VEM SKREV VAD?

20 april, 2018

Litterära och kulturella magasin har ibland små tävlingar med en samling citat där läsaren ska försöka komma på vem som skrev vad. Kan vara nog så besvärligt även om man får veta vilka man har att välja bland.

Jag läste Peter Kastenssons blogg där han av god anledning valde att citera en författare. Frågan är om denna bloggens läsare kan komma på vem det är som skrivit följande, ödmjuka rader som väl kan sägas vittna om skribentens hemula inställning till sig själv.

Tips: Tänk gärna Zlatan, men svara något annat.

Rätt svar belönas med en stående applåd.

”Den fjortonde april 2018 tilldelas jag Språkförsvarets hederspris och det är medlemmarna som röstat fram mitt namn. Det tillfaller således inte Horace Engdahl eller den ständiga sekreteraren i Svenska Akademien Sara Danius utan mig av alla levande personer i Sverige.

I september i år ger jag ut min trettiofjärde bok. Jag har skrivit cirka 800 krönikor, artiklar och essäer i olika ämnen. Jag har framträtt åtminstone vid 3500 tillfällen inför publik och jag är den enda medborgaren i Sverige som medverkat i alla de största produktionerna i Sveriges Television och TV4. Jag har mottagit Augustpriset, Malmö stads kulturpris, Aftonbladets kulturpris, Doublogska priset från Svenska Akademien och ytterliga tretton stora priser för mitt språk och mina böcker.

Lärarnas Riksförbund instiftade Björn Ranelid Priset år 2009. Jag driver en författarskola i mitt namn. Jag har rätt att viga par i hela Sverige. Jag har skrivit romaner om Stig Dagerman och Selma Lagerlöf och den litterära texten om operasångaren Jussi Björling i praktverket med titeln Jussi.

Jag är ständigt engagerad i den svenska skolan och i all världens litteratur som jag för övrigt i dessa dagar ansvarar för i ett av lagen i programmet Kontrapunkt i Sveriges Television, men jag har också skrivit en lång text om dansbandet Lasse Stefanz inför dess femtioårsjubileum 2018.
Jag har elden, bredden, lusten och passionen bortom partipolitiken när jag skriver och talar i det svenska språket. Jag sörjer över förfallet i ordet.”


Kan man vara mer ödmjuk och självförbrännande?


HALVDANT

12 april, 2018

Det är mycket som görs i hast, halvdant eller på trekvarts. Inte så noga, kan man tänka.

– Men bättre det än ingenting gjort. Att aldrig spänna en båge, som filosofen sade.

Själv är jag ett lysande exempel på en som hastar iväg. Det gäller att formulera idén och rita några gubbar som förhoppningsvis förtydligar tanken innan den försvunnit. Eller skriva ner låtidén innan grundtanken försvunnit.

– Alla dessa lysande idéer som dykt upp medan man håller på att somna!

Det gäller att trotsa dragningskraften mot kudden och anteckna. Jag har gjort det, men ofta haft svårt att tolka mina rader följande dag. ‘Vad menade jag där?’

Ibland stiger jag upp och skriver in i datorn. Texter, artiklar. Eller till Bloggen. Medför givetvis felstavningar och smågrodor. Men allt går att rätta till. Som redaktören för PiratenPosten jag skriver för meddelade: – Jag har lärt mig att första skicket alltid följs av ett annat och bättre.

Bättre halvdant än inget dant. Allt går att rätta och förbättra.


PÅHITTADE SANNINGAR

29 mars, 2018

– ”Följ inte efter mig, jag kanske inte leder. Gå inte bakom mig, jag kanske inte följer dig. Bara gå bredvid mig som en vän”, sa Albert Camus.

– När gjorde han det?

– Det gjorde han inte. Det är en faktoid. Något som tas för sanning men är falskt.

– Så sant. Det var ju du som sa det.

– Men sant är att han som ung var en duktig fotbollsspelare (målvakt?)), fick nobelpriset i litteratur 1957, såg ut som nedan, omkom i en bilolycka och skrev (med reservtion översättningens kvalitet): ”Ingen höjer sitt eget rykte genom att sänka andras.”

– Varför kom du att tänka på detta? Har det med påsken att göra?

– Alls inte. Det var bara något jag läste.


RITA, MÅLA. ÖVA

23 oktober, 2017

Den som går på konstmuseer där mästares verk hänger, ser unga konststuderande sitta framför verken och måla och teckna. Inte för att kopiera för kopierandets skull, utan för att förstå och lära sig tekniken bakom verket framför dem.

Min favorit Georges Remi – Hergé – ägnade sig ofta åt sådant. Kopierade och lärde sig. Efter hand behärskade han alla tänkbara tekniker.

Så jag gjorde samma sak. Nå ja. Kopierade åtminstone delvis och lite grann, en bildruta ur hans serie Smecken och Sulan. Naivt och tjohejsigt. Det går ju inte att rita av en naivt ritad teckning eller streckgubbar utan att det ser naivt ut. Lite slarv därtill. Den är ändå rätt lik originalet, fast här är skeendet aningen komprimerat och beskuret. Snöbollskrig bland vuxna i Bryssel. 30-tal.

