SKRIVER I BLINDO

22 juli, 2018

Vi såg, OM ÄN LITE SUDDIGT, att solen sken och kände att värmen steg.

– Luddig tllvaro men ändå klar. Varmt som satan och varmare ska det bli. Stackars de som måste fly från sina hus. Stackars djur och stackars bönder. Sa ”Alpturken”. Men tillade givetvis sitt mantr:

– Det är ju förutbestämt.

Den defaitistiska övertygelsen är hans tröstnapp. Han behöver inte ta ställning.

Vi sa nog mest ”Ack ja”, och begrundade tillvaron. Men vi kunde vad det led glädjas åt att  MFF vann borta mot ÖSK. Det fanns inget förutbestämt med det. Men glada blev vi.

Sen ska laget åka till CLUj  i Rumänien. Som  ett Tintin-äventyr. ”Det hemliga vapnet” t.ex.

 

 


UTSIKTERNA

19 juli, 2018

Inte för att det regnar precis. Men om det så vore bleve en och annan glad. Eller fler än så.

Det är mycket som är sig olikt denna sommar.

Putin och Trump tycks vara de såtaste vänner. Vem vill vara vän med Trump?


VARFÖR GRÅTER BARN?

16 juli, 2018

Vi hör ett barn i grannskapet skratta. Minuten senare gråter samma barn otröstligt. Vad det lider, hör vi det skratta igen. Såg går det på.

– Varför gråter barn? undrade någon.

– För att ingenting går som de vill, sa vår lokale som har erfarenhet som förälder.

– För att det fått nåt i ögat, sa ”Kocken” som också vet en hel del.

– För att de inte vill lägga sig, menade ”Smålänningen” som mest bara gissade men trots allt själv varit barn.

– För att … för att … tja. Det beror väl på, sa ”GrötLarsson”. Men huvudsaken är väl att det finns någon som kan trösta barnet?

 


APROPÅ DRICKABILEN

13 juli, 2018

– När jag såg bilden av Tuborg-bilen i tisdagens blogg, kom jag att tänka på ett instrument, sa ”Smålänningen”. Kan ni ana vilket?

Frågan konfunderade både den ene och den andre. Vad har bil som levererar öl och vatten med instrument att göra?

– Är det gjort av glas? frågade ”Provinsialläkaren” med en listig min och hann knappt få ett nekande svar förrän tant G menade att – Då måste det ju vara gjort av metall om det inte är gjort i trä som ölbackarna…

– Eller gummi, fyllde ”Travaren” på för att visa att han hade materialkoll. Men gummituta är ju inget instrument… Signalhorn!

– Fel.

– Men vänta … den där spetsen på taket …

– Var det ett svar eller en fråga?

Det började likna ”20 frågor.”

– Kan jag spela det? undrade ”GrötLarsson”.

– Det skulle inte förvåna mig … Jo!

– Va?!! Jag är ju fullständigt omusikalisk. Jag kan inte spela ett enda instrument. Det skulle i så fall vara triangel.

– Jamen det är ju rätt!

Alla såg frågande ut. Men bilmärket är just Triangel. Enda riktiga biltillverkaren i Danmark. Fast det var länge sedan märket lades ner. En samlare av danska leksakstillverkaren Tekno har säkert några Triangelmodelle i hyllan.


”HVORNAAR SMAGER EN TUBORG BEDST?”

11 juli, 2018

Frågade ”Smålänningen” på sin bästa danska och bjöd in till gille vid en av de hoddor som ger Limhamns hamn dess sköna karaktär. Besättningen på vårt lokala vattenhål hade inlett sin semester och vi fick söka alternativ.

Svaret på frågan kunde vi och när ölen tog slut kom det ny. Snyggt levererad.

Sen vann Frankrike över Belgien och Malmö FF över Drita (norskt lag i Koosovo?). Ungefär som de flesta väntat sig

Tro det den som vill, men så gick det till.

– Det är nåt visst med ‘drickabilar’ sa ”Kocken”.


REPRISERADE MINNEN

10 juli, 2018

Fado fortsätter spana efter igelkotten i sommarnatten. Och sommaren fortsätter solig och torr. Nu tycker vi på allvar synd om bönder och törstande vattenkonsumenter. Man kan ju knappt gå ut vattenkammad utan att rodna. Snart får vi borsta tänderna i ekologisk grus. Saliga äro de kalhyggadde.

Och eftersom jag kom att tänka på kala hjässor och olika sätt att försöka dölja sådana, kunde jag lika gärna gå tillbaka till arkivet och minnas en sommarbild från barndomen. Detta apropå ”hämtehår” och ”Robin Hood”-frisyrer.

Gitarren mamma spelar på var en Levin skolmodell. Den jag började öva på en gång. Den fick duga inledningsvis men var ingenting att spara ens av nostalgiska skäl när den tiden kom.

skälderviken2


MYSTERIER ELLER HEUREKA!

9 juli, 2018

Mysteriers och gåtors lösning är ofta inte så långt borta som man kanske tror.

Men ännu har vi inte kommit på varför skatorna förde väsen och höll massmöte utanför vårt sovrumsfönster på morgonkulan. De var fyra-fem och lyckades t.o.m. slå upp haspen. Försökte de ta sig in? Var det en liga av tjuvaktiga skator som tänkte genomföra en smash’n grab-kupp? Det låg ju varken silverskedar eller smycken på fönsterkarmen.

Och varför ville den pyttelilla grönfinken in i vårt hus? Den flaxade mot rutan och väckte min uppmärksamhet där jag satt i solen utanför. Hur länge hade den varit där? Hur hade den kommit dit? Den satt snällt kvar och sa ”Pip” när jag gick in, öppnade fönstret och släppte ut den. En fågel som begrep att räddningen var på väg?

Fado fortsatte speja ut i mörkret i sommarnatten som hon gjorde natten innan. Åt samma håll. Blick stilla. Märkligt beteende. Vi såg ingenting. Ingen lömsk inkräktare. Hörde ingenting. Inte ens en ugglas spöklika hoande. Jag följde hennes blick in mörkret; fattade mod och trevade mig in i den mörka mystiken. Fann ingenting … Jo där! Där hade Igelkotten kurat ihop sig. Medveten om hundens intresse? När husse visade sådant mod, följde Fado efter och märkte fort att igelkottar inte är något att leka med.

Att lösningen på den lilla gåtan fanns i närheten minde på något vis om vad som sker i Tintin-äventyret ”Castafiores juveler”. Allt som sker, sker i egna ”rummet” och har sin naturliga förklaring. En fågel inomhus och tjuvaktiga skator. Bara en inblandad i Hergés historia dock. Eller två. Beroende på hur man ser det…