PUBLIKTAPP ENLIGT LAGEN

25 september, 2020

Den gamle redaktören och jag har ju sedan tidigt i år, innan den stora smittan slog till, planerat att göra en lite föreställning på krog. Nu får vi veta att regeringen inte tillåter mer än 50 personer att samlas. Inte får det oss att ställa in. Det är nog så många vi hade hoppats dra.

I övrigt är vi friska och rentav pigga, men det har ju för oss som en del andra kostat en del. Dunderpiller kostar. Men vi håller oss vid gott mod, precis som MFF som vann med 5-0, och planerar för kommande förställningar utan trängsel. Först till kvarn får väl gälla.


SKRÄCK LINDRAR?

24 september, 2020

Den som tittar på skräckfilm klarar pandemins påverkan på samhället bättre, berättade en dansk undersökning.

Vet inte riktigt om jag tror på det. Ungefär som att den som åker hemska berg- och dalbanor klarar elände i verkligheten bättre?

Såg ”HELAN OCH HALVAN det spökar” en gång som 10-åring och drömde mardrömmar lång tid efteråt.

Men spelade själv Dracula i en TV-serie och blev inte ett dugg rädd. Det var snarast mycket roligt. Vi spelade in på Marsvinsholms slott, men masken tog någon dryg timme att lägga och det skedde i TV-huset i  MALMÖ. Klädd och sminkad som Dracula med lösgaddarna på plats, körde jag iväg. Stannade vid ett rödljus och stod bredvid en dam.Log mot henne och hon blev skräckslagen. Men nu klarar hon alltså att leva med pandemin bättre? Visst låter det märkligt.


– HUR É DE MED EEVA?

23 september, 2020

Chefen för svensk fotboll under många år, Lars-Åke Lagrell har gått bort.

En positiv, vänlig och flitig man med klurig blick och småländskt idiom, som i sitt arbete för Fotbollsförbundet tidigare ofta träffade min fru.

Därför var det kanske inte så konstigt att han, de gånger vi träffades på allehanda resor och evenemang, först av allt ställde frågan i rubriken.

Nog för att han visste vem jag var, men det var ju Eva han hade jobbat med.

Fin man, oavsett. Väcker bara goda minnen. Det är många som gått bort nu. Som saknas.


TOM BREVLÅDA

22 september, 2020

Brevlådan är inte allltid tom. Men det är oftare räkningar och brev från Klarna än handskrivna betraktelser. ller vykort från någon stolt  kusin som kunde berätta att ”Här bor vi”, med utsikt över hotell vid en solig strand.

Sådana har vi kanske alla fått?


ÅGUST

21 september, 2020

Det var ju så han ville bli kallad, August Strindberg. Ååågust.

En rivig, lysande och obekväm författare och titan.

Dagen när Malmö ff snulligt förlorade en poäng borta mot IFK Norrköping, läste jag ett kapitelutdrag ur Per T Ohlssons bok om den store förläggaren Albert Bonnier. Mycket intressant. Fasen vad han kunde skriva och med vilken energi!

Inte orkar jag läsa hans samlade verk, men utan att chansa för mycket… nog hade han hållit på MFF!


STRÅLANDE BOULELÖRDAG

20 september, 2020

Septembersolen sken och vi spelade vårt sedvanliga ”Vattenhålsmästerskap”. En del av oss med dåliga ryggar och käppar till reds. Men det gick så bra. Det blev kanske mer ‘kulspel’ än boule, men bronsmedaljen blev jag glad för.(Har ju så många i ädlare valör …) Här avvaktar jag, lutad mot morfars krycka, när min fruktade motståndare missar sitt sist klot för att ens nå kvartsfinal. Hoppas det gick bättre för honom på travtipset. ( Jovisst blev det så. Sex rätt! Så nära ändå.)

 


HÖSTSÄSONGEN HAR BÖRJAT

19 september, 2020

Doobidoo, sen Skavlan, sen Morse, förlåt, Lewis… Höstens TV-säsong har börjat.

Alla intervjuer hos Skavlan avrundas med: – Och nu har du skrivit en bok..

Alternativen är så klart; gjort en ny film.. eller något liknande.

Det är som på Hylands <hörnas tid. Ska du slå igen eller få perfekt promotion för vad du håller på med… Var med i programmet. Och alla som inte får vara med, blir avundsjuka och skriver sura kommentarer…


RESULTATRAPPORTERING?

18 september, 2020

VI hade lite strul med sändningarna på ViaSat och hade inte klart för oss hur det gick för Malmö FF

– Det berättar som så klart på SVT:s sportnytt eller radions sammandrag. sa någon.

Inte fasen gjorde dom det. Men det gick bra ändå. 2-0 mot Puskas gamla lag var stabilt.


KONSTGA VINDAR

17 september, 2020

Vi gjorde vår vanliga pendling till Lund för att jag skulle få mina botande strålar mot den klassiska ‘gubbaåkomman’ och solen sken. Strålade. Även över Limhamn när vi återvände hem.

Men vindarna tog i längs vägen och dagen och stoppade alla planer på en sensommargrillning i trädgården. Då passade jag på att torka av mitt ‘skrivbord’ till datorn med alldeles för fuktig trasa. Kortslutning i kontakten! Texten blev ömsom svart och fet, ömsom osynlig. Tur att datorn har sitt eget inbyggda tangentbord

Det är mycket konstig som händer i dessa dagar.

Vindarna fortsatte svepa åt alla håll Alltihop är säkert deras fel.

 

 


JOBBA HEMIFRÅN?

16 september, 2020

Tiderna förändras och inställningar likaså. Det var inte så rysligt många år sedan jag fick ett avtal med en av stadens dagstidningar, där jag fick en ‘halvtidslön’ som som ligger i trakterna av nutidens pension. Min motprestation skulle vara att leverea tre artiklar/texter i veckan. En uppgift jag klarade galant, med en fast spalt i ryggen och många roliga reportageuppgifter förmedlade via telefon. Man kan säga att jag jobbade hemifrån.

Nu var det i en tid då jag hade väldigt många scen- och radiouppdrag bredvid. Sådant läge som inte varar för evigt, även om man tror så när man är mitt uppe i det.

När chefredaktören byttes ut, började arbetskamrater gny. Varför skulle jag ha ett så bra avtal som bara då och då visade mig på ”kontoret” – redaktionen? Nä. Jag skulle minsann vara där som alla andra.

Jag gjorde ett försök, men tyckte att allt för mycket tid gick åt för att komma överens om var man skulle äta lunch och sådana saker. Jag gick tillbaka till min invanda arbetsplats vid skrivmaskinen – och så småningom datorn. En författares naturliga arbetsmiljö. Och där sitter jag fortfarande.

I dessa dagar är arbetsgivarna mer än glada för dolk som jobbar så och levererar. Hemifrån. Så här sitteer jag, men numera utan fast lön. Om man inte räknar den usla pensionen som sådan. Men förr eller senare blir det kanske en bok eller några artiklar och låtar. Och lunch äter jag var jag vil, om jag villl. Inte alls dumt. Fast det är ju det där med pensionen …


%d bloggare gillar detta: