ska cykla, men nu börjar det bli löjligt.


23 MAJ

23 maj, 2018

49 år. En dag att fira!

Bruden är fortfarande lika vacker.


LOGEMENTSHUMOR OCH GLADA KOLTRASTAR

22 maj, 2018

Egentligen, enades den gamle redaktören och jag, har vi nog alltid haft svårt för den svordomsfyllda jargong som, som jag upplevt det, råder i omklädningsrum, på logementen, ölhak och andra ställen där grabbar träffas, flabbar, slänger käft och pratar om just ingenting av värde. Måhända något om kvinnor och potent mandom. Logementshumor kallad.

Det finns de som kämpar för att visa att de är med och kryddar valhänt sitt annars så försiktiga, ibland rentav förnumstiga sätt att tala med svordomar här och där. I stället för att nämna en stol, säger de ”stolajävelen”. Typ. Man hör att det klingar falskt. Att de försöker vara det de inte är. Försöker prata med bönder på bönders vis, för att delvis citera det gamla uttrycket.

– Här kör vi för helvete med raka rör för satan, kan den som någon gång försöker formulera sitt ogillande få till svar. Bättre att hålla tyst och måhända le i mjugg.

Tänkte vi den strålande måndagen som rådde.

Maj månad har hittills varit torr och varning för skogsbränder utfärdas både här och där. Dock inte i våra trädgårdar. Gräset växer ändå. Men koltrastparet som byggt bo i cykelskjulet såg ut att ha svårt att hitta föda till sina ungar. Jag satte på vattenspridaren för att locka fram de ringlande proteinerna från underjorden. Koltrastarna skuttade glatt omkring och verkade tacka för initiativet.

Så har man åtminstone gjort någon nytta även den dagen.

 


SPÄNNING PÅ FLERA PLAN(ER)

21 maj, 2018

Söndagen var så strålande vacker och varm – i solen. Ändå satt nästan alla gäster helst i skuggan under parasollerna på vårt vattenhål. Och i skuggan var det så svalt att vi avundsjukt tittade på de som trots allt hamnade i solen.

Lätt är det inte.

Vi såg Hammarby förlora mot AIK och tyckte, tror jag, att det var bra. Mest för att det gynnade våra Malmöitiska intressen.

Vi såg MFF spela hemma mot Häcken och vi var så nervösa att vårt tålamod med varandra testades till det yttersta. Men bestod testet. Och MFF vann. Äntligen!

Vi var så matta att vi knappt orkade glädjas. Men glada var vi.

Sen spelades VM-final i ishockey och vid denna bloggens pressläggning var resultatet oklart. Klart det vore roligare om Tre Kronor vann, men kanske även kul och Schweiz gjorde det? Tänkte vi och släckte ner.

Och hoppades att koltrastarnas ungar i vårt cykelskjul klarar sig. Livet är ju alltid viktigare än några matcher. Visst är det så.

PS. När bloggredaktören hade gått och lagt sig, fick vi veta att Sverige vunnit VM i ishockey. DS

 


UTAN NEDRIVEN AN- EL-LER EL- LEDNING

20 maj, 2018

Ursäkta den ordvitsande rubriken.

Httade en gammal rubrik och därtill inspirerad illustration. Kommer inte ihåg vad man höll på med i Uppsala på den tiden. Men problem med den lokala lokaltrafiken har man haft både här och där och lokalt. Länge.

I dagar som dessa, ska man – om jag förstått allting rätt – vara glad om tåget man tagit sig ombord på har en sittplats över, avgår i rätt riktning och i tid samt inte stannar förrän det så ska göra enligt tidtabell. Vid en perrong. Annars får man stanna kvar, svettas, gripas av panik utan man någonting får veta.

Vi ämnar åka till Österlen med både tåg och buss. Fram och tillbaka samma dag. Är det en alltför stor chansning?

Klart man är orolig.