HÖSTEN GÅR I REPRIS

25 september, 2018

– Hösten har inga onda avsikter, som ”Filosofen” en gång sa. Den kan inte rå för att den för med sig mörker, regn och blåst. Den sköter bara sitt uppdrag.

Men ännu så länge har den varit snäll. Vi har inte tillgång till hummervatten, annars hade det givetvis var gott att ro ut och dra upp några tinor när nu fisket blir tillåtet.

Egentligen skulle vi vilja varit i Portugal dessa dagar. Stranden vid Alvor. En favorit sedan många år tillbaka.

Slippa röran i Sveriges ”riskdag”.

Vattenhålets uteservering går på tomme och riddarna kring det runda bordet flyttar inomhus. De som är hemma. Många av kamraterna far till Grekland. De bryr sig inte om vad de kostar på sig. Grekland tillförs några svaga svenska kronor.

– Onekligen väl planerat att åka till värme och sol just som höstrusket tar över här hemma. Men de som har farit iväg har ju missat MFF:s segerrad.

– Vi hoppas bara att den ska hålla över onsdag,  sa ”Babas den yngre”. Och helgen … 4-0 i repris. Jag gillar bra repriser.

rådos


HÖSTVACKERT

19 september, 2018

Prognosmakarna hade rätt. Sommaren kom tillbaka.

Vi hade just börjat vänja oss vid tanken att eftermiddagarnas möten skulle hållas inomhus och höstjackorna bäras, när solen började värma.

– Det är gott så länge det varar, sa ”Kocken” och såg ut att må fint i septemberljuset.

– Om det inte hade varit för dessa satans blomflugor, sa ”Alpturken”. Vi häller upp vinäger och spetsar med diskmedel, men dom svärmar runt oss ändå.

– Men dom jagar oss i alla fall inte utomhus och vi har en fantastiskt färgrik tid att se fram emot.

 


SÅ SJÄLVKLART ALLT KAN VARA …

18 september, 2018

… Åtminstone för de som självklart vet.

– De vi brukade kalla för besserwissrar, messerschmittar och sånt, log broren. Det är nästan så man rörd till fuktiga ögon och kan komma att tänka på Skarsgårds roll i den Enfaldige Mördaren. ”Det heter inte idoit, det heter idiot”.

Riktigt varför vi kom att tänka i de banorna minns ingen av oss, men det var väl någon som uttryckte sig lite kagigt självsäkert som fick oss att reagera.

– Ingen klok och klarsynt förstår jag, menade den gamle redaktören. En sådan vet ju att vara ifrågasättande till sin egen tankegång. ”Men för all del, jag kan ha fel” som schlagersångaren sjöng och Peter Himmelstrand skrev.

– Eller ”Utan tvekan är man inte riktigt klok”, som Tage Danielsson formulerade det.

– Högra delen av hjärnan är kvickare än den vänstra. Eller mer kreativ. Upptäcker möjligheten att leka med ordens betydelse, sa ”Musikanten” som tagit del av en forskningsrapport i ämnet hur  och var skapas och uppfattas ordvitsar.

– Ordvitsarna är ju inte alltid lysande bra. I synnerhet om högra hjärnhalvan inte uppfattar dom. Det gäller att göra det på studs. Hänga med i galoppen, om man säger så. Han citerade ett typexempel: ”En missionär berättade en rolig historia för några kannibaler. De skrattade inte med honom, men åt honom.”

Vår lokale och några andra såg ut som frågetecken tills poletten ramlade ner. Då suckade de. En försvarsåtgärd så god som någon. ”I got it, but I was not amused”. Men då är det så dags.

 


I VÄNTANS TIDER

12 september, 2018

Klassiskt signalerar orden i rubriken att ett barn är på väg. Men det kan ju vara så mycket annat. Väntan på en ny regering, väntan på att äpplena ska mogna eller väntan på att vinden ska lägga sig.

– Ja, det är mycket nu, som vår lokale 08:a sa. Själv väntar jag på att Brittsommaren ska komma, men den dröjer ju in i oktober.

– Och jag väntar på att jag ska få en tid hos doktorn, suckade ”Snövit”.

– Jag väntar på dig tills du kommer, gnolade Bengt Sändh som tittade förbi i all hast.

Själv väntar jag ofta, fast timmen är väldigt sen, på att den sköna sömnen ska komma. Men möts ofta av det förhandsinspelade meddelandet:

”Den sömn du söker kan inte nås för tillfället. Var god försök senare.”

 


LAST NIGHT OF THE PROMS?

9 september, 2018

LÖFTENAS SISTA KVÄLL? Last night of the promises?

Vallöftenas sista kväll?

Var det ett slags profetisk, poetisk slump som gjorde att ‘Promenadkonserterna’ höll sin jublande avslutningskonsert i Albert Hall och runt om i GB kvällen innan valet här hemma?

Medan tårarna flödade och nostalgiker sjöng för full hals, viftade publiken med flaggor från stora delen av världen. Inte bara Storbritannien. Många EU-flaggor; som en demonstration mot det Brexit-val Cameron ställde till med?

– Hur kunde britterna gå på den lätte? Det visar hur enkelt det går illa när populisterna får svängrum, fäste och drag under galoscherna, sa kamraten.

– Lägg din röst innan det är för sent, sa ”Provinsialläkaren”.

– Var då? ”Alpturken” såg undrande ut. Han får ju bara rösta halvvägs, dvs kommunalt.

Och eftersom, enligt honom, allting är förutbestämt är det givetvis inte lönt att rösta över huvud taget. En märklig inställning tycker vi andra men som Bayrare är han givetvis oemottaglig för argument.

– Defaitism heter det nog, sa vår lokale. Men det hjälper ju inte.

– Han röstar givetvis inte heller när det gäller melodifestival eller ”Snyggaste bil” på en veteranbilsutställning, menade ”Mannen från Pampas” på distans.

– Det är nog inte mycket som är lönt att göra om allt är förutbestämt, suckade ”SkinnaLars”. Inte ens att tänka.

Innan vi blev alltför djupsinniga och deprimerade undrade vi varför de som vill förhandsrösta för att slippa köerna på valdagen, gjorde det på lördagen. Då ringlade de sig mångdubbelt långa!

Så drog vi oss hemåt och inväntade söndagen, hoppades att alla hästar skulle springa rätt samt att de vi lagt vår röst på skulle få den framgång vi ville.

Vi tror ju, i motsats till den som tror att allt redan är bestämt, att vi kan påverka. I synnerhet om vi är många. Och ännu mer så om vi röstar.

 

 

 


INFÖR VALET

7 september, 2018

– Han är i alla fall bra. Han vet vad han vill, säger någon.

– Hon är i alla fall bra. Hon vet vad hon vill, säger en annan.

– De är bara nickedockor, säger en tredje.

De sakliga omdömena lyser med sin frånvaro. Man kan hoppas att de klarnar inför söndagen, sa ”Kocken”.

– Finns det några nickedockor, sitter de nog i närheten, log ”Smålänningen”.

– Klippdockor och nickedockor och andra dockor i all ära, sa ”SkinnaLars” en gång. Men den bästa förebilden av alla är den där Briodockan – jag tror den kom därifrån – med en magnet i botten. Den reste sig alltid. Hur tufft läget än var.

– Det är väl det som gäller nu.briodockanbriodockan

briodockan


GUD ELLER PERSONALEN?

6 september, 2018

Valet närmar sig. Och livsfrågor diskuterades. De flesta håller som vanligt inne med sin tro. Men vår gode vän uttryckte sig på ett lysande sätt.