GRYNINGSBERÄTTELSER I DET SLÄCKTA RUMMET

11 mars, 2020

Jag har för vana att med slutna ögon ligga och fantisera, spåna fram nya idéer berättelser medan staden vaknar och de morgonpigga gör sig redo för nya arbetsinsatser. – går ut med hundarna, för att ta ett närstående exempel. Den här borde jag skriva ner, kan jag tänka och känner att huvudet helst vill sova ytterligare en stund. Har jag då tillräcklig självdiciplin, tar jag fatt i pennan och blocket som ligger till reds på nattygsbordet i trängseln av böcker, diverse piller, tidningar och Tintin-album. Skriver upp,. Så kan jag återkomma till idén. Om jag då lyckas tyda mina hastigt nerslängda kråkfötter. Inte alltid så lätt. De flesta berättelserna och dfantasierna blir ändå mest föda för mitt fortsatta sovande och … drömmande. Är de bara tillräckligt starka och hållbara, minns jag ju dem ändå. Vem brukar inte tänka så för att sedan ha glömt alltihop när morgondagen kommer?

I alla fall. tisdagsmorgonen bestämmer jag mig för att bokföra grundidéerna lite noggrannare. Ta fatt i några i alla fall. Som här:

STORA SKOGENS MODER VARNAR LILLA TRÄDET FÖR STORSTADEN

(en saga för  små och stora barn)

”Du måste akta dig för Storstaden, säger gammeleken, hur mycket den än säger att den vill att du ska leva där. Innan du anar det kommer en av dessa små människor som ser sig som stora makthavare och tänkare – de som kallar sig för politiker – med sina planer och idéer. Förr eller senare tar de fram yxor och sågar och talar om ”förtätning”. Då lever du farligt. Vi som stammar (har sådana) från längesedan, vet att allt levande kräver ljus och luft och när ”förtätningen” kommer, försvinner de nödvändiga livsmöjligheterna för oss.”

Den berättelsen väntar på att färdigställas och en illustratör med frodig grönska i sina penslar. Jag får drömma och fantisera vidare till dess.

En annan idé<<.

SPIONEN SMUGGLAR FÖRBJUDNA BÖCKER

En instruktionsbok för den som vill föra in i vad totalitära stater kallar samhällsfarlig litteratur:

”Spionen läser in det förbjudna materialet så att han med en fiffig verktygslåda kan lägga pussel och återställa  skriften i dess helhet. Den innehåller en förteckning över alla bokstäver och tecken som texten innehåller; vokaler, siffror och konsonanter. En för tullare och hemliga poliser helt obegriplig, och därmed ofarlig, lista.

Denna, i mitt halvsovande tillstånd, helt geniala idé kan väl inget annat än säkerställa spridningen av demokratiska tankar och skrifter?

Ibland innehåller mina drömda idéer endast enstaka ord vars betydelse senare får tolkas. Ett sådant framdrömt ord är ”veterinärer” = pyttesmå figurer i vita rockar som sprider ut sig över mörka kavajers och tröjors axlar. I dagligt tal kallade mjäll, men hemmavid just etablerade som det framdrömda uttrycket. – Vänta, jag måste bara borsta av dig veterinärerna på din kavaj, säger drun ibland.

Ett annat drömuttryck är ”Svällbell” – Bell kan även stavas Bäll. Vad som menas vet varje yngling som i morgonstund  har vaknat med de mest förtjusande, ljuvliga drömmar. Say no more.

Fler titlar och uttryck finns gömda i mina anteckningsblock. Annars återvänder de förr eller senare någon tidig morgon. Bara jag har sinnesnärvaro nog att skriva upp och inte genast somna om. Vilket jag faktiskt gjorde denna gången. Klockan var ju bara gryning …


MOTIONCYKELÖVERFALL – ETT FALL FÖR POIROT?

18 februari, 2020

Stomen ven, åskan dånade, regnet föll och natten innehöll alla de klassiska ingredienserna för en gammal engelsk deckare. Så hade vi också följt en sådan på TV. Satt fredligt  och läste.

Satt och…. Jo då. T.om bekvämt Klart man  inte anade oråd. Det gör man aldrig i Agatha Christiess berättelser.

Men så! Motioncykeln slog till bakifrån! Akta er för sådana, säger jag bara. Men så småningom kom givetvis Poirot och löste fallet. Och tro det eller ej,  jag överlevde. Fruns bild visar hur farligs motionscyklar kan vara när dom attackerar bakifrån.


UPPGÖRELSE I BIBLIOTEKET

9 februari, 2020

När Poirot kallar, om så än i biblioteket, kommer alla. Även den skyldige för att bli avsjöjad. Kan man inte tycka att det är lite märkligt?

– Om man är skyldig till det brott Agatha Christie h<r uppfunnit, ser man väl till att sopa igen alla spår efter sig och sedan fly fältet? menade vår gäst vid TVn.

Men deltagarna i tant Agathas mysterier gjorde som hon skrev och bestämde, anlände till biblioteket och blev avslöjade.

Dumma var de, men det såg givetvis författarinnan själv till.

 


BEHOVET AV SÖMN

16 januari, 2020

Stora ledare lyfter gärna fram hur bra de klarar sig med lite sömn. 5 timmar är mer än nog, resten är slöseri med tiden, kan de hävda.

Malmö FF:s förre ordförande, bankdirektören Hans Cavalli Björkman (HCB)  var bestämt sådan det finns och har funnits fler. Napoleon, påstår jag utan att minnas. Män – för det handlar ju oftast om män – som till taxichaufför som undrar vart resan ska går – enligt elak historia om HCB – har svarat: – Kör mig varsom helst. Jag behövs överallt!

Den bristande förmågan att klara sig på lite sömn – annat har – givit de flesta av oss insikten att vi saknar riktiga ledarskapstalanger. Inte vaknar man efter några timmars djup sömn med känslan av att världen behöver en och skuttar upp i ottan för att uträtta stordåd.

Regniga, gråa dagar är det ofta precis tvärtom. Varför stiga upp idag? Det känns bättre att ligga kvar.

Läser nu, som bekant för bloggens trogna läsare, några biografier om Winston Churchill. Onekligen en stor ledare som fick mycket gjort, även om det behövdes många år och ett världskrig innan han fick tillfälle att visa den sidan. – Får inte Winston sova sina åtta timmar, är han som ett vrak, sa hans hustru Clementine.

Knepet var att han alltid sov middag, så det var totalen som räknades, läser jag. Som själv aldrig sover middag, även om det skulle behövts många gånger då natten innan blivit sen

Man skulle nog göra som Winston och broren, börja dagen med ett bad. Sen ett glas torr champagne och en cigarr? Nja. Då skulle man nog också liksom WSC. också ha tillgång till en sekreterare som satt för öppen dörr bredvid badrummet och tog diktamen. Och sen en middagsglur efter lunchen med frun och därefter dagens andra bad, mer skumpa – hur såg hans lever ut?- och nya insatser av sekreteraren. Då skulle ni fått se på andra bullar..! Så fick han också Nobelpriset i litteratur, fast han sällan själv använde pennan för sina storverk.


PÅ MINNESBANKEN

14 januari, 2020

– Får man utdelning på det man har i minnesbanken? På, ska det givetvis heta. ”Skinnalars” var nyfiken.

Det är väl en fråga om man kan sälja in sina minnesberättelser till något förlag, tänkte vi. Projektet har lockat ibland, men det är ju inte alltid så givet att intresse finnes. När jag läser om den briljante – författaren – Winston Churchill, anar jag att det finns möjligheter för den som har någonting att berätta och gör det väl. Då kan det hända att förläggarna ringer upp och har en hygglig garantisumms till hands. Eja vore man där, sa den gamle redaktören när ämnet kom upp.

Tänk att väckas av ett samtal från en driftig redaktör som säger – Klart vi gör en bok,

Det har minsann hänt mig en gång. Den vilde förläggaren Timo Kärnekull var ständigt positiv till nya projekt. Det handlade då inte om minnen utan Byteskomik. Det var en annan sak. Mer om Byteskomik, men det var ju nog så bra och böckerna gick åt som smör i Småland. Kanske för att vi ofta reste dit och signerade böcker. Klart man var glad.

Men numera är telefonen tyst. Ingen ringer ens för att vilja göra en ljudbok av befintligt material även om det finns förläggare som tycker att det borde göras. Men man vet aldrig för man ska ju aldrig säga aldrig. Sägs det.


CELLOFAN

10 september, 2019

Cellon är ett vackert instrument. Både till utseende (vilka kvinnligt vackra former!) och dess sonora, djupa  klang. För tankarna till  ett material som var modernt att slå in praliner i. För den som kommer ihåg.

Därtill även signaturen för en favoritkåsör. Olle Carle;  alias”Cello”.

Jag hittade som ung hans böcker i föräldrarnas bokhylla bland historiska minnesskrifter och en och annan Steinbeck – ”Missnöjets vinter”och ”Resor med Charlie” – mins jag bäst, och kunde stolt få för mig att pappa hade känt författaren eftersom en av böckerna var signerad med hälsning till. Ja, ja. Sånt kan man få för sig. Men ”Cello” var rasande rolig att läsa. Ordsnabb utav Guds nåde.En ekvillibiststisk ordlekare Han sådde kanske ett frö? Vad vet jag som så lite vet. En av hans titlar hette ”Skörda och så  vidare.” En annan ”LÄTTA TANKAR SOM LÄTTAT ANKAR”. Sådan var ordlekaren. Cello. I det tidiga 70-talet när allt skulle vara politiskt, ifrågasattes sådant. Liksom Povel Ramel. Jag blev i alla fall en Cello -fan  Bilden: Annons för kåsören Cello på egen hand?


ÄLDRE KLOKSKAP

9 september, 2019

–  Gamla människor vet hur det är att vara ung. Unga människor vet inte hur det är att vara gammal…

–  Men du kommer att älska det.

Citatet är saxat ur en intervju med författaren till världssuccén ”Tjänstekvinnans berättelse”, Margret Atwood. Jag läste den samtidigt som jag sneglade på en ”inbjudan” från sjukhuset till en undersökning som är relaterad till livet som äldre man (Sådan är man väl när man fyllt 70?).

Söndagstidningarna var fulla av läsvärda artiklar som gjorde läsaren en både klokare, insiktssfullare och mer ödmjuk. Som intervjun citatet ovan är saxad ur. Jag ser på porträttet av författarinnan, född -39 – och tycker mig känna igen henne. Någon roll i en engelsk dramaserie? ”Är det inte hon som…?”Nej.  Visserligen gjordes en uppmärksammad TV-serie byggd på hennes genombrottsroman, men skådespelare är hon inte. Hon bara ser ut så och utstrålar intellektuell, positiv klarsyn – sådan man ofta stöter på i Storbritannien. Vilket kan låta märkligt med tanke på premiärminister Boris Jonsons sätt att buffla sig fram i debatten. Men engelska är hon inte; ger bara det intrycket. Född i och bor i Kanada och är aktuell med en ny roman, fylld av en bister framtidssyn. En sådan man nog borde läsa för att bli lite klokare.

Frågan är bara vad man ska göra med denna, då delvis nya, klokskap. Jag fick i alla fall med mig några tankar inför den kommande natten. Det är ju aldrig fel även om natten riskerar bli längre.


TRADITIONER +

28 april, 2019

Vi pratade ju om traditioner och vikten av dem.

Och så klart kom jag efteråt att tänka på danske Leif Panduros genombrottsroman. ”Skit i traditionerna”. En lysande bok. Läste den i tidigt 80-tal och blev frälst. Sen läste jag alla Panduro-böcker som fanns. Det var nästan som den gången jag upptäckte Graham Greene.

Visst är det fantastiskt med författare som talar direkt till en. Man vill kunna skriva på samma vis, vilket så klart inte är så lätt. Men böckerna finns att läsa.


RESA TILL BURDUSIEN?

28 september, 2018

Vi talade om olika resmål när höstmörkret närmar sig.

– Kan Burdusien vara något? Sa Broren.

– Var ligger det? ”Alpturken” var nyfiken värre.

– Vägg i vägg, om man säger så, med Syldavien.

– Jaha. Och var ligger det?

– Vägg i vägg, fast i ett annat väderstreck, med Bordova.

– Som ligger?

– Nära Traumatien. Mardrömslandet.

– Nämen då förstår jag. Ska vi resa i morgon eller nyss?

Vi hade snöat in på Tintin och olika fantasiländer. Bland annat våra egna. För den som aldrig haft sådan i sin barndom, är de givetvis svårt att veta var ‘Niggoland’ med sin huvudstad Sladin ligger. Eller staden ‘Rannug’ för den delen.

Vi höll på med sådant i barnaåren. Fantasin har inte lagt sig. Tyvärr finns inte de noggrant ritade kartorna kvar. Men vi har en vag aning om hur de såg ut.

Så kan det gå när man pratar om Hergé och hans Tintin-berättelser där flera utspelas i just Syldavien. Så det landet ”finns” i verkligheten. Fast inte ens Tintinforskningen vet riktigt var det ligger.


VEM SKREV VAD?

20 april, 2018

Litterära och kulturella magasin har ibland små tävlingