SYTTENDE MAI

17 maj, 2018

Norges nationaldag inpå knuten. Det struntade vi i. Vi var mest bara ledsna. Besvikna. Sura, när kvällen kom. MFF hade äntligen fått igång spelet, lett med 1-0 och 2-1 mot Hammarby men förlorade ändå. Ishockey spelades dagen innan och det gick dåligt för vårt favoritlag Danmark.

Men mest hade tidigare pratat vi om TV-kommentatorerna. Ett kärt gammalt samtalsämne ända sedan Putte Kocks dagar.

– Gud vad tjatiga sportkommentatorerna är, suckade vi. Bara pratar och pratar och pratar och har dom ingenting att säga, gör dom det ändå. Rabblar statistik.

‘Femtonde matchen i rad laget har gjort ett mål inom den första kvarten.’ ‘Sjunde gången man försöker med den där långa bollen på vänsterkanten’. ‘Man har aldrig gjort mer än två mål när man spelat i de svarta reservställen.’ ‘Hemmalaget har inte vunnit mot dem sedan 1952.’

– Vad fan. Det är väl inte så jäkla konstigt, lagen har ju spelat i olika divisioner hela tiden! Ja. Jag blir så trött på dom. Man kan hålla på och rabbla upp exempel i timmar. Men det ska jag inte göra. Då blir jag ju lika dan som dom, sa ”SkinnaLars”.

– Gunnar ”Nu” Hansen (*). Var är du?

(*) Gunnar ”Nu”. Legendarisk dansk TV-profil. Kommenterade matcher, men var ytterst sparsam med orden. Förutsatte att tittarna själv kunde se vad som hände och endast behövde en och annan stöttande kommentar.

När (längesedan) en ishockeymålvakt, dansk, stoppade ett lamt skott från halva plan sa han: ”Ja. Der kræves mod og dristighed til at stå i mål i ishockey”.

När Ole Madsen gjorde drömmålens drömmål, kunde han nöja sig med att säga ”Ja. Sådan skal det laves”.

Han har fått en plats i Köpenhamn uppkallad efter sig. Sådan skal det laves.

Det har inte Putte Kock fått. Han var ju svensk TV:s förste fotbollskommentator, hade dessutom vunnit brons i OS 1924 som spelare, som lagledare guld i OS 1948 och -52 samt brons i VM 1950. Sådana är svenskar.


INGEN HÖJDARDAG

11 maj, 2018

Kristihimmelfärdsdag och vi spekulerade över hur det egentligen gick till den gången. Vilken sorts himlastege han använde. Någonstans firades/manifesterades – eller vad som nu gäller – även Folknykterhetens dag. Solen sken och värmen snuddade rekordnivåer.

Tre finaler väntade. Själva såg vi med bävan fram emot cupfinalen mellan Djurgården och MFF. En bedrövlig, sett ur Malmöperspektiv, match blev det. De egna fansen såg till att avtända den inledande esprin och eldade brasor av olika slag på läktaren. Matchstart fick skjutas upp. Och sen försöken att avbryta matchen. Supportrar? Snarare huliganer.

Vad som hade hjälpt på plan är svårt att säga. Vårt lag spelade – det verkar dessvärre ha blivit en vana – erbarmligt och förlorade stort och klart.

Första finalen – Sävehovs damer hann före mot Höör. Tredje ..: Handbollslaget HK Malmö gjorde en strålande insats och hade, med 15 sekunder kvar, bollen i hand och chans att avgöra. Men det gick inte och sen vann Kristianstad.

Så bedrövade vi blev. Inte undra på att det började åska framåt natten.


SENSATION PÅ DANSKA

10 maj, 2018

– Man vet att sommaren är på väg när ishockeyVM spelas, sa vår lokale. En klassisk sanning.

Och alla – väldigt  många är vi åtminstone – tycker att det är konstigt. Enligt vår barnatro är ishockey är ju en vintersport. Men det väl inte konstigare än att NHL spelar sitt slutspel in i juni, handbollen tillhör Sommar-OS och spelar sin SM-final på Kristi Himmelsfärdsdag. Eller att man spelar biljard inomhus året runt.

Final i Svenska Cupen spelas också. Alla bävar. MFF-DIF. I Stockholm.

Märkligare är ändå att ishockey-VM spelas i Danmark. Helt förbluffande menar vi som var med när MFF:s juniorlag slog Danmark med 7-1. Minst. Och Kanada slog Danmark med 49-0 OS -48. 49 mål på 60 minuter! Men det var givetvis ett bra tag sedan.

Ishockeyn håller på traditionerna. Kanada, Ryssland/Sovjet, Tjeckien(-o¨slovakien), USA, Sverige och någon gång Finland vinner VM.

Märkligast av allt. Nästan ett mysterium: På onsdagskvällen slog Danmark Finland med 3-2! Det ær et yndigt land! sjöng publiken i Herning för full hals och vi höll med.

 


NÄR PAPPA KASTADE OCH SPRANG

8 april, 2018

Våren rusade vidare och vi sökte i lådor och album efter idrottsligt som hände i forna tider — tja för så där 80-90 åe sedan när pappa var ung och lovande.

Vi hittade en bild av honom, klädd i IFK Lunds kläder och med spjut i hand, i fotoalbumen från längesedan. För länge sedan trodde vi kanske på barns vis att han var en framstående spjutkastare. Var det därför jag ett tag försökte ägna mig åt den grenen? Jag var bara 12-13 och lyckades vräka iväg det gamla tävlingsspjutet över 30 meter. Undras hur långt pappa kastade i den åldern.

Vi bläddrade vidare medan Manchester United låg under med 0-2 i derbyt mot City. Då blev sökandet bland minnen viktigare än nuet.

Mindes små och stora pokaler pappa belönades med som bridgespelare och tänkte att han nog var framstående som sådan. Kanske. Vi pojkar lyckades aldrig lära oss spelet. Vi spelar Svälta räv, 12:a. Casino, 500,  31, Whist, Crib – det spelar vi forfarande -, poker och en massa annat. Men aldrig bridge.

Orienterare som pappa blev vi heller inte. Möjligen lillebror ett tag. Är det inte pappa som springer på plaketten i mitten? Skulle inte förvåna mig.

Pappa var duktig i det ena och det andra. Men varför spelade han aldrig fotboll? En fråga som aldrig fått något svar. Men fotboll har väl aldrig varit särskilt stort i Lund.

Men jag hittade brädan med plaketterna som vittnade om en del framgångar med kompass i hand. Gulden till vänster lyser inte så klart som de silvriga till höger, men det beror mest på scannerns tillkortakommande,

Sen vände United på steken och fotbollen slukade vår uppmärksamhet. Vann med 3-2 till slut!

Nu är det söndag. Vårvärmen får oss att glömma vintern. Boulepremiär. Hade vi kunnat stå ordentligt, skulle vi satsat på en ökning av samlingen av egna boulemedaljer. Men det får vänta. Kroken bär ändå knappast fler.


APROPÅ ZPÄNNING

23 mars, 2018

United åkte ut ur Champions Leaqgue och Zlatan har nu ingen möjlighet att avgöra finalen. Då lämnar han laget där han inte platsat i på bra länge. Med visst buller och bång. Och vi lämnar intresset för den fantastiske spelaren och hans framtida, säkert lukrativa, jaktmarker.

Medan vi i spänning under onsdagskvällen avvaktade lottningen om var cupfinalen skulle spelas – i Malmö eller Stockholm – var det spännande värre på Percys Arena. Mif ledde 4-2 och skulle så klart vinna sina andra seger mot Frölunda. Men förlorade 4-5. Så bistert.

Men laget har flera matcher på sig att reda upp det hela. Ishockeyn har sina egna reglementen. Inte ens en final är en final utan bäst av sju.

Och Malmö FF får spela borta mot Djurgården 10 maj. Lite synd. Men det går säkert bra för det.

Och Mif kan ju arpa mod och vinna de tre kommande matcherna så är laget i semifinal.


OS ÖVER = AVSTAMP MOT ÅRETS VÅR

25 februari, 2018

Läsaren kan tycka att det är ett väldigt prat om den vår vi längtar efter. Men sådan är ju längtan. Stark.

Nu tar vinter-OS slut och det har i alla fall gått ovanligt bra för Sverige. Utom i de manliga grenar di svenske normalt hämtar hem medaljer i. Ingen Jernberg, Wassberg eller Svahn och inget Tre Kronor med fräs.

– Och i de moderna cirkusgrenarna – volter och snurrfinter på skidor – har det nog inte gått så bra heller, sa Den Stabile.

– Om sådant bryr vi oss inte. Vi som förmodligen är aningen gammaldags men har rätt för det, som ”Smålänningen” så riktigt underströk.

– Men de andra blågula deltagarna har klarat sig bra! log ”SkinnaLars”. Vi är glada. Guld i slalom för både herrar och damer. Skidskyttar. Curling och Kalla. 12-13, rentav 14 medaljer. Annat än i vinter-OS i Oslo 1952. Då gick det bedrövligt för di svenske. I det mesta utom i ishockey. Tumba var 17 år och slog igenom. Sverige vann ett brons till slut. Nu vann vi både silver och guld innan det blev ett brons till slut. Härligt.

Och idag spelar Malmö FF borta mot Gävle. Som är Dalkurds hemmaplan för kommande allsvenska säsong. Märkligt. Och kallt lär det vara. Men vi håller tummarna för MFF. Match i Svenska Cupen. Manchester United möter Chelsea samtidigt. Det gäller att hålla kanalväljaren i styr.


ISHOCKEYMYSTERIET

22 februari, 2018

Vi hade pratat om barndomens favoritböcker. Någon läste ‘5-böckerna’, en annan Biggles eller Hemliga Sjuan. Jag läste under en period de olika mysterierna med Tvillingdetektiverna och visste att jag har en kvar.

Letade efter den. Men inte hittade jag vad jag sökte. Däremot mitt pass som var på vippen att gå ut. Giltigt pass är trots allt viktigare att ha än en tvillingdeckare som säkert dyker upp en dag. Jag bestämde mig för att fixa detta med passet.

Sveriges Tre Kronor skulle samtidigt möta Tyskland, men ishockeyintresset är ju inte så stort. I synnerhet inte i jämförelse med ett giltigt pass. Dessutom verkade lagets form vara ett mysterium så vitt jag förstått av experterna.

Jag gav mig iväg. Satte på radion. Då hade Tyskland gjort två mål. Jaha Jag tänkte att jag förhöll mig som ”GrötLarsson”. Brydde mig inte. Sen reducerade Sverige och lite kunde jag väl ändå bry mig. Sen tog passärendet över.

När jag på väg hemåt passerade min gamla skola och stadsbiblioteket, sände radion senaste nytt från OS. Då stod det 1-3. Jag var definitivt inte intresserad och lyssnade i stället på Epsteins utläggningar om UD:s mysteriösa förhållningssätt till offentlighetsprincipen.

När jag parkerade bilen hemmavid stod det 3-3 och matchen var en öppen affär. Jag blev själv öppen för att öka hockeyintresset. Men hann knappt in till förlängningen förrän Tyskland avgjorde. 4-3. Intresset för hockey sjönk till sin rätta plats men passet var fixat.

Mysteriet med den försvunna boken fick sin upplösning. Den låg i lådan intill den jag sökt i.  Den enda boken ur serien jag har kvar. Författarsignaturen Sivar Ahlrud skrev 50 stycken. Jag tror jag hade alla som då publicerats när mitt intresse tog andra vägar och samlingen såldes för några kronor styck.

Men var det Ishockey-Mysteriet?