NYSS VAR LÄNGESEDAN

15 april, 2018

Det som nyss var alldeles självklart, är redan efter tre omgångar uppblandat med tvivel; Att MFF vinner allsvenskan klart. Inte bara för att laget ‘förlorade’ (oavgjort  på det viset känns nästan som en förlust) borta mot Sundsvall. Heller inte bara för att laget såg så håglöst ut eller för det kaos rom rådde i försvaret när man lät Sundsvall kvittera. Men givetvis delvis därför.

Även som att man efter dessa tre omgångar har tre, kanske fyra av de ordinarie spelarna skadade och inte har tillräckligt många ersättare med klass att ta till om skadeläget består eller rentav förvärras. En olycka händer ju så lätt. Den övertygelse vi nyss kände, har fått sig en törn. Kommande veckas bortamatch mot Djurgården blir rasande viktig som vägvisare.

I Lund förbereder man sig för att spela det klassiska – 110 år gamla – spexet Uarda.  intensiv repetitionsperiod med många sittningar efteråt. Uarda, det spex jag ‘nyss’ spelade med i. På AF i Lund och även på turné på Stockholms (Där var Sten Broman i högform, bakom scen …) och Göteborgs konserthus. Fast detta nyss är närmare 50 år sedan. Så nog var det, som så mycket annat, längesedan. 1970, om man ska vara noga. Ett år Malmö FF vann allsvenskan.


VÄNNER EMELLAN

14 april, 2018

Vinden fortsatte blåsa barskt, men vi vänner försökte ändå hålla samman. MFF flög till Sundsvall och återvände med en poäng. Snullet.

‘Riddarna´samlades som vanligt kring det runda bordet. Klart att vi funderade på både det ena och det andra. Akademien, Trump. Putin och allt annat.

Vänskapsband knöts eventuellt. Vi talade också om en möjlig storvinst på hästspelet. Hur tät är solidariteten i kamratgänget när raden gå in och en i kretsen, som ”alltid” brukar vara med, inte har betalat i tid och en annan har lagt ut?

Går raden inte in, vill den som lagt ut givetvis har betalt. Går den så har  en räddande ängel ryckt in … eller tänkt att att en miljon kan bruten vänskap vaa värd?

Det är då agnar skiljas från vetet. I det stora och det lilla. De vi kan lita på och de vi inte kan lita på.

– Men bland vänner har man det väl alltid gott. Vänner kan man ju lita på i alla väder, som ”Distriktsläkaren” brukar säga.


FLYG OCH FAR NÄR VINDEN DRAR

13 april, 2018

Är det fredag. så är det.

Ska man ägna sina tankar och skrivande åt soppan i Svenska Akademien eller Trumps och USA:s och dess allierades hot om anfall mot Syrien? Eller vår statsministers oftast bleka kommentarer? Vart blåser vinden?

Vi hoppas att den lägger sig. Även på hemmaplan.

Våren sprallade till det förra helgen och i måndags var det hög tid att hissa vimpeln för första gången detta året. Men var hade vi lagt den för vinterförvaring?

Vi hittade den till slut, men då hade vinden tagit i. Och stället för att mojna, tog den i ännu mer. I sådan vind knyter sig vimplar hårdare än de bästa scoutknopar vi någonsin lärde oss. Fredagen den 13:de  lär bli den blåsigaste i mannaminne.

Solen lyser och himlen är blå, men vi vågar knappt ge oss ut i den hotfulla  verkligheten ändå. Vimpeln får vila.

 

 


HALVDANT

12 april, 2018

Det är mycket som görs i hast, halvdant eller på trekvarts. Inte så noga, kan man tänka.

– Men bättre det än ingenting gjort. Att aldrig spänna en båge, som filosofen sade.

Själv är jag ett lysande exempel på en som hastar iväg. Det gäller att formulera idén och rita några gubbar som förhoppningsvis förtydligar tanken innan den försvunnit. Eller skriva ner låtidén innan grundtanken försvunnit.

– Alla dessa lysande idéer som dykt upp medan man håller på att somna!

Det gäller att trotsa dragningskraften mot kudden och anteckna. Jag har gjort det, men ofta haft svårt att tolka mina rader följande dag. ‘Vad menade jag där?’

Ibland stiger jag upp och skriver in i datorn. Texter, artiklar. Eller till Bloggen. Medför givetvis felstavningar och smågrodor. Men allt går att rätta till. Som redaktören för PiratenPosten jag skriver för meddelade: – Jag har lärt mig att första skicket alltid följs av ett annat och bättre.

Bättre halvdant än inget dant. Allt går att rätta och förbättra.


FÖR SEN ANKOMST

11 april, 2018

– För sent har ju alla kommit nån gång, sa ”Den Stabile” när ämnet kom på tal.

– Från lektionerna i skolan till allt annat som gått att komma för sent till, sa ”GrötLarsson”. Och bett många lärare om ursäkt utan att det hjälpte. Man fick anmärkning ändå.

Själv fick jag lära mig att be om ursäkt på franska eftersom jag ofta var försenad till fransklektionerna efter lunchrasten, satt den frasen perfekt. Men betyget blev inte bättre för det.

– Man kan komma för sent till allt utom sin egen begravning.”Distriktsläkaren” log ett nöjt leende som om han just hade kommit på något nytt.

– Och alla som kommit för sent har haft sina ursäkter. Under skoltiden hette de oftast ”Jag försov mig”, log ”SkinnaLars”.

Själv missade jag rättstavningen av min blogg en natt. Kärleken kom emellan. Ett slags försening. En förklaring som fick duga för mig.

I andra klass kom bänkkamraten för sent, med skitiga kläder och oljiga fingrar.

– Bilen startade inte, sa han. Knappt nio år gammal.

Lärarinnan bara tittade på honom.

– Det var bara pojkar som kom för sent, kontaterade tant G ampert.

I realskolan bodde vi så nära skolan att jag knappt behövde gå hemifrån förrän första ringningen. Hann ändå fram i tid, men alltför ofta ändå inte och fick sänkt ordningsbetyg. För att ha missat morgonsamlingen.

Lennart och jag väntade på Jaques för en repetition  en gång. Jaques kom en dryg timme sent.

– Jag fick problem med magen just som jag stannade utanför dörren. Fick cykla hem och byta kläder, sa han.

Vem kunde ifrågasätta en sådan förklaring?

Ursäkterna är många. Förmodligen så många att de skulle kunna samlas i en bok.


MFF KROSSADE AIK MED 1-1

10 april, 2018

Den gamle redaktören gav mig rubriken ovan. Heders!

MFF borde givetvis vunnit om inte klumpedunsen Brorson skaffat sig rött kort. Han kunde till och med fått ett till. Vilket givetvis är omöjligt, men i alla fall.

”Pelle Travare” och jag drog en gemensam suck.

Vi deltar i årets MFF-tips och hade båda garderat med ett kryss, så på så vis gick det ju bra, Men nöjda var vi inte.

Och damerna vid bordet intill talade om när de skulle ses härnäst eller när de senast sågs. Det är ju inte alltid så lätt att komma ihåg.

 


HEMMAPREMIÄR!

9 april, 2018

Söndag: Solen lyser och värmer för första gången sedan för länge sedan. Däremellan har  gås ätits, Lucia skridit fram med ljus i hår, julrim skrivits, nyårsraketer skådats, oxveckor genomlidits och en ”Bonusvinter” tagit det mesta av den energi vi eventuellt hade kvar och som grädde på moset visade det sig att säsongens influensasprutor inte fungerade så bra som de borde. Vi hostade och snörvlade oss fram. Till och med påsken var så risig och kall att odlarna av påskliljor fick kasta sina lökar.

Men så. Solsken lyser och ger värme som räknas tvåsiffrigt. Vi hade glömt att den möjligheten fanns. Ylletröjorna läggs åt sidan. Koltrastarna far runt som tättingar och kollegorna kvittrar.

Upp med vimpeln! Var är vimpeln? Den vi tog ner i höstas. Samma bestyr som uppstår inför jul när vi inte hittar julgransfoten.

Men våren är här till slut och fotbollarna rullar. Vi hör grannar som vi inte hört på månader. Och grannars barn. Markiser vevas ut. Sekatörer klipper grenar och räfsor räfsar. En söndag med premiärboule på torget för de som hade möjlighet; slutspelshockey, ett överraskande poäng för Trelleborg mot Djurgården och allt vad som nu hände inför måndagens stora händelse.

(Vi räknar här bort Trumps murbygge som hotar djurlivet och fred, Orbàns agerande som hotar demokratin i inte bara Ungern, Svenska Akademiens sönderfall och annat som självfallet är mycket viktigare.)

MFF möter AIK på Stadion. Hemmapremiär.

Senast vi såg lagen mötas på vår arena, fyrade de som kallar sig supportrar av bomber och granater de kallar ”Bengaler” och vi sade att vi aldrig  mer skulle gå på sådana matcher igen.

– Men sådant har vi sagt flera gånger, sa den gamle redaktören. Vi har aldrig lyckats hålla löftet. Intresset och hjärtat är större.

Måtte allt gå väl.