SÅPOR PÅ TV OCH I VERKLIGHETEN

13 november, 2018

Måndag kväll. Spekulationer kring regeringsbildandet via TV. En såpa i sig. Tisdagen kommer att erbjuda fortsättning. Såpor har en benägenhet att hålla på länge.

– Skapar eller bygger inte detta vidare på politikerföraktet? Undrade den kära. Retoriskt. Och Bildts kommentar förstärkte den uppfattningen.

Vi bytte kanal. Slog över till den TV-såpa som heter ”Vår tid är nu”. Där allt som kan bli konflikt utnyttjas. Bedrövligt,

Produktionen får beröm för sin tidstrogenhet. Visst. Man låter några gamla bilar stå i blickfånget, alltid välputsade eftersom det är veteranbilar och sådana är alltid visningsfina. Skådespelarna bär tidstrogna kläder och möblemanget har samma stil. Sen sviker rollfigurerna varandra och sig själva i parti och minut. Minst en gång per avsnitt. Spänning uppstår.

Bilden. Några ”dollargrin” på väg. Aha, det handlar om 50-talet. Eller Cuba?

 


ZECRETT POLIZEI

21 augusti, 2018

Secret Servicw .. Hemliga polisen osv, ska man nog alltid passa sig för även om den också tål att skrattas åt. Fast man kan också gilla: Om det är den  vår favorit Mr Foyle började arbetar för efter åren som polis i Hastings. Så fick den TV-seerien, Foules War, ett fortsatt liv.

Men vi såg en dramaserie av livet i en lite bayersk by som blev kluven mitt itu av makten och politruckerna. Stackarna på östsidan blev inlåsta i DDR.

Upplevelsen var så gräslig att vi blev illamående. Grannar, släktingar och vänner vändes mot varandra. ‘Tannbach’ heter nog serien, men kunde lika gärna heta ‘Schnabelbrücke’. Snabel får ju den som blir lurad. Den som går över på fel sida av bron.

Jörgen Westerhov och jag skrev – efter noggrann research – en kontrafaktisk roman om den sortens verklighet människorna bakom murren fick leva i. Överflyttad till Sverige. När vi i verklighetstrogna skildringar påminns om hur det var i öst – liksom i länder där faschismen lömskat sig fram till makten för den delen – mår vi illa

Det går – för magsyrans skull – spegla den världen med humor. Mästaren Hergé var duktig på det.


MYSIGA BROTT FRÅN FLYDDA TIDER

26 juli, 2018

I  stilla sommarnatten, så stilla att inte ens fladdermössen fick luft under vingarna, fladdrade vi mellan tv-kanalerna för att undvika reklampauserna.

På det viset fick vi följa Kommissarie Lewis, chief inspector Barnaby och Maria Langs 50-talspolis vars namn vi icke känner. Och vi fick se varenda mördare avslöjas. ”Mysiga” mord, alls inte som verklighetens och nutida dödsskjutningar.

Vackert väder har tv-deckare nästan alltid.

Därtill fick vi, vilket hör till den sortens TV-dramatik, se en mängd välpolerade bilar från gamla tider.

Lustigt nog är  bilarna  – som strålande tidsmarkörer – alltid välputsade och blanka.

Och av någon anledning är ofta kyrkor och kyrkans män inblandade i intrigerna.

I ett av avsnitten körde man omkring i en Austin Somerset, klassisk, engelsk 50-talare. Det gjorde även min morbror  Gösta, som var kyrkoherde i Fågelfors och Kosta. 50-talet. Men han blev aldrig inblandad i något deckardrama och bilen, bullig och fin, kallades ”Augusta”. Och som jag minns det, var den bilen ljusbrun.


RÖTMÅNAD I TIDNINGSVÄRLDEN

24 juli, 2018

– Semestertider innebär semestervikarier och vad det betyder för dagstidningarna är väl känt för journalister, sa den gamle redaktören.

– I dessa tider, när det mest kan tyckas vara vikarier eller praktikanter som skriver, blir situationen än mer märkbar.

– Trump är av samma kaliber oavsett säsong. Dock Men är detta en morgontidning med självrespekt? Eller respekt för läsarna?

Vi läste en  stort uppslagen artikel om en ”häxa” som kunde tala med träd och en lika brett uppslagen artikel om nya, moderna, sätt att locka besökande turister.

Ett geni har satsat på lokalproducerade skånska souvernirer. Som t.ex. verktyg för falafeltillverkning, mördarsniglar i choklad och ljusstakar tillverkade av återvunnet material från bygget av Öresundsbron.

– Förste april året om. Fast på blodigt allvar. Vi behöver pressen om sanningen ska fram, men vad är detta!

 

 


KOMMENTATORER

25 juni, 2018

Sport- och Fotbollskommentatorer har vi tittare och lyssnare alltid kommenterat. Och de själva kommenterat och imiterat. Alla från Jerring, Hyland, Kock, Hansson, Hegerfors, Granqvist  och framåt. De är kanske och rentav vårt käraste samtalsämne. Något vi alla tycker om. Även om vi just inte tycker om dem alla. I synnerhet inte de som inte vågar släppa ifrån sig en sekunds tystnad.

Jag började haka upp mig på den allvarsamme, i sammanhanget relativt nye Alexander Axnér. Inte bara för hans kaxiga självklarhet, utan för hans sätt att avsluta strängt taget varje tvärsäkert påstående mening med uttrycket ”Och så vidare”.

Till slut gick det så långt att jag inte hörde vad han sa, men räknade de ‘utgångar’ som inte avslutades med uttrycket. Hålla små tävlingar med mig själv. Och så vidare.

Mycket rolig sysselsättning och så vidare.

Nu heter han således för mig ”Alex Axén Ochsåvidare”

Säger han inte så, blir jag numera besviken. Och sen jag skrev detta, satte jag mig och såg på en VM-match. En av de norrländska expertdamerna med så fylliga dialekter sade ”Och så vidare” direkt och den kvinnliga experten i studion sa det två gånger inom någon minut. Det språkliga ofoget sprider sig raskt. Och så vidare.

Sen slår Sverige och går vidare.


APROPÅ EN GROTESK STATY

17 juni, 2018

DEN GAMLE REDAKTÖREN skrev sin lördagskrönika i Skånska Dagbladet. Jag hade tänkt citera, men blev så tagen att jag inte kan undanhålla läsaren en enda rad.

Espri, bildning, kvickhet och klokskap är hans kännetecken. Ulf R Johansson. Läs och begrunda:

Zlatan hjälte? Nej. Robin Olsen hjälte? Nej. I Svenska Akademiens Ordbok står om begreppet ”hjälte” att det är en person, i synnerhet en man, som utmärker sig genom mod och tapperhet. Nu när fotbolls-VM är över oss  har jag lovat mig själv att aldrig, aldrig använda en glosa, som sportjournalisterna (jag var en av dem) missbrukat i alla tider:
Hjälte.
Jag la av att skriva om fotbollshjältar när verklighetens  riktiga hjältar gjorde sig påminda. I mitt eget fall skedde det när jag fick veta vilka insatser ytdykarna gjorde för att rädda folk som låg i det kalla vattnet efter Estonias undergång. Likaså fick hjälte en annan innebörd för mig när jag såg de sovjetiska brandsoldaterna som offrade sina liv för att få stopp på Tjernobyl-katastrofen.
Jag har funderat mycket på ordet hjälte sen jag läste Anette Sarnäs bok ”Rapporterad saknad: Om de allierade flygarna i Malmö 1944-45”. Boken har precis kommit på Kira förlag, och den kan varmt rekommenderas.
På Östra kyrkogården i Malmö brukar jag smita in om de bägge gravarna, där en stor delvis pepprad propeller markerar platsen. Anette Sarnäs har lyckats med bedriften att under tjugo år gräva i akterna kring någrab av de allierade unga flygare som en gång låg begravda på Malmökyrkogården. Hon berättar om flygarnas familjebakgrunder, deras uppväxter och studier, kärlekar, deras flygarkarriärer, hon har träffat släktingar, vänner, och ger oss ett antal nära porträtt som verkligen griper.
De flesta som kom att vila några år i Malmöjorden var unga killar, i 20-årsåldern, de kom från små förhållanden hemma i USA, Storbritannien, Kanada. Två av dem, som omkom vid en mycket omdebatterad kurirflygning vid Anten, Alingsås, ligger fortfarande i Malmö.
Ett stort antal allierade bombplan flög sönderskjutna in över Sydsverige efter uppdragen över Tyskland, de flesta nödlandade, några kraschade. Svenskt luftvärn sköt faktiskt ner några av planen på de bägge krigande sidorna.
Har man som jag rötter i Höör är kanadensaren Fred Watts bittra öde särskilt värt några rader. Watts var pilot på en bombare med målet Stettin, planet skadades svårt i en kollision med en tysk Ju över Danmark, operationen avbröts av Watts och under inflygningen mot Skåne västerifrån  beordrade Watts besättningen överge planet i trakterna runt Ringsjön och som siste man lämnade han planet i sin fallskärm. När han landade snärjde linorna honom och han kvävdes hängande i ett träd, där han hittades utanför Höör.
Watts, som alltså var pilot, var den yngste ombord och skrev i ett brev, som Anette Sarnäs läst,  att han omöjligen kunde prioritera ett ”långdistansförhållande” till en alltmer ifrågasättande tjej där hemma.  ”Jag har tre gifta och en förlovad stackare ombord som ska returneras till sina kvinnor. Jag kan inte bry mig om the broken hearts club.”
Så konstitueras också en hjälte, som är osjälvisk in i döden.
Fler än jag som tänker på uttrycket ”rätta virket”?
Några av dessa hjältar deltog i nedskjutandet av V1, de flygande bomberna, ett prickskytte som i sig var livsfarligt när V1:orna exploderade i luften.
Alltså – det finns riktiga hjältar och det finns falska hjältar.  När rapporterna kommande månad rasar in från  VM i Ryssland så räkna gärna hur många gånger glosan används.
Det är förresten inte klokt att den Sovjetinspirerade Zlatan-statyn, som ska landa i Malmö, är högre än monumentet till Estonia-offrens ära i Stockholm.
Till näst sist…
… så koras här och var i landet Årets vardagshjälte. Det handlar om personer som helt oegennyttigt gjort insatser för sjuka, brottsoffer, de som överhuvud taget har det svårt i det civila samhället. Även föreningen Missing Dogs, bortsprungna hundar, har fått denna uppmuntran. Jag gillar initiativen!
Till sist…
… så, för att avsluta med lite muntrare tongångare, så har någon klok person sagt att det är svårt att vara hjälte när ingen ser på. Anonyma hjältar finns inte.
GOD MORGON!


UPPRÖRD?

27 april, 2018

Torsdag. Åskan mullrade i fjärran. U-båtsbastarden Madsen hade fått sin dom (livstid – vilket känns som ett alldeles för kort straff) och terroristrättegången i Stockholm började avrundas. Sen ska allt överklagas. Mycket fortsatt elände ska blottläggas och ges rubriker.

Som grädde på moset sände SVT en spekulations”dokumentär” om vad som eventuellt hände med Hitlers aska. Fraktades den till Stockholm? Så såldes programmet in via tidningsrubrikerna. En typ av program som kunde sändas på de kommersiellaste av kanaler. Men SVT? Även om producenten/filmaren ägnade de sista minuterna åt att på allvar ifrågasätta och spola hela idén programmet byggde på. Märkligt.

Mot detta kan så klart Arséne Wengers upprördhet över sina spelares (Arsenals) oförmåga att komma till skott mot Athletico Madrid (1-0 blev 1-1) te sig försumbar.