”INTE VET JAG”, FJOMPERI

15 februari, 2020

FREDAGSKVÄLL I TIMMERKOJAN.

Vi ägnar en god stung åt ” På Spåret”. Den duktiga journalisten Cecilia Hagen är med och odlar en fjompig ”Inte vet lilla jag”- attityd till det mesta.

-Litta jobbigt, sa ”SkinnaLars”. Ständig låtsa att man inte kan. Rentav fjompigt.

– Sen kom Skavllan och han ställer ju inte längre frågor. Han berätta vilka svar han vill ha från sina gäster..

– Nä. Det är nästan det värsta jag vet.


ÄCKELPAJ – INTE SÅ DUMT?

13 februari, 2020

Vi pratar både om mat och dumhet på vattwnhålet. Med dumhet avses  då oftast förmågan, alltså dumheten, att cykla eller gå ut i korsningar utan att se sig för. Med mat kan både det ena och det andra avses. En del har den dåliga smaken, eller rentsv ‘osmaken’ – bristen på smak – att säga: – Inget fel på . det, eller – går att äta. De är inte så noga med vad de äter, helt enkelt. En värdinnas önskedröm.

 


STÅ STATY KAN INTE VARA LÄTT

31 januari, 2020

– Nä, så måste det vara. sa ”Den Stabile”. Tänk att sitta till häst som kungen på Stortorget. Och Zlatan fick det inte lätt när huliganerna slog till. Svårt att hålla balansen i alla fall.

I Bryssel står numera Gochinny staty. Vad har han uträttat, undrar kanske någon.

Skkapat ”Lucy Luke – mannen som drar snabbare än sin egen skugga”, ”Asterix” för att ta några exempel! Klart värd en staty. Hans seriefigurer omger honom, som synes.

 


SNEDSEGLARE OCH ANNAT BARFOLK

28 januari, 2020

Man träffar på väldigt många olika typer på ett vattenhål med en hamn i närheten.


FLIMS OCH FLAMS PÅ SLOTTET

26 januari, 2020

Kul på ett och annat slott har vi haft, men sällan så fnittrigt flamsigt som när Pernilla Wahlgren var värdinna i TV:s Stjärnorna på slottet.

Man kan undra hur det gick till på Kung Arthurs Camellot i motsvarande läge. Ett slott att springa vilse i! Där hade riddarna kring det runda bordet det livat och glatt och höjde sina bägare titt som tätt. De hade kanske  lika spirituell samvaro som vi kring det runda bordet på vårt vattenhål. Men så ofta riddarna måste ha gått vilse när de skulle gå till sina rum efter kalasen!  Och ibland hittade de visst inte ens sina cyklar. Vi brukar i alla fall hitta hem och även våra cyklar.


KÖPA HUS PÅ ISLAND?

23 januari, 2020

-Tveksamt, sa vår lokale och fick medhåll från de flesta riddarna kring det runda bordet.

Vi kom givetvis att prata om Island, ”sagornas ö” som reportrar schablonmässigt brukar säg, eftersom vårs hsndbollslag hade att möta varandra..

– Fantastisk natur, men där är är det väl + 15 när det är som varmast, log ”Den Stabile”. Som en vinterdag på Limhamn ett år som detta. Men varma . bad finns det gott om, har ja förstått.

– Det enda jag kan på isländska är ‘Tunkur knivur’ som han sa i filmen ”Korpen flyger” . Nä. Eddan, Gunnar på Lidarende och allt vad dom heter. Jag stannar nog hellre här, hur fantastiskt Island än må vara. Dom får ha ” Svarta döden” för sig själva. Det lär inte vara nådigt. Tre glas, sen rullar man nerför kullarna.

 

 


PÅ MINNESBANKEN

14 januari, 2020

– Får man utdelning på det man har i minnesbanken? På, ska det givetvis heta. ”Skinnalars” var nyfiken.

Det är väl en fråga om man kan sälja in sina minnesberättelser till något förlag, tänkte vi. Projektet har lockat ibland, men det är ju inte alltid så givet att intresse finnes. När jag läser om den briljante – författaren – Winston Churchill, anar jag att det finns möjligheter för den som har någonting att berätta och gör det väl. Då kan det hända att förläggarna ringer upp och har en hygglig garantisumms till hands. Eja vore man där, sa den gamle redaktören när ämnet kom upp.

Tänk att väckas av ett samtal från en driftig redaktör som säger – Klart vi gör en bok,

Det har minsann hänt mig en gång. Den vilde förläggaren Timo Kärnekull var ständigt positiv till nya projekt. Det handlade då inte om minnen utan Byteskomik. Det var en annan sak. Mer om Byteskomik, men det var ju nog så bra och böckerna gick åt som smör i Småland. Kanske för att vi ofta reste dit och signerade böcker. Klart man var glad.

Men numera är telefonen tyst. Ingen ringer ens för att vilja göra en ljudbok av befintligt material även om det finns förläggare som tycker att det borde göras. Men man vet aldrig för man ska ju aldrig säga aldrig. Sägs det.


%d bloggare gillar detta: