SKRIVER I BLINDO

22 juli, 2018

Vi såg, OM ÄN LITE SUDDIGT, att solen sken och kände att värmen steg.

– Luddig tllvaro men ändå klar. Varmt som satan och varmare ska det bli. Stackars de som måste fly från sina hus. Stackars djur och stackars bönder. Sa ”Alpturken”. Men tillade givetvis sitt mantr:

– Det är ju förutbestämt.

Den defaitistiska övertygelsen är hans tröstnapp. Han behöver inte ta ställning.

Vi sa nog mest ”Ack ja”, och begrundade tillvaron. Men vi kunde vad det led glädjas åt att  MFF vann borta mot ÖSK. Det fanns inget förutbestämt med det. Men glada blev vi.

Sen ska laget åka till CLUj  i Rumänien. Som  ett Tintin-äventyr. ”Det hemliga vapnet” t.ex.

 

 


LEKA MED ELDEN

21 juli, 2018

– Det är inget att leka med. Elden som brinner i skogarna kan vi inte skoja bort, sa Travaren”.

Varpå vi mines låten. Leka med elden.

Men vem var ‘egentligen’ Bibi Johns?

Hon hade en hit med en svensk version av låten …. vad den nu heter i original. En svenska som flyttade till München. Så mycket vet vi i alla fall.

– Konstig människa, sa ”Alpturken”. Man kan ju flytta andra hållet.

– Var det inte vad du gjorde? ”Smålänningen” log så gott han kunde.

 

 


– KLYDDSOPP! (och annat klarspråk)

6 juli, 2018

– Klyddsopp är ju en bra och målande beskrivning. Klarspråk, log ”Smålänningen” och måhända var det någon som höll med. Utan att veta vem som avsågs.

Varken sol eller någon värme, men vi framhärdade i kortbyxor. Huttrande.

Själv hade jag tänkt stanna hemma och skriva en bok, men hann inte och förläggaren brydde sig inte. Hon hade dessutom lagt ner verksamheten.

– Går allting i cykler om sju år? Sju goda, sju svåra … Den gamle redaktören undrade apropå det magiska talet sju. Sverige möter England 7.:7.  Povel Ramels devis: – Säg sju. Det stämmer ofta. Blir det straffavgörande känns nog matchen redan som sju svåra år. Men då blir det kanske sju mål. Totalt. Säg 4-3 till Sverige.

Cykler om sju år? Kanhända är det så, tänkte jag. Vissångare i sju år. Journalist som sen blev radio- och barnprogramsmakare … Som sen blev komiker som blev programledare i TV och här och där. Som blev kåsör och tecknare. Eller revyartist. Minns inte i vilken ordning. Allsångsledare som blev farsförfattare och skådespelare. Eller författare. Och däremellan fotbolls- och tennisspelare. Samlare … och så vidare. Många gånger sju.

Trumps än så länge korta tid vid makten känns redan som just sju svåra år.

Läste sen om Hergé, Tintins skapare, och det som kallas ”Den klara linjen”. Ett rakt bildspråk. Klara linjer och platta färger. Försökte ställa den tekniken mot Page’s illustrationer till berättelserna om Sherlock Holmes. Till en kommande artikel i ämnet. Klart intressant.

Och sent om kvällen såg vi det sista programmet i Jan Schermans serie om demokratin. Per T Ohlsson formulerade sig så väl att intervjuaren blev mållös. Även vi: Klarspråk.

– Demokratin är som vi människor. Den kan aldrig bli perfekt. Tron på att man kan skapa det perfekta samhället leder rakt mot Gulag och Auschwitz.

Det fanns mycket att fundera på när varken fotboll spelades eller solen sken.

 


EN SOLIG DAG I JÄMMERDALEN

5 juli, 2018

– Jämmerdalen heter det inte. Snarare Almedalen, flinase vår lokale.

Vi hade inte sett alla avsnitten av Jan Schermans lysande spegling av nutiden: ”Länge leve demokration”, men tankarna den födde gror och grodde vidare. Som om partisekreterarnas makt och politikernas bakbundna händer.

Men det var ju inte det vi pratade om på vattenhålet även om ”Filosofen” kanske var inne på tråden:

– Trump är inte klok. Åkessons parti är oroväckande – eller mycket mer än så – populärt. Vilka är de som tänker rösta på SD? Ser de ut som vanliga människor? undrade ”Filosofen”. Sjöstedt är dessutom en lismande jäkel. Orbán är hemsk att bara tänka på. Men han håller på i Ungern. Erdogan ska vi bara inte tala om. Och vad är det som sker i Polen?

Det ena och det andra vädrades medan solen sken och värmen bedövade esprin. ”GrötLarsson” gav oss sorgliga, men väntade, besked och vi skänkte en tanke till vänner som lämnat oss. Alltid lika tungt.

VM-fotbollen höll paus och firandet av Sveriges vinst mot Schweiz satte  kanske sina spår. Men vi kunde ju inte spola bort verkligheten eftersom vi ständigt informeras. Vad är det som sker i världen? Äldre blir vi dessutom.

– ”En jäkla ordning, som ”Smålänningen” sa.

Sen tog vi oss hem, höll middag och såg vidare på Schermans insiktsfulla och tankeväckande program. ”Länge leve demokratin”. Demokratins vara eller inte är trots allt en mycket viktigare fråga än den om vilket lag som vinner nästa match.


”MYS UNDER MARKIS”

2 juli, 2018

– Läget är gott, sa ”Den Stabile”. Och onekligen; solen sken över nejden och vi hade det gott under parasollen på vattenhålet och sedaan under markisen hemmavid. Men vi våndades över vänner som har det svårt. Riktigt svårt.

Med avbrott för att gå in och följa fotbollen. Att Spanien inte vann sin match och liksom Danmark förlorade på straffar var ju tufft. Men det ingår i spelet. Men Ryssland vidare … Ingår det i kontraktet? Men spanjorerna såg ju inte ens ut att försöka göra ett vinstmål.

– Så är det, som ”GrötLarson” sa.

Stararna lyser med sin frånvaro och körsbären frodas i fred.

– Tänk om man kunde korsa vindruvor med elefanter, som trädgårdsmästaren sa.

 

 


MÅNADSSKIFTE

1 juli, 2018

”Månen rullar på räcket … på bro över blanka vatten …”, som Frits Sjöström diktade. Första gången jag hörde den visan lät den konstig. Ja … konstig och konstig. Udda i alla fall. Det hände sig på Riksbron  mellan riksdagshuset och Drottninggatan i Stockholm. Nära de som makten har. En kväll när månen just såg ut att rulla på räcket. Jag bar på min gitarr och blev hejdad av tre glada trubadurer som ville prova mitt instrument.

Det var nu inte vilka som helst kom jag sen på. Sällsamt möte med två av de stora, på min ära! Den tredje, Pierre Ström, var ”bara” lokal kändis. Men det var han som sjöng visan. Sällskapet hade varit på Den Gyldene Freden där trubadurer brukade hänga. Tidigt 60-tal när Cornelis och Fred hade slagit igenom. Jo, det var ett tag sedan

Fullmåne rådde även härom nyss. ”Don’t cry for me Argentina”, tänkte vi att Messi sjöng vi medan  och hans kamrater åkte ut ur VM och när sedan Portugal med Ronaldo sen förgäves kämpade mot Uruguay och råkade ut för samma öde, fick det bli den magiska ”Coimbra”.

Månen lyste starkt över nejden. Inte längre helt full, men ändå lite blå.

”Blue Moon”, sjöng vi.


ALLT GÅR ÖVER

26 juni, 2018

– Vi kan ju inte bara deppa över förluster i den ena eller andra matchen. Livet går ju vidare och det kommer nya matcher, sa ”Filosofen” en gång. Och det hade han ju rätt i. Tänkte vi på efter Sveriges förlust mot Tyskland.

Sen spökade domsluten – eller de som aldrig avgjordes – kors och tvärs under måndagens matcher.

– Kan inte någon kommité samlas efter matchen och döma om alltihop? Undrade ”GrötLarsson”.

– Domarna fattar inga egna och obehagliga beslut. Överlåter åt VAR (videogranskarna) att bestämma. Tänk om det skulle gå till på samma vis i våra domstolar, suckade ”Den Lagkunnige”. Domarna blir avkönade tjänstemän. Domstolarna kollar in övervakningskamerorna och berättar för domaren hur han ska döma.

Så sant. Men nu var det ju detta med fotboll och VM.

– Det gäller bara att bryta ihop och komma igen, lyder en av många klichéer i branschen,  som vår 08:a sa.

Det finns många klassiska uttryck och citat om fotbollens vikt kontra livet. Många mammor som har tröstat sina barn och torkat deras tårar.