TRAMSEBYXOR PÅ DJUPASTE ALLVAR

7 maj, 2018

Solen sken, men ämnet var det allvarligaste av alla. Vi talade om vännen Walter som dog i stolen framför TV:n för bara några dagar sen. Dagen/dagarna innan hade han sökt hjälp på sjukhuset – SUS – två gånger men blivit hemskickad båda gångerna. Walter Hülphers, en högljudd, grå eminens i Sällskapet Ölhäfvarne på den tiden sällskapet var något att räkna med.

Det var verkligen inte någon komedi.

Jag satt och talade med hans son Johan Hülphers medan solen sken över Limhamn.Sade kloka saker som man gör ibland. Mindes våra första möten. De var väldigt stolliga och väldigt roliga. Vi pratade givetvis väldigt mycket om Walter: ”Nyansernas Mästare”. Två gånger hemskickad. Han som aldrig frivilligt sökte sig till sjukhus. Det är väl någon Lex Maria på gång. Till vilket glädje?j

Första gången fann jag och Johan varandra över en synnerligen tramsig analys över de som spelade ‘Shut the box’ på Savoy Grill. Vi analyserade andras spel på det märkvärdigaste, givetvis begåvade, sätt.

Vi unnade oss de godaste samtal men även svart humor. Det kändes rätt.

– Jag älskar ordet ‘Tramsebyxa’, sa Johan. Och människor som vågar vara det.


DENNE DAGEN TILL SITT

4 maj, 2018

– Ett mellanår för MFF, sa ”Experten”. Och som alltid när det är motigt, var det flera som inte skulle bli förvånade om vårt lag förlorade. Det är väl det som kallas att tippa finskt. Så kan man antingen säga ”Vad var det jag sa?” eller bli glatt överraskad.

– Det är så vi förhåller oss, log ”Järvinen”.

Vi får väl se hur det går till slut. 23 matcher kvar och 69 poäng att spela om. Hoppet ger vi sällan upp. 1-0 mot Djurgården var onödigt lite men en välförtjänst och övertygande seger.

– Bad news travels fast, sa ”Trumpetaren” och berättade att den gode Walter – ‘Nyansernas Mästare’ – samma morgon somnat in i sin TV-fåtölj hemmavid.

Walter som snart skulle resa till Båstad för att ta farväl av sin bäste vän Lennart. Så fort det går.

– Sån’t är livet, sa ”Buller” med bister insikt. Men i morgon stiger värmen, lyser solen och brister bokskogen, där vitsipporna redan blommar, ut i grönaste grönt.

– Hur vet du detta?

– För att då är det är den fjärde maj. Då är det väl alltid så?

– Sant. Men en fråga som slår en en dag som denna är: Hur kan ett år gå så fort när vintern är så lång?

positiv


LÄNGE SEDAN SIST

8 mars, 2018

– Det gäller att hålla kontakt om vänskap ska bestå, sa ”Smålänningen”.

Det var tanken vi funderade kring denna dag.

– Vem som sen tar initiativ och behåller kontakten kan man alltid undra över.

 


ULF OCH ULF TILL EVIGHETEN

13 februari, 2018

Magikern El Globo, alias journalisten Ulf Mörling har lämnat oss. En man jag har många goda minnen med. Som journalist och som trollkarl. Värda egna kapitel.

Lämnat oss har även trollkarlen på fotbollsplan, den intensive Ulf Larsson. Framgångsrik tränare och spelare. Vi spelade tillsammans i Limhamns IF. Full speed. På honom.

Alltid lika sorgesamt när goda vänner går bort.


APROPÅ NAMN

10 januari, 2018

Varför pratade vi om konstruerade namn? Eller inspirerades därtill? För att det är roligt att leka med ord så klart.

Jomen det var ju så att när lillebror fyllde år härom dagen, berättades goda historier och drogs minnen fram. Broren är verkligen inte den som vill klydda till det. ”Hassel” berättade: – Vid ett tillfälle, en äventyrlig resa på tre, utmanades vi att skapa oss speciella namn.

– ”Räven von Swinkelburg”, hette jag. Nästa vän tog sig namnet ”Spielefilur des Tages”. Typ.

– Vad heter du då? frågade vi Sven.

– Jag heter Sven, sa Sven.

Inget klydd. Man heter vad man heter, som ”Grötlarsson” skulle sagt.

 


MEDAN VI SÖKTE

12 december, 2017

Det kan tyckas lite pretentiöst, men det var nog det vi pratade om i den bistert vintriga måndagskvällen. Livet.

Vår vän från Portugal kommenterade bloggen där hon satt vid bordet hemmavid. En kär gäst. Hon läser den. Och vi längtade till Algarve


EN DAG SENARE

19 september, 2017

Vi kom lite efter i tiden efter lördagens bouleevenemang. Malmö FF och Manchester United spelade ju i söndags och nu är det redan tisdag. 4-0 och 4-0. Det är vid sådana tillfällen jag reflexmässigt vill lyfta luren och ringa Jan för att gratulera oss båda. Som vi alltid brukat göra. Och ofta samtidigt så det tutat upptaget i båda lurarna. Men nej, det går ju inte längre. Jan har lämnat oss. Det är i sådana stunder sorgen och saknaden gör sig extra starkt påmind.

Nöjd och glad hade även Jan blivit.