17onde

17 januari, 2018

Denne dagen brukade jag ringa kamraten Jan för att gratulera på födelsedagen. Som vanligt en månad för tidigt. Svärmor fyllde år, men det har hon ju slutat med. Men det är bestämt någon överlevande som ska firas denne dagen.

Var det för resten inte denne dagen Lindberg flög över Atlanten för 90 år sedan? Vi minns – av naturliga skäl – dåligt. Men vi fyllde på Jo-Jo-kortet för att kunna ta bussen in till stan för att fira den som borde firas.

Vänta på buss som aldrig kommer är inte det nådigaste när den skånska vintern härjar.


LÄKARBESÖK

16 januari, 2018

Om man sticker in fötterna i trätofflorna och skuttar ut på kökstrappan i kvällstid utan att kolla eventuell isighet, kan det gå illa. Vilket det också gjorde. Därför går jag nu smärtsamt illa, men förhoppningsvis gjorde vi rätt som inte lydde den omtänksamma omgivningens råd och ringde efter ambulans. Kryckor och käppar finns redan till hands. Och färdtjänst till vattenhålet.

Men händelsen spädde på det numera så naturliga samtalsämnet ”sjukdomar, eländen och läkare”.

– Läkare är så annorlunda. Det finns de som kan boken innantill men bara sin egen tolkning och inte kan läsa människan de möter och inte missar en chans att höja sitt pekfinger, mästra och stå i, sa ”Järvinen”.

– Det finns andra som kan boken lika bra, men därtill har förmågan till egen tankeverksamhet, empati och tolkning. Jag känner en. – Vi pratar livskvalitét, säger han. Han begriper.

– Den förste mäter alltid upp ett katastrofalt högt blodtryck. Den andre mäter upp ett förbluffande bra.

– Den förste tycker att det är vansinne att skaffa insomningshjälp för en orolig själ. Förr eller senare somnar man, menar han. Om inte annat så när det är dags att stiga upp. Den andre säger bara ”Han har väl aldrig haft sådan problem själv”, och skriver ut det man behöver.

– Det finns många exempel. För oss som trots allt har tid hos läkare.

– Vi mår som den läkare vi går till, sa ”Alpturken”.


DAGENS DONT

15 januari, 2018

Vår lokale slog sig frustande ner vid det runda bordet. Vi förstod att han hade haft en ”schåig” dag. Mycket att göra.

– Vad har du gjort för nytta denne dagen?

– Frostat av frysen.

– Fy fasen. Det tar.

– Om det gör. Jag är helt slut. Nu är jag värd en öl.

Det tyckte vi andra också att vi var. Dagens dont – som dansken säger – var ju i hög grad dagens ont. Då gör det gott med en öl.


KNUT KOM OCH GICK BARRLÖS

14 januari, 2018

Tjugondag Knut gick och den ende vi riktigt brydde oss om var ”Konsthandlaren” Olle som fyllde år och firades. En god vän från så långt tillbaka att vi knappt minns när. Vi glömde inte bort Knut, alls inte så, men granen var ju redan ute ur huset. Det var han – granar är väl av hankön, vem har hört talas om Mamma Gran? – strängt taget redan när Tomten hälsade på. Han var ju så ful och spred ingen skogsdoft kring sig.

Vi hade så klart kunnat spreja något doftmedel på honom, men allt vi hade tillgång till var en gammal obruten wunderbaum och en burk tallbarsspray. Det hade blivit fel. Bättre linda ljusslingan i en gigantisk philippa ortuleum. Eller vad nu den växten kan tänkas heta. Några kulörta kulor därtill och illusionen var fullständig.

Så slapp vi kasta ut en barrlös speta genom fönstret ut i trädgården.

Så sjöng vi heller inte den gamla ramsan: ”Tjugondag Knut, åker han ut … lille tomten Lars.

”Men till nästa år (dvs detta) år igen, kommer han vår gamle vän. För det har han lovat.”


MED I VARJE PROGRAM?

13 januari, 2018

– Lerin är en fantastisk konstnär, men måste han vara med i varenda TV-program? undrade ”Den Stabile”.

– Gardell är upptagen, sa ”Smålänningen”.

– Ah… Du menar så.

– Ska du vara med i Skavlan, ska du just ha gett ut en skiva, film, bok eller vänta barn, menade ”Kocken”.

– Men han såg inte ut att vänta något.

– Någon ställföreträdande kanske gör det?

– Varför fick inte hon vara med i TV? Det är ju hon som är på smällen.

 


TRUMPENHET

12 januari, 2018

– Det kan ju betyda både det ena och det andra i dessa tider, sa ”Provinsialläkaren”. Trump verkar själv inte bekymra sig ens när åskan går.

– Inga tecken på trumpenhet alltså, log ”Den Stabile”.

– Förstår vad ni menar, sa ”Trumpetaren” – inte att förväxla med ”TrumPeter” – på tillfälligt besök.

Där ute föll de bitska, kyliga vinterregnet och på hemväg hörde vi även några åskknallar. Så här års? Kan väl inte stämma? Nä. Det kan ha varit soptömmarna som bullrade.


TILLBAKA TILL VARDAGEN

11 januari, 2018

Granen är ute, Tomten har dragit, resterna av nyårsfirandet ha städats undan och allt som i övrigt skulle firas har firats. Nu är det tillbaka till verkligheten som gäller och inga helgdagar förrän påsken är här. Man har möjligen tid hos läkaren, bilbesiktningen eller frisören att passa. Årets fotbollssäsong börjar diskuteras. Vattenhålet har öppnat och kommit in i rutinerna.

– Tycker det gick rätt fort, sa ”Den Stabile” som fick sin öl på studs av den lille trinde.

– Nja, sa ”Smålänningen”. Det går bättre och fortare när Dagny serverar.

– Jag är nöjd med min skumkrona, log ”Alpturken”.

”Hamntomten” steppade in och visade att även en äldre man med två nya knäleder kan dansa.

Travgänget hade än en gång varit nära att få in sin rad. Den nya säsongen började som den förra slutade.

Vår lokale tänkte säga något dräpande, men kom som vanligt inte på något.

– Allt verkar ju vara som vanligt, ”Snövit”.