”INTE VET JAG”, FJOMPERI

15 februari, 2020

FREDAGSKVÄLL I TIMMERKOJAN.

Vi ägnar en god stung åt ” På Spåret”. Den duktiga journalisten Cecilia Hagen är med och odlar en fjompig ”Inte vet lilla jag”- attityd till det mesta.

-Litta jobbigt, sa ”SkinnaLars”. Ständig låtsa att man inte kan. Rentav fjompigt.

– Sen kom Skavllan och han ställer ju inte längre frågor. Han berätta vilka svar han vill ha från sina gäster..

– Nä. Det är nästan det värsta jag vet.


ELAKAST I STAN?

1 februari, 2020

– Vad heter han som är så elak på fredagskvällarna? Provinsialläkaren for efter namnet på rikshäcklaren som strör gift med ett leende i TV-rutan.

– Du menar nog Kristoffer Appelquist i ‘Svenska Nyheter’, sa ”Den Driftige”. Han är besk, men rolig.

– Tycker du?!! Min mamma hade dött av hjärtslag. Det gjorde hon visserligen redan när Per Oscarsson klädde av sig i Hylands hörna. Det var åtminstone nära. Hon stängde av TV:n och sa till oss barn att gå tiilsängs.

– Du hade nog en känslig mamma. Jag gillar honom. Men vet du vad han är allra bäst på?

– Skrämma gamla mammor?

– Nä. Att höja vänster ögonbryn så alla fattar vad han menar.


THE ‘GUTTER PRESS’

20 januari, 2020

Från och till har min gode vän ‘Den Gamle Redaktören’, som han ofta kallats på bloggen, hävdat att kvällspressen – alias ‘The Gutter press, ‘Rännstenspressen’ på svenska, behövs om sanningen ska fram.

Men det var då. Vi har båda erfarenhet av arbete inom facket. Redaktören mångdubbelt mer än jag. Men numera läser han nog mindre villigt vår semi-lokala upplaga av huvdstads exessen.Den innehåller ju bara tarvligt skvaller och skit.

Jag är helt med. När jag på lördagen strandsatttes i Helsingborg utan mina morgontidningar och andra delen av Churchill-biografin som jag förberett resan med. se söndagens blogg, var jag utan läsning för resan hemåt. Vad att göra? Jag köpte första bästa tidning jag kunde få fatt i. En kvällstidning. Den köptes med rodnande kinder.

Jag fann inget angeläget att läsa i tidningen, men den höll mig sällskap till Malmö. Sedan torkade jag av alla fingeravtryck och lät den ligga.

Nedan en klassisk löpsedel som inte lämnade många oberörda. Förvisso en spegling av sin tid, men ändå … En klassiker i branschen.


”ZACKE”

15 januari, 2020

Medan Sveriges landslag visade hur svårt det kan vara att spela handboll även mot mindre aktade motståndare, såg vi Jens Linds fina dokumentär om den så egensinnigt lysande Göran Zachrisson; mannen bakom så många fenomenala formuleringar om hur golfbollar- och golfspelare bär sig åt i de mest oväntade lägen. ”Kan händer tänka?”

Vi såg honom och hans hund Greta, följde hans arbete och sorg över en sons död i cancer; saknad över en älskad hustru, personliga tillkortakommande, och vi rördes så det kändes långt ner i  rötterna.

Vilken fenomenal, språklig fantasi han äger. Vilken lysande sportjournalist och kommentator. Snygg så modefototografernas kameror älskade honom och vi unggubbar kunde bli avundsjuka även i vår bästa ålder..

Ett lysande och berörande porträtt signerat Jens Lind.

 


KAGIG LINDSTRÖM TAPPADE SPÅRET TILL THOMASEN!!

4 januari, 2020

KLART VI BLEV GLADA I SENA FREDAGSKVÄLLEN.. I STÄLLET FÖR ATT GNY ÖVER FREDRIK LINDSTRÖMS KAGIGHET OCH LUUKS SKRIKANDE I PÅ SPÅRET Fick< VI VETA ATT JON DAHL TOMASEN BLIR MFF-TRÄNARE, EN TUFFF MAN SOM VET HUR MAN GÖR MÅL. MINNS 2-1 MOT SVERIGE EM 2004!

SÅNTBEHÖVER MFF!!!


HasseåTage

26 december, 2019

Vi såg en film om Hasse å Tage och unga, kanske dagsaktuella komiker visste knappt vem dom var.

Hur kan det vara så, undrade jag.

– Jamen de är ju bara 20 och Hasse och Tage varsom störst  för 40 år sedan, sa min kära.

– Hallå! När jag var 20, visste jag vem Charlie Chaplin var. När jag var 25, älskade jag Bröderna Marx. När jag fyllde 24 såg jag 88öresrevyn på plats. Och älskar fortfarande HasseåTage.


KVÄLLEN EFTER

19 december, 2019

MAIGRET löste sitt fall och vi drog oss tillbaka. Höstmörkret över Paris var på plats.

Fin film<tisering.  Men mörkret gillade vi inte.

 


%d bloggare gillar detta: