EN BRA DAG

18 december, 2018

18.12. Vi statligt anställda får vår lön, tillsammans med kamraterna åker vi vår sedvanliga resa Öresund runt och avslutar med Julefrokost i Köpenhamn. Och vi börjar redan ladda upp för nästa möte i Europa League. MFF möter Chelsea.

Gänget från Stamford Bridge har redan börjat darra. De minns säkert hur knepigt de hade det mot MFF. Då var det visserligen en träningsmatch men man hade fullt schå att fixa 0-0.


GÅ UT I KÖKET!

30 november, 2018

När fotbollen är som mest spännande och vårt hemmalag ligger illa till går jag ofta – i ren nervositet – ut i köket. Då gör vi mål.

På torsdagskvällen hände det två gånger. Trista 0-2 mot Genk blev 2-2. Slarvigt nog gick jag inte ut i köket ännu en gång utan satt bara och njöt av den goda, positiva stämningen. Hade jag följt mina vanor hade vi vunnit med 3-2.

Men 2-2 var starkt. Nu gäller det bara att slå Besiktas i Istanbul.


RYSS, KYSS ELLER … ME TOO?

21 november, 2018

Vad det nu hette

Det fanns – finns? – en för unga nästan tonåringar vågad lek som hette ”Ryska posten”. Den gick väl i stil med ”Sanning eller konsekvens”. I min snälla ungdom – de allra första tonåren – tror jag att jag på något misslyckat vis var med om en av varje. Jag var för ung för att begripa vad det gick ut på redan då.

Nu gällde det ju andra grejor. Sverige vs Ryssland. Alltid svåra kamper. ”Ryssen” har varit fruktad sen längre än slagen vid Narva och i Poltava. Fråga rospiggarna.

Men denne gången hade det ryska landslaget inget att säga till om. Även om Sverige bara gjorde två mål – t.o.m. Marcus Berg som annars vet hur man missar gjorde ett – men det räckte ju gott.

Själv minns jag sen barndomen att Ryssland/Sovjet var ett stort och farligt land i grön färg på den världskarta som satt på väggen i Björkhagen. Och att Sverige vann med 2-0 i fotbolls-VM 1958, Hamrin gjorde ett av målen, som jag som liten pilt kunde se på en otydlig TV-skärm hemma hos ”Lasse och Bosse” i Magnarp. Peter den store har vi mest läst om i skolböckerna, men det var väl han som grundlade skräcken. Fast nu vann Sverige igen. Mycket bra.

 

 


50-ÅRSJUBILEUM …

12 november, 2018

För 50 år sedan var alla MFF:are ledsna då laget blev tvåa i Allsvenskan efter en tuff sista omgång. Minns inte datum, men jag var på plats … I Göteborg. Minns heller inte vilken match som spelades där, men på löparbanan stod ungar klädda i de inblandade lagens färger i den rangordning som för stunden gällde. Rysligt spännande var det. Flera lag kunde ju vinna. För MFF gällde det att slå sin motståndare, så hade saken varit klar. Men vi blev ledsna.

I år. Denne söndagen 11..11. blev alla glada över en ”bronsplats”. ‘Vi’ blev trea.

Nu heter det inte brons i den allsvenska fotbollens värld när ett lag blir trea. Då vinner man ”Lilla Silvermedaljerna”. Fyran får brons. Varifrån denna tradition hämtats har jag ingen aning om, men så är det.

Då (1968) som nu (2018) mötte MFF Elfsborg på hemmaplan i sista matchen; spelade ut motståndarna men lyckades inte göra mål. Så förlorade man guldet på sämre målskillnad. Öster, nykomlingar i serien, vann. I år vann man/vi den viktiga tredjeplatsen på målskillnad sedan Öster(sund) lyckats spela oavgjort mot Hammarby. Och Di Blåe är garanterade spel i Europa även nästa år. Det är viktigt.

Sett till hur den usla vårsäsongen tedde sig var det ett strålande resultat. Hammarbys supportrar har givetvis all anledning att gråta, men det får de göra själva. Ta en gravöl på hemmakrogen ”Kvarnen”.

Eric Persson sa/skrev en gång att ”Guld tar man, silver får man”. Ett citat som många sportjournalister har tagit som sanning genom åren. I den skaran ryms förvisso inte så många filosofer, men i år tror jag även att de håller med om att MFF inte bara tog utan vann en tredjeplats och små silvermedaljer därtill.

En strålande helg blev det. Alla hästar sprang rätt.

Inför matchen hyllades familjen Tapper – tre generationer som spelat i himmelsblått – med ett grandiost tifo. På bilden räddar Elfsborgsmålvakten John Hedin när Staffan Tappar tycks ha läge att sätta guldmålet för 50 år sedan. Idag är Staffan vår främste entusiast och förvaltare av MFF-historiken.


GRIPEN

9 november, 2018

Ännu en viktig match. Kanske inte så viktig efter en begravning?

MFF fick 1-1 mot Sarpsborg. Ett tufft, finesslöst och grovspelande Sarpsborg. Drilloskolade? Men MFF visade heller ingen riktig finess. Men säkrade nog någon miljon.

Vi brydde oss lagom, gladdes åt att Rosenberg spelar vidare och tänkte på gamla hjältar. Legendarer. Marcus tillhör den skara.

Helge Bengtsson, ‘Gripen’ kallad, stod i Malmö FF:s mål under 40-talet och fram till 50 eller så. Laget vann Allsvenskan fyragånger och vi har sett många bilder från den tiden när han var med. Men aldrig någon där ”Gripen” kastade sig och gjorde bravurräddningar.

Han behövde kanske inte. Jag har träffat honom men aldrig sett honom spela. Frågan är; kastade sig någonsin ”Gripen”?

F.ö. kallades han inte Gripen för att han grep bollen, utan för att jobbade för bryggaren som gjorde ölen Gripen.


– DOMAREN E MUTAD!

2 november, 2018

Så har fotbollspubliken rop skallat mången gång när fansen besviket noterat att domaren blåst till motståndarnas favör. Nu senast gällde det MFF:s snöpliga resultat mot AIK tack vare en överstressad domare. Han beskylldes inte för att vara mutad, men känslomässigt var han uppenbart obalanserad och omdömet därigenom beklagligt snurrigt. Kunde inte räkna till 9,15 så det fick bli elva i stället.

– Ah! Sånt jämnar ut sig över en säsong, sa den gamle redaktören när vi under i övrigt muntra former möttes på onsdagkvällen. En gammal och nästan utsliten klyscha som jag raskt, barskt men vänligt bannade honom för.

Domare som starkt påverkade av det ena och det andra och ibland pengar, har mången gång ställt till det.

Låt mig ta några (3) exempel som sticker ut:

1. Domare Astonomischs Sekretär Doktor Hemmerlich Schnitzler som i en match mellan BIF KRAGENBURG OCH FC SCHNARSTÜCKEN i slutsekunderna blåste straff för hemmalaget (som riskerade att åka ur serien) när motståndarnas center hade målchans på andra planhalvan! 1-1 blev 2-1. Domaren påstod att sett hotfullt på honom och tänkt fula tankar. Hemmalaget klarade sitt kontrakt sedan straffen gått om tre gånger – tills det blev mål och i stället för att de snarstuckna motståndarna (de underlät ju inte att protestera) skulle vinna serien kom BORUSSIA FABELHAFTIG (där domarens son spelade) att göra det. Som var och en anar, spelades dessa matcher i Tyskland.

2. Domare Gertfrid PÅLSSON, Åmål, som i matchen mellan IFK FF mot BK IF blåste frispark till hemmalaget för hands när han själv slog bort bollen och därmed räddade IFK FF i en prekär situation där bollen höll på att gå i mål! Kort därefter gjorde hemmalagets centerhalv självmål och domaren dömde för mål. Till IFK FF (det var ju de som gjorde mål..!) som därmed vann matchen. BK IF blev aldrig mer sig självt och lade tre månader senare, efter seriens slut, ner sin verksamhet.

3. Domare Frans G B-son som i en match mellan STRÖMMINGE och GLÖMMINGE vid ställningen 0-7 i första halvlek drog upp en kortlek och frågade den farlige centern Harry Måleryd (som gjort alla målen) vilket som var spaderkung. Då spelaren gissade fel (domaren hade märkt korten) och drog upp en naken klöverdam, blev han utvisad. Proceduren upprepades sju gånger varvid bortalaget fick spela andra halvlek med tre man. Och förlorade med 11-7.

– Men det var starkt att hålla så pass tätt, skrev hemmapressen dagen efter.

Detta är alltså bara några exempel på hur det kan gå. Och jag har då inte nämnt den italienske domaren Pucko Puchini som redan i början av matchen mellan FC PARMESANI och FC GORGONZOLA ramlade på planen då han glömt tömma sin ficka på mutpengar och tappade balansen. Sju miljoner lire i småpengar. Han stängdes av i tio minuter och matchen blev därmed lika mycket försenad, vilket irriterade de delar av publiken som skulle ta tåget hem. Tågen gick nämligen i tid.

I inget av nämnda fall jämnade ”det ut sig” när serien var slut. Och alla vet vi att fransmannen Machin (bilden) lurade inte bara MFF och vad det led avslöjades av UEFA för att låta sig mutas. Gång på gång.

Hade makterna (och domarna) varit rättvisa, hade MFF (vid en opartisk besiktning) för närvarande haft 65 poäng och AIK möjligen 58 inför allsvenskans två avlutande omgångar. 4-0 mot ÖSK var dock hel ok och domaren skötte sig. Som dom oftast gör.

 

 


BETKAMPANJ

1 november, 2018

Höst; sockerbetorna skördas och minnesbetorna flyger i luften. De som är sugna, inväntar Mårten och gåsen. MFF har inte längre chansen att vinna serien. Bistert. Men kan fortfarande klättra uppåt. Och spelet i Europa League fortsätter.

Alls inte en säsong att glömma.


%d bloggare gillar detta: