GÅ UT I KÖKET!

30 november, 2018

När fotbollen är som mest spännande och vårt hemmalag ligger illa till går jag ofta – i ren nervositet – ut i köket. Då gör vi mål.

På torsdagskvällen hände det två gånger. Trista 0-2 mot Genk blev 2-2. Slarvigt nog gick jag inte ut i köket ännu en gång utan satt bara och njöt av den goda, positiva stämningen. Hade jag följt mina vanor hade vi vunnit med 3-2.

Men 2-2 var starkt. Nu gäller det bara att slå Besiktas i Istanbul.


TURKISH DELIGHT

18 november, 2018

– Visst är det roligare när det går bra än när det går dåligt, som den kära brukar säga.

Vi såg Sverige vinna över Turkiet.

– I övrigt är inte turkisk konfekt särskilt god. Alldeles för söt. Rentav rälig, sa han som testat på plats.

– Men vad är det för en rälig fisk du visar, undrade den gamle redaktören.

– Det är en sådan som nafsar mig om vristen var och varannan morgon, fick jag erkänna. Gör det lite svårt att somna om.

– Sover du med fötterna i akvariet! Den Stabile avrådde från sådant.

Men vi har inte ens en ensam guldfisk i skål hemma.

Men 1-0 gäller och nu gäller det att slå ryssen. Ett monster sedan långliga tider.  ”Ryssen kommer!”, har skrämt många genom åren..


CHRISTER BORG & MFF

8 november, 2018

Idag är  (var – uppdatering kl. 18.8) vi många som tar vi ett sista farväl av den gode Christer Borg. Vän och journalistkollega. Kyrkan bär fler, heter det. Men det var knappt.

Och när jag bläddrar i Travellers Clubs tidning ”Hänt”, påminns jag om hur fort det går. 17 maj höll en alert Christer föredrag kring sin bok om restaurang Kronprinsen ”Alla var där” i vår klubblokal. Ett halvår senare, 17:nde november, hade sjukdomen slagit till och Christer var borta.

Efter akten en minnesstund och Alla är där, törs jag säga på förhand. (Alla var där!)

Det blir en dag med många ansikten. Livet går som alltid vidare. På kvällen tar MFF emot norska Sarpsborg i Europa League hemma. Sista gången jag var hemma hos Christer, såg vi (den gamle redaktören inräknad) MFF vinna mot Göteborg.

Att ta farväl av en vän tar all ens kraft. Men vi hoppas vårt lag har den.


SPÄNNINGEN ÖKAR!

7 november, 2018

Vem ska bilda regering? Vilket lag ska vinna Allsvenskan? Hur blir vädret i övermorgon?

Sånt kan man också ligga och tänka på.


ALLA HELGONS LÖRDAG

3 november, 2018

– Vi tar denne dan till detta, sa ”Smålänningen” när vi sågs.

Han bor själv tvärs över järnvägen, där den en gång låg, och vid korsningen där vi stundtals ses på väg till vårt lokala vattenhål.

Det ser något annorlunda ut numera, men en del finns kvar och i det vita huset ryms idag Limhamns Konsthall. Den som spanar noga, ser att vagnen i gatan är parat att leverera äkta Limhamnsöl. Av röken att döma var vinden östlig med lätt nordlig touch och tittar man på skuggorna är bilden tagen vid tio- halv elva-tiden på förmiddagen.


TIDEN GÅR IGEN

28 oktober, 2018

Den som idag väntade sig ännu en upprepning av en upprepad upprepning, blev månne lite förvånad. Men ibland får måtta råda. Detta verkade inte datorn uppfatta och for amok på sitt eget vis. Men, men. Nu går klockorna rätt.

Nyss ställde vi om dem. I dröm och i verklighet. För egen del var det ett fantastiskt läge att försöka få ordning på dygnsrytmen (Den blir ibland lite rubbad för folk som har  ‘kreativa’ sysselsättningar, dygn när nyheterna kallar… Men även för bagare, fiskare och skiftarbetare.) och jag planerade allt mycket noga. Intog lämplig dos för natten och gick till sängs tidigt.

Mitt rum låg på andra våningen i den västra flygeln. Ugglorna hoade, men jag somnade till. Månskenet bländade mitt öga och mycket riktigt vaknade jag strax innan klockorna formellt skulle vridas tillbaka, drog på mig min dressinggown, tände en cigarr och steg ljudlöst ut ur mitt rum, förrättade mina behov och vred  sen den stora visaren på uret i hallen nedanför den stora trappan ett varv bakåt just innan den skulle till att slå.

Så småningom smög jag tillbaka till min bädd och låg sömnlös resten av natten. Vad fan skulle jag utnyttja den där vunna timmen till? Vad hade den tjänat mig för gott?

Någonstans i ett annat rum i en annan del av byggnaden låg offret. Hur skulle jag komma undan? Säga att jag var där eller där klockan 01 eller klockan 02?

Tankarna for precis som molnen över himlen. Jag kunde inte reda ut frågan och somnade inte förrän dagen grydde. Varpå morgonen blev precis som vanligt. För lång och förspilld. Morgontidningarnas trycksvärta hade torkat för länge sedan.

Från sommar- till normaltid. Agatha Christie hade njutit av läget. Det hade givit henne många uppslag. Klockslag var viktiga för hennes historier. Alla inblandade hade full koll på vad den ene eller eller den andra klockan var när de passerade brottsplatsen. Men inte kunde jag få ut en detektivisk berättelse av min upplevelse. Jag har inte hennes konspiratoriskt strukturerade hjärna.

Tur att ingen miste livet. Jag hade åkt fast direkt om Poirot eller Miss Marple hade kommit på besök. Men hann utväxla en kyss med den älskade medan jag var vaken i verkligheten utan att behöva bevisa när eller vad som hände. Eller tvärtom. Sen krävdes det flera kyssar för att väcka mig när förmiddagen höll på att övergå i middagstid och stadshustornets klockor skulle ringa. En timme för tidigt. Eller sent? Har vi ett stadshustorn på Limhamn?

– Frågor vi aldrig kunna få svar på, sa den gamle regissören med sin bästa Anders DeWahl-röst.

Säg till så skriver vi genast en godisdrypande halloweedeckare där barn fastnar i seg kola och bovarna i ännu segare gegga, självlysande därtill med krav på att brukaren återanvänder, samsorterar eller äter upp.

Annars rycker sommarnasarna som säljer godiset till midsommarns sommarevenemangen ut.

Visst är det besvärligt med dessa tidsomställningar? Och vilka fantasier de ställer till med. Allt detta hände mellan verklig tid och den timme som likt ett spöke gick igen. Mellan dröm och verklighet.

två

 

 

 

 


INGET OM POLITIK

16 oktober, 2018

– Aldrig ett ord om politik, stipulerade den gamle redaktören som umgängesregel en gång på det vattenhål vi då frekventerade. Vi höll alla med.

Regeln gäller fortfarande, men en dag när stafettpinnen för regeringsbildande går vidare och politikerna, lokala eller i riksdagen, gör krumbukter för att slippa ta ansvar kan det ju vara svårt att inte kommentera. Men passa sig får man göra, sa vi när en yngling i högljudd, brun skjorta gjorde entré och ville slå sig i slang.

– Höstens färger är strålande vackra, men allra mest i naturen, sa ”Kloker”.

Eller på Limhamns torg när träden börjar brinna, tänkte vi när vi cyklade hem och passerade i det fallande ljuset.


%d bloggare gillar detta: