TURKISH DELIGHT

18 november, 2018

– Visst är det roligare när det går bra än när det går dåligt, som den kära brukar säga.

Vi såg Sverige vinna över Turkiet.

– I övrigt är inte turkisk konfekt särskilt god. Alldeles för söt. Rentav rälig, sa han som testat på plats.

– Men vad är det för en rälig fisk du visar, undrade den gamle redaktören.

– Det är en sådan som nafsar mig om vristen var och varannan morgon, fick jag erkänna. Gör det lite svårt att somna om.

Men 1-0 gäller och nu gäller det att slå ryssen. Ett monster sedan långliga tider.


MINNEN

17 november, 2018

– Stäng fönstret. Det drar, sa han som försökte somna i baksätet i min FIAT 1100 när vi var på väg till Göteborg.

Det är klart att det drog på den tiden. Även om fönstren var stängda.

Min första bil kostade 800 kronor, så varken jag eller passagerarna kunde räkna med toppkomfort. Det var heller inte så noga med sånt. Fram och tillbaka till Göteborg gick den. Minst flera gånger. Och till Magnarp och vår barndoms strand där bilden är tagen.

Min kära Eva fann sig, precis som ”Carlsson på taket”, väl till rätta upptill.  Vig som en gasell och vacker som en dag redan då.

Året var 1967.  Min FIAT var  vacker även den. Himmelsblå och vit som MFF:s dräkter. MFF vann f.ö. allsvenskan det året.


OSS SJÖMÄN EMELLAN

16 november, 2018

Minnenas afton rådde. Jisses vad mycket bus och annat alla hade varit med om.

– Det här är omöjligt att rekapitulera, sa ”Sjömannen” när vi drog oss hemåt i sena timmen.


KASTA MAT?

15 november, 2018

– Ämnet verkar aktuellt, log Den Stabile. Vi ska alla göra något av det vi tänkt slänga. Godis på ruttna tomater och glass på grönmögliga bananer. Snart poppar det upp gourmetkrogar på temat.

– Har du loppor? Välkommen in, så lagar vi soppa medan du väntar, friskade ”Sjömannen” i.

– Är det inte hurtigt så säg, som ”Buller” sa.

– Glass på dåliga bananer. Och jag som aldrig äter dessert, sa ”Snövit”. Hur ska jag göra?

Frågorna virvlade runt.

Minns f.ö. en vinprovning av yppersta klass jag var med om – för att jag skrev, inte för att jag var vinsmakare – där det hela leddes av Sotheby’s expert. Very noble, indeed.

Tio viner från en period av 25 år provsmakades. Vi fick information om allt; väder och och andra förhållanden längs vägen.

När det äldsta och förnämsta vinet avsmakades, sa han avmätt: – Hm … Quite drinkable.

Vad hände med de andra vinerna han fick smaka av?

– Normally I give it to my staff, sa den noble mannen.

Så bra. Ingenting ska kastas.


KÖP – ELLER FÖRSÄLJNINGAR – JAG ÅNGRAT

14 november, 2018

– De är många, sa ”Provinsialläkaren” Ett och annat hus och diverse lägenheter jag annars hade kunna tjäna pengar på om jag sålt dem. Eller tänker jag fel? Köp jag ångrat att jag inte gjorde? Förmodligen blir svaret det samma.

– Jag har aldrig ångrat något, sa ”GrötLarsson”. Allt annat hade förvånat oss.

– Man kan nog ångra sådant man aldrig köpt, menade vår lokale. Vad nu det skulle vara? Tja, varför inte en massa Fermentaaktier som man sen hade sålt i rätt tid.

– Vad ångrar du? Han vände blicken mot ”Filosofen”.

– Tja. Varför inte några gamla Dinky Toys brandbilar.  Att jag inte köpte dom, alltså. Och behöll dom olekta. Fast det är ju svårt. Leksaker är ju gjorda för att leka med.


SÅPOR PÅ TV OCH I VERKLIGHETEN

13 november, 2018

Måndag kväll. Spekulationer kring regeringsbildandet via TV. En såpa i sig. Tisdagen kommer att erbjuda fortsättning. Såpor har en benägenhet att hålla på länge.

– Skapar eller bygger inte detta vidare på politikerföraktet? Undrade den kära. Retoriskt. Och Bildts kommentar förstärkte den uppfattningen.

Vi bytte kanal. Slog över till den TV-såpa som heter ”Vår tid är nu”. Där allt som kan bli konflikt utnyttjas. Bedrövligt,

Produktionen får beröm för sin tidstrogenhet. Visst. Man låter några gamla bilar stå i blickfånget, alltid välputsade eftersom det är veteranbilar och sådana är alltid visningsfina. Skådespelarna bär tidstrogna kläder och möblemanget har samma stil. Sen sviker rollfigurerna varandra och sig själva i parti och minut. Minst en gång per avsnitt. Spänning uppstår.

Bilden. Några ”dollargrin” på väg. Aha, det handlar om 50-talet. Eller Cuba?

 


50-ÅRSJUBILEUM …

12 november, 2018

För 50 år sedan var alla MFF:are ledsna då laget blev tvåa i Allsvenskan efter en tuff sista omgång. Minns inte datum, men jag var på plats … I Göteborg. Minns heller inte vilken match som spelades där, men på löparbanan stod ungar klädda i de inblandade lagens färger i den rangordning som för stunden gällde. Rysligt spännande var det. Flera lag kunde ju vinna. För MFF gällde det att slå sin motståndare, så hade saken varit klar. Men vi blev ledsna.

I år. Denne söndagen 11..11. blev alla glada över en ”bronsplats”. ‘Vi’ blev trea.

Nu heter det inte brons i den allsvenska fotbollens värld när ett lag blir trea. Då vinner man ”Lilla Silvermedaljerna”. Fyran får brons. Varifrån denna tradition hämtats har jag ingen aning om, men så är det.

Då (1968) som nu (2018) mötte MFF Elfsborg på hemmaplan i sista matchen; spelade ut motståndarna men lyckades inte göra mål. Så förlorade man guldet på sämre målskillnad. Öster, nykomlingar i serien, vann. I år vann man/vi den viktiga tredjeplatsen på målskillnad sedan Öster(sund) lyckats spela oavgjort mot Hammarby. Och Di Blåe är garanterade spel i Europa även nästa år. Det är viktigt.

Sett till hur den usla vårsäsongen tedde sig var det ett strålande resultat. Hammarbys supportrar har givetvis all anledning att gråta, men det får de göra själva. Ta en gravöl på hemmakrogen ”Kvarnen”.

Eric Persson sa/skrev en gång att ”Guld tar man, silver får man”. Ett citat som många sportjournalister har tagit som sanning genom åren. I den skaran ryms förvisso inte så många filosofer, men i år tror jag även att de håller med om att MFF inte bara tog utan vann en tredjeplats och små silvermedaljer därtill.

En strålande helg blev det. Alla hästar sprang rätt.

Inför matchen hyllades familjen Tapper – tre generationer som spelat i himmelsblått – med ett grandiost tifo. På bilden räddar Elfsborgsmålvakten John Hedin när Staffan Tappar tycks ha läge att sätta guldmålet för 50 år sedan. Idag är Staffan vår främste entusiast och förvaltare av MFF-historiken.