– DOMAREN E MUTAD!

2 november, 2018

Så har fotbollspubliken rop skallat mången gång när fansen besviket noterat att domaren blåst till motståndarnas favör. Nu senast gällde det MFF:s snöpliga resultat mot AIK tack vare en överstressad domare. Han beskylldes inte för att vara mutad, men känslomässigt var han uppenbart obalanserad och omdömet därigenom beklagligt snurrigt. Kunde inte räkna till 9,15 så det fick bli elva i stället.

– Ah! Sånt jämnar ut sig över en säsong, sa den gamle redaktören när vi under i övrigt muntra former möttes på onsdagkvällen. En gammal och nästan utsliten klyscha som jag raskt, barskt men vänligt bannade honom för.

Domare som starkt påverkade av det ena och det andra och ibland pengar, har mången gång ställt till det.

Låt mig ta några (3) exempel som sticker ut:

1. Domare Astonomischs Sekretär Doktor Hemmerlich Schnitzler som i en match mellan BIF KRAGENBURG OCH FC SCHNARSTÜCKEN i slutsekunderna blåste straff för hemmalaget (som riskerade att åka ur serien) när motståndarnas center hade målchans på andra planhalvan! 1-1 blev 2-1. Domaren påstod att sett hotfullt på honom och tänkt fula tankar. Hemmalaget klarade sitt kontrakt sedan straffen gått om tre gånger – tills det blev mål och i stället för att de snarstuckna motståndarna (de underlät ju inte att protestera) skulle vinna serien kom BORUSSIA FABELHAFTIG (där domarens son spelade) att göra det. Som var och en anar, spelades dessa matcher i Tyskland.

2. Domare Gertfrid PÅLSSON, Åmål, som i matchen mellan IFK FF mot BK IF blåste frispark till hemmalaget för hands när han själv slog bort bollen och därmed räddade IFK FF i en prekär situation där bollen höll på att gå i mål! Kort därefter gjorde hemmalagets centerhalv självmål och domaren dömde för mål. Till IFK FF (det var ju de som gjorde mål..!) som därmed vann matchen. BK IF blev aldrig mer sig självt och lade tre månader senare, efter seriens slut, ner sin verksamhet.

3. Domare Frans G B-son som i en match mellan STRÖMMINGE och GLÖMMINGE vid ställningen 0-7 i första halvlek drog upp en kortlek och frågade den farlige centern Harry Måleryd (som gjort alla målen) vilket som var spaderkung. Då spelaren gissade fel (domaren hade märkt korten) och drog upp en naken klöverdam, blev han utvisad. Proceduren upprepades sju gånger varvid bortalaget fick spela andra halvlek med tre man. Och förlorade med 11-7.

– Men det var starkt att hålla så pass tätt, skrev hemmapressen dagen efter.

Detta är alltså bara några exempel på hur det kan gå. Och jag har då inte nämnt den italienske domaren Pucko Puchini som redan i början av matchen mellan FC PARMESANI och FC GORGONZOLA ramlade på planen då han glömt tömma sin ficka på mutpengar och tappade balansen. Sju miljoner lire i småpengar. Han stängdes av i tio minuter och matchen blev därmed lika mycket försenad, vilket irriterade de delar av publiken som skulle ta tåget hem. Tågen gick nämligen i tid.

I inget av nämnda fall jämnade ”det ut sig” när serien var slut. Och alla vet vi att fransmannen Machin (bilden) lurade inte bara MFF och vad det led avslöjades av UEFA för att låta sig mutas. Gång på gång.

Hade makterna (och domarna) varit rättvisa, hade MFF (vid en opartisk besiktning) för närvarande haft 65 poäng och AIK möjligen 58 inför allsvenskans två avlutande omgångar. 4-0 mot ÖSK var dock hel ok och domaren skötte sig. Som dom oftast gör.

 

 


3000!

10 februari, 2018

Tiden går. Dagens blogg är den tre tusende. En ny blogg varje dag sedan förste december 2009. Bloggen firar sig själv med sin tradiitionella blombukett.


BLOGGEN FYLLER

9 februari, 2018

Sedan många år tillbaka håller vi återkommande, oftast vittert muntra idémöten, min kamrat och kloka bollplank; den ständigt framåt- och uppåtblickande (han är ju förutom allt annat även astronom) gamle redaktören Ulf R Johansson.

När vi möttes över våra öl och tankar kring mina texter 2009 inför den bok som var på väg, lyckades han till slut övertyga mig om att jag borde skriva en blogg. Något relativt nytt då.

Jag har nog alltid varit motsträvig när det gäller (ett understatement så gott som något) och var inte lätt att övertala. Men satte igång i december 2009. Tänkte att en blogg kunde vara ett bra sätt att formulera och spara idéer och tankar till kommande texter nästa bok. Alltså efter ”Kullerbyttabingbång” som kom ut året efter. Bilden nedan är från ‘släppfesten’ i oktober 2010 där Ulf R höll i presentationen.

Inte visste jag då hur tillvaron skulle gestalta sig. Att förläggare skulle lägga ner sin verksamhet och jag tvingas gå igenom två ryggoperationer, en handledsfraktur och ett knäledsbyte. Bland annat. Efter hand trappa ner och avsluta mitt aktiva idrottsliv. Promenera. Spela tennis och boule. Till och med att på plats följa MFF blev knepigt efter hand. Eländen som verkligen påverkat kreativiteten negativt. Och, trist nog, även känna att den kreativa ådran skulle få sig sina törnar.

Men Bloggen har jag fortsatt lyckas hålla liv i trots att jag ibland fått dyka efter idéer på grunda vatten. Varför? För att jag mött så gott intresse och har så många trogna läsare – och många som följer upp med kommentarer.

Hugskott, teckningar, bilder av livet på våra vattenhål, stolligheter, reseminnen, fotboll, en och annan kommentar till verkligheten och allt vad det nu kan vara.

I morgon fyller bloggen 3000 i ett oavbrutet sträck publicerade texter. Tack för förslaget Ulf R!

Vi ses på måndag och sen får vi se hur det blir framöver.

 

 

 

 


JOBBET GJORT, SA TINTIN

5 januari, 2018

Tintin kan dra sig tillbaka efter väl uträttat jobb. Ingen följare ska hädanefter drabbas av reklam på denne bloggen. Skulle det mot förmodan ske, skicka en kommentar så bloggaren får veta och kan meddela vidare.


APROPÅ GÅRDAGEN

5 maj, 2017

Man gör sitt bästa. Men ibland blir det både rätt och fel. Låten som snurrade i mitt huvud igår – eller möjligen dagen innan – var … (sprätt, sprätt, sprätt i kuvertet innan det rätta svaret avslöjas) … Champs Elyseé!

Fast egentligen inte. Min musikhistoriskt bevandrade bror kom på det ännu rättare svaret så småningom:

”Waterloo Road!  Så hette låten i original – av Jason Crest (vem/vilka det var?) 1969. Flyttade(s) till Frankrikes huvudstad  senare och blev en hit.”

Så var den frågan utredd. Vilken låt fastnar i huvudet i morgon? Dagen efter födelsedagen som blev både solig och stormig. Ostliga vindar låg på så kraftigt att flaggan fick halas.

Vänner från nära och fjärran delar av världen hörde av sig. Tack! Så glad man blir! Själv är jag elefantligt dålig på att hålla koll på födelsedagar.


MOT CANOSSA

27 mars, 2017

– Man måste kunna be om ursäkt ibland och har jag fel, ber jag om ursäkt för det, sa ”Provinsialläkaren” och uppmanade någon annan att urskulda sig. Själv var han för tillfället inte beredd till mer än så.

Jag borde kanske ställa mig i kön. Skickade in en annons på min kära Ogy, MG:n, till månadstidningen Nostalgias aprilnummer. Inte visste jag att raderna därtill publicerades på nätet direkt. Hugade  – eller bara intresserade, vad ved jag – spekulanter hörde av sig och jag var ju inte alls beredd. Inte bilen heller. Den lever vinterliv och är strängt taget otillgänglig för även mig i sitt trånga garage. Behöver lotsas ut, sättas i skick. Ungefär som jag själv.

Usel försäljare har jag alltid varit. Vill egentligen inte bli av med något, men kroppen talar om att det är dags denne gången.

En, med rätta, surmulen kommentar kom:

– Varför annonsera om något som inte är till salu? Bättre tider och längre fransbrön kommer sällan.

Bestickande och väl formulerat. På skånska. ”Småfranska” på finare språk. ”Fransbröbullar” sa vi.


MITT RÄTTA NAMN, TACK!

15 februari, 2017

Myndigheterna, sjukvården och försäljarna får våra namn och adresser via datoriserade register. Dom bryr sig inte om vad vi heter.

Jag är döpt till Nils Gunnar i Klosterkyrkan i Lund 1946, men har alltsedan dess hetat Gunnar. Den som sagt annat har inte varit min vän Det har stått Gunnar i alla handlingar; på brev, i gamla betyg och skolkataloger och även i vigselbeviset. Till och med i bank- och försäkringspapper. Och självfallet på mitt medlemskort i Malmö FF.

Men försäljarna och sjukvården säger ”Hej Nils”.

Vi är många som har det på samma vis; Anna Eva, Lars Jörgen, Pär Greger … osv

Blanketter har vi fyllt i genom åren. Även de där man vill ha fullständigt namn men tilltalsnamnet understruket. Sådant struntar modern teknik i och ingen personal kollar fakta eller frågar.

Så jag leds i väntrum tills en doktor, sköterska eller vad nu ärendet gäller, ropar : – NILS!

Jag vägrar helst ge mig till känna. Tar det som ett incitament att gå hem. Dom kan för fan hålla koll på vad jag heter!

Jag är kanhända extra känslig. Men nog kan de flesta i liknande situation känna sig trampade på tårna.

Ändå sitter jag där lydigt denne dagen.

Om doktorn säger: – Det här ser inte bra ut Nils.

Är det ett tecken på att det inte handlar om mig och att jag lugnt kan resa mig och gå? Eller ska jag vara glad för att jag över huvud taget blir kallad vid namn och inte som en gammal soldat ett nummer?

sjuksko%cc%88t