Och det verkar inte ha varit på lek. Jag har av omsorg för känsligt folk tagit bort eventuellt upprörande inslag där folk ligger avsvimmade eller bärs bort på bår. Snöbollsskadade… Ho, ho. I själva verket kallade han historien teckningen ingår i för ‘Sarajevo’. En allegori om hur första världskriget startade.

Det börjar med en förlupen snöboll och slutar med att drevet går. Nästan som pågående metwo? Om man säger så.


SÄLLSAMT MÖTE

20 oktober, 2017

Teckningen blev väl inte så där hundra, men det rådde brist på tid. ”Dead line” – se gårdagens text – låg inte bara bortom utan även innanför knuten. Min text var klar men hur illustrera?

Jag hade kommit på att en ung Fritjof Nilsson ”Piraten” åtog sig ett uppdrag som medförde att han träffade Sherlock Holmes. En åldrad, men fortfarande levande detektiv.

Avslöjandet, ett Scoop i dess rätta bemärkelse, skulle väcka viss tumult i Sherlock Holmes-sällskapen världen över, tänkte vi. Fotografiska bevis hade försvunnit i en brand. Så klart jag var tvungen att raska på med teckningen. Det ska erkännas; Piraten hade inte börjat klä sig i barett på den tiden. Det var ett tillägg tecknaren tog sig friheten att göra.

Allt övrigt är sant. Så sant som puben de möttes på heter ”The Happy Liar”. Ett ställe som dessvärre inte längre existerar.

 

 


NOBEL(T) SÄLLSKAP?

7 oktober, 2017

Vattenhålet är ju ingen av visdom outsinlig källa men var dock fyllt till bredden. Ofta nog finns berikande närhet i samtalen. Ibland – men verkligen inte – närmar sig kommentarerna  logementsnivå. Omklädningsrumsklass.

– Ibland är det väldigt olika jämfört med annars, som ”Gummelunsan” säger. Vår lokale kvaddade och kvävde de flesta försöken till känsligheter eller utforskande samtal kring ämnen han inte hade någon aning om med ‘övertorr vitsighet endast en död mor kan älska. Eller den själv nöjde’. För att nu citera W.H. Spoone, den gamle skojaren.

Nu hade vi fått reda på vem som utsetts till årets nobelpristagare i litteratur. Kazou Ishinguro.

Honom har vi inte läst mycket av. – Men en författare som skrivit romanen som ligger till grund för filmen ”Remains of the day”, kan inte vara annat än lysande begåvad, tänkte vi.

”Krummelunsan” pratade om filmen som byggde den på en femte klassens kärleksroman. ”Handlar ju bara om att han älskar henne, hon älskar honom men inte får dom varandra.”

Ack ja. Inget vidare samtalsämne, visade det sig. Mycket intressantare att prata om hur ‘folk’ bär sig åt i trafiken och i kassaköer var det tydligen. Så kan det vara ibland.

Vi cyklade hem och läste mer om författaren. Salman Rushdie hyllade honom och sa: ”Han spelar dessutom gitarr och skriver låtar. Roll over, Bob Dylan.”

En god känga. Om man så vill.


MINNEN FRÅN NYSS

6 september, 2017

Vi var i Valby för en vecka sedan. Om denna stadsdel i Köpenhamn vet jag inte särskilt mycket. Men sjunger stundtals Halfdan Rasmussen text/visa ”Noged om den sommer”. Har översatt den och något annat av honom. Utdrag ur texten: ”… Manden i tæltet var sort, men han var fra Valby”.

Jag sjöng min svenskskånska version på ett arrangemang på Sjöbo gästis en gång på den beryktade politikern Sven-Olles – alias ”Svin-Olle” – tid. Han satt bara några meter framför mig. ”Mannen i tältet var svart, men han var från Sjöbo …” sjöng jag utan bävan för var jag var. Han höll masken. Övriga dolde sina generade leenden så gott de förmådde.

Halfdan Rasmussen var en strålande humoristisk poet som gav ut samlingar som ”Noget om at vare” (ur vilken nämnda visa är tagen), ”Tosserier” … och blev tagen på allvar. Sådant man kan i Danmark. Lennart Hellsing är kanske ett exempel på att man trots alt kan det även i allvarliga Sverige.

Men det är svårare att hitta förläggare som vill ge ut dina stollerier här. För den som funderar på saken.

På den tiden texten till ”Noget om den sommer” skrevs var nog Valby en stadsdel för enklare folk. Annorlunda tycks det ha blivit. I husraden på bilden ligger det trendiga men trendiga krogar. ”Helan & Halvan” (fast på danska) t.ex. Serverade utmärkt øl i den sista sommarsolen på den charmerande gården. Rekommenderas. Men vänta tills våren kommer.