ALLA HELGONS LÖRDAG

3 november, 2018

– Vi tar denne dan till detta, sa ”Smålänningen” när vi sågs.

Han bor själv tvärs över järnvägen, där den en gång låg, och vid korsningen där vi stundtals ses på väg till vårt lokala vattenhål.

Det ser något annorlunda ut numera, men en del finns kvar och i det vita huset ryms idag Limhamns Konsthall. Den som spanar noga, ser att vagnen i gatan är parat att leverera äkta Limhamnsöl. Av röken att döma var vinden östlig med lätt nordlig touch och tittar man på skuggorna är bilden tagen vid tio- halv elva-tiden på förmiddagen.


TIDEN GÅR IGEN

28 oktober, 2018

Den som idag väntade sig ännu en upprepning av en upprepad upprepning, blev månne lite förvånad. Men ibland får måtta råda. Detta verkade inte datorn uppfatta och for amok på sitt eget vis. Men, men. Nu går klockorna rätt.

Nyss ställde vi om dem. I dröm och i verklighet. För egen del var det ett fantastiskt läge att försöka få ordning på dygnsrytmen (Den blir ibland lite rubbad för folk som har  ‘kreativa’ sysselsättningar, dygn när nyheterna kallar… Men även för bagare, fiskare och skiftarbetare.) och jag planerade allt mycket noga. Intog lämplig dos för natten och gick till sängs tidigt.

Mitt rum låg på andra våningen i den västra flygeln. Ugglorna hoade, men jag somnade till. Månskenet bländade mitt öga och mycket riktigt vaknade jag strax innan klockorna formellt skulle vridas tillbaka, drog på mig min dressinggown, tände en cigarr och steg ljudlöst ut ur mitt rum, förrättade mina behov och vred  sen den stora visaren på uret i hallen nedanför den stora trappan ett varv bakåt just innan den skulle till att slå.

Så småningom smög jag tillbaka till min bädd och låg sömnlös resten av natten. Vad fan skulle jag utnyttja den där vunna timmen till? Vad hade den tjänat mig för gott?

Någonstans i ett annat rum i en annan del av byggnaden låg offret. Hur skulle jag komma undan? Säga att jag var där eller där klockan 01 eller klockan 02?

Tankarna for precis som molnen över himlen. Jag kunde inte reda ut frågan och somnade inte förrän dagen grydde. Varpå morgonen blev precis som vanligt. För lång och förspilld. Morgontidningarnas trycksvärta hade torkat för länge sedan.

Från sommar- till normaltid. Agatha Christie hade njutit av läget. Det hade givit henne många uppslag. Klockslag var viktiga för hennes historier. Alla inblandade hade full koll på vad den ene eller eller den andra klockan var när de passerade brottsplatsen. Men inte kunde jag få ut en detektivisk berättelse av min upplevelse. Jag har inte hennes konspiratoriskt strukturerade hjärna.

Tur att ingen miste livet. Jag hade åkt fast direkt om Poirot eller Miss Marple hade kommit på besök. Men hann utväxla en kyss med den älskade medan jag var vaken i verkligheten utan att behöva bevisa när eller vad som hände. Eller tvärtom. Sen krävdes det flera kyssar för att väcka mig när förmiddagen höll på att övergå i middagstid och stadshustornets klockor skulle ringa. En timme för tidigt. Eller sent? Har vi ett stadshustorn på Limhamn?

– Frågor vi aldrig kunna få svar på, sa den gamle regissören med sin bästa Anders DeWahl-röst.

Säg till så skriver vi genast en godisdrypande halloweedeckare där barn fastnar i seg kola och bovarna i ännu segare gegga, självlysande därtill med krav på att brukaren återanvänder, samsorterar eller äter upp.

Annars rycker sommarnasarna som säljer godiset till midsommarns sommarevenemangen ut.

Visst är det besvärligt med dessa tidsomställningar? Och vilka fantasier de ställer till med. Allt detta hände mellan verklig tid och den timme som likt ett spöke gick igen. Mellan dröm och verklighet.

två

 

 

 

 


INGET OM POLITIK

16 oktober, 2018

– Aldrig ett ord om politik, stipulerade den gamle redaktören som umgängesregel en gång på det vattenhål vi då frekventerade. Vi höll alla med.

Regeln gäller fortfarande, men en dag när stafettpinnen för regeringsbildande går vidare och politikerna, lokala eller i riksdagen, gör krumbukter för att slippa ta ansvar kan det ju vara svårt att inte kommentera. Men passa sig får man göra, sa vi när en yngling i högljudd, brun skjorta gjorde entré och ville slå sig i slang.

– Höstens färger är strålande vackra, men allra mest i naturen, sa ”Kloker”.

Eller på Limhamns torg när träden börjar brinna, tänkte vi när vi cyklade hem och passerade i det fallande ljuset.


BARBIE PÅ RIKTIGT?

10 oktober, 2018

– Kolla! ”Barbie” passerar mannen med den dåliga hållningen och han märker det inte ens!

– Dé é väl åldern … sa ”Snickaren” när han fick se bilden från NY.

Själv vet jag inte eftersom jag inte såg henne (…henne?). Men jag undrar var mina rutiga shorts tog vägen.

– Tror dom har gått ur modet, sa ”Den Stabile”.

Rätt hade han så klart. Detta var en fin ”Brittsomrig” dag då inga stora tankar blev tänkta och den enda insatsen jag själv gjorde för själva livet var att försöka rädda en nyckelpiga som förirrat sig in i mitt arbetsrum. Det gick sådär.

Precis som med försöken att bilda en hållbar regering. Men det är ju inte mitt bekymmer.


SISTA SOMMARDAGEN?

22 september, 2018

Det kändes så. Lite vemodigt. Vi har ju vant oss vid sommartillstånd, sol och lite för lite regn. Eller för mycket. Och dagen kändes somrig.

I tidningen läste vi om vad strålande karriärer i Hollywood, inte bara där, kan kosta. Henry Fonda och dotter Jane var med i filmen ‘Sista sommaren’ … ungefär. Men de fick uppenbarligen inte ihop sina familjerelationer ändå. Nu finns det en film där hon berättar allt … dålig mamma och det vanliga köret. Då det är så dags.

Så satt vi där och förundrades över hur många blommor tre solrosfrön kan ge. 25?

Några timmar senare överföll hösten, vindarna och regnet oss. Chico tittade uppåt och undrade varifrån vattnet kom. Fado, van, gick in direkt. Själva är vi inte vana vid att mörkret faller så tidigt.


MED LÖDDRIG PANNA

20 september, 2018

Höstsolen fortsätter lysa men det är nog inte därför pannan är så varm.

Men vi vet inte vad det är.

Vi satsar på bättring i morgon (torsdag). Och att MFF får fortsätta jubla. Som på den några år gamla bilden där inte alla som är med spelar i ljusblått numera.

– Vem ska bort, som Stellan frågade i ”Snacka om nyheter”.


HÖSTVACKERT

19 september, 2018

Prognosmakarna hade rätt. Sommaren kom tillbaka.

Vi hade just börjat vänja oss vid tanken att eftermiddagarnas möten skulle hållas inomhus och höstjackorna bäras, när solen började värma.

– Det är gott så länge det varar, sa ”Kocken” och såg ut att må fint i septemberljuset.

– Om det inte hade varit för dessa satans blomflugor, sa ”Alpturken”. Vi häller upp vinäger och spetsar med diskmedel, men dom svärmar runt oss ändå.

– Men dom jagar oss i alla fall inte utomhus och vi har en fantastiskt färgrik tid att se fram emot.

 


%d bloggare gillar detta: