”MONDAY, MONDAY!”

21 januari, 2019

Sjöng ‘The Mamas and The Papas’, som alla som var med säkert minns. Måndagar fanns redan på den tiden.

– Måndagen och SMHI hotar med regn eller rentav snöblandat. Vad gör man då, undrade ”Kocken” oroligt.

– Går ut i garaget och mekar med veteranbilen, föreslog ”Smålänningen”. Det är sådant medelålders gubbar gör i i skogsbygderna där man har gott om plats. Andra går ner i källaren och leker med sin och entusiastkamraternas modelljärnväg.

– Men vad gör töserna? Dom villl kanske inte leka med på det viset?

– Går på möten eller förbereder middagen? Vår lokale föreslog denna föga radikala; snarare gamla stammens lösning. Han tillhör dem som knappt kan koka ett ägg. ”Snövit” såg honom i ögonen med utforskande min. Vad menade han?

Det blev tyst kring det runda bordet.

– Och annars går bilen bra? bröt ”Den Stabile” tystnaden med finurlig min.

Vad har nu detta med en Bentleymodell att göra? Ingenting. Men läcker är den. Och fyra veckor efter julafton minst tolv efter valet är det och en ny regering ska presenteras. Burop från en del, lättat suckande från andra. Så visst är det en särskild måndag.

 


NÄR INTE SOLEN SKINER

19 januari, 2019

Vild blåst varvad med regn, lätt hagel eller snudd på snö. Grått dugg. Med- eller motvind åt alla håll. Plusgrader som känns som minus. Den ene dagen efter den andra. Man får inte mycket gjort. Om man inte är brevbärare och måste dela ut posten, det vill säga. Eller är taxichaufför och har fullt upp med hemtjänstkörningar. Eller något annat viktigt. Men några romaner blir inte skrivna.

Så sken solen nästa dag! Upp och ner är det.

På vattenhålet kan man i alla fall diskutera läget utan övertoner.

– Vad har du gjort för nyttigt idag?

– Frostat av frysen.

– Fy fasen. Det tar.

– Om det gör. Jag är helt slut. Nu är jag värd en öl. Så blir ölen glad.


ROLIGT PÅ JOBBET?

12 januari, 2019

– Roligt och roligt, det var OK, sa ”GrötLarsson” när frågan kom upp.

Frågan var alltså om hur roligt vi har eller hade det på jobbet.

– Roligt hade man väl aldrig, men man kunde göra mycket roligt för pengarna efteråt, menade ”HusTomten”.

Vår lokale verkade inte förstå frågan. – Det var väl aldrig något som gick ut på att ha roligt?

”Tant Grön” tyckte att det hade varit roligt att träffa alla dessa människor.

”SkinnaLars” tyckte att det hade varit roligt nästan jämnt. – Alltså när det gick jämnt ut.

– Men det måste vara roligt att jobba med humor? menade ”Snövit”.

– Du menar att försöka komma på något som andra tyckte var roligt? Jodå. Sämre kan man ha det.

– Glass är ju alltid roligt att göra, sa ”Kocken”. Kulglass … Kulpotatis också, för den delen.

– Kul-lersten … sa den gamle gatläggaren.

Sådan var tonen. Inte en jäkel pratade politik eller Trumpdårskap. Inte ens lapp-skoj(s) nämndes.


STORA PIZZADAGEN

1 januari, 2019

Det sägs att det i landet Sverige äts fler pizzor denna dag än någon annan dag på året. Vad kan detta bero på? Pizzan har ju ett italienskt ursprung. Spelar det möjligen någon roll att man för en rimlig peng kan hämta färdiglagad mat? Jomen visst. Vad åt svenskarna på nyårsdagen innan pizzan slog igenom? En varm korv med mos, kan man förmoda.

– Det är som det är, sa ”GrötLarsson”. Inte för att han brydde sig, men nu var det i alla fall nyårsdag och ovanligt litet dunder och brak hade det varit under nyårsnatten. På Limhamn, är säkrast att tillägga. Som det tack och lov brukar vara numera. Så det är tvärtom som hade varit ovanligt.

– Var firade ni nyårsafton?

– Njaee .. Vi var väl hemma hos varandra? Antingen den ene eller andre. Riktig var mindes varken han eller ”Smålänningen”.

igår-1


NYÅRSAFTON

31 december, 2018

– Jag är mätt efter julen, sa vår lokale.

– Du är ju en man med resning. Mätte man med tumstock? Räckte det med en? Hur lång är du nu? undrade ”SkinnaLars”.

”Mystikern” tittade noggrant och utforskande på oss från sitt hörn av lokalen, som om han grunnade på vilket som var skämt och vilket som var allvar av det vi sa. Inte för att han var förmögen att avgöra den sortens frågor, men det är han ju inte ensam om.

– Mätt! ”Snickaren” höftade med sin tumstock men hann knappt säga något innan ”Byggare Bob”  upphöjde sin röst.

– Detta året har inte många centimeter kvar.

– Nej! Jag menade mätt i magen! protesterade vår lokale som alltid tycker att rätt ska vara rätt. Rättade därmed oss andra gycklare som har för vana att göra tvärtom. – Man blir ju så mätt och däst efter alla helgernas frestelser, underströk han för att vi skulle förstå vad han menade.

– Tänk bara på Jansson.

– Vem?

– Han med frestelsen.

– Ja, ja, sa ”Alpturken”. Det finns många frestelser. Balettdansöser, till exempel.

– Va?!! Har du haft sådan böjelser? undrade ”Smålänningen” häpet.

– Ja. Det fattar ni väl. Ungdom. Frestelser … Nå ja. Så schtoor var den längtan kanske inte. Jag försökte, men jag vågade inte fortsätta någon karriär som dansman. Knappt börja, om jag får vara helt ärlig. Fyrkantig som jag är, blev det mest square-dance. Jag fick bli kock i stället. Livet pekade i en annan riktning, log han generat.

– Schulle du blivit dansör?! undrade ”Sigismund” och sjöng ‘One for the money, two for the show ‘ medan han stack pekfingret i luften på Elvis manér.

– Njae. Jag valde nog rätt yrke trots allt. Förresten menade jag nog att jag tänkte på en ballerina som serverade bier klädd i dirndlklänning, försvarade sig ”Alpturken” och slog ner blicken ännu en gång.

– Men då var jag knappt fjorton.

Vi var alla överens om att det nog var bäst som det blev. Att han blev en svensk kock. Slapp ifrån surkål, tyska ballerinor och sådant elände.

Sedan drog vi hemåt och önskade varandra och alla och envar ett:

GOTT NYTT ÅR!

KOCKEN


APROPÅ DIT OCH DATT

27 december, 2018

– Brukar ni läsa Stig Johanssons små krumelurer i morgontidningen? undrade ”Kocken”.

– Det händer, sa den ständigt pratglade ”Provinsialläkaren” som talar än mer när de egna samtalsämnena saknas: Johansson gubbar är lite speciella, men ibland får han verkligen till formuleringarna.

”PelleTravare” ställde en motfråga: – Är du säker på att de är hans egna? Gör han inte som vi andra … lånar?

– Självfallet… men …

–  Tyckte i alla fall att visdomsorden passade in i sammanhanget, avbröt ”Kocken”. Våra alltså. Såväl som många andras: ”DET ÄR EN SVÅR KONST ATT VARA TYST NÄR MAN INGET HAR ATT SÄGA.”

– Ah, du tänker på föregående talare, log ”Den Stabile”.

– Det får var och en tolka som den vill.

– Nog har det varit en lååång helg, gäspade vår lokale.

– Annars går bilen bra? frågade han som gärna höll igång samtalet lite längre.

 


MÅTTLIGA RESONEMANG

23 december, 2018

– Omätligt måste samhället ha varit innan man kom på att det fanns kilon, centimetrar, metrar och såna grejor, saDE ”Silvertejpen”.

– Vad kommunicerar du där? ”Järvinen” såg skeptisk ut.

– Enheterna fanns ju inte. Måtten. Hur kan man då mäta? Den som uppfann metern var genitalt femotenal. Rita upp en meter på fri hand utan att ha en linjal till hjälp.

– Ah! Du menar så.

– Visst. Otroligt skickligt. Det stämde ju dessutom redan från början. ”Silvertejpen” drog upp en enkel skiss.

– Titta här. Han måttade med händerna och sa: – Detta är en meter.  Cirka. Sen kom nån med en tumstock, gjorde samma gest, mätte och visade att det stämde exaktamento på pricken. En meter, varken mer eller mindre. Säker kille. Där kan man snacka om Nobelprisläge.

– Det ligger något i detta, log ”SkinnaLars”. Undrar förresten vem som kom på tum?

– E du dum i tummen eller gör du dej bara till? frågade ”GrötLarsson”. Tum fanns där ju från början! Liksom alnen och famnen. Måttet mellan  tummen och pekfingern eller hur mycket man kunde famna.

– Vi borde införa ”Meterns dag”, slog ”Järvinen” fast.

– Hur lång ska den vara? undrade ”Filosofen” med ett klurigt leende.

– När solen bara visar sig en meter över horisonten. Det får bli rätt långt norrut, sa vår lokale. Idag är dagen i alla fall en meter ljusare. Om än knappt. Det har vänt Midsommar närmar sig. Men först en jul med måttligt firande.

linjal


%d bloggare gillar detta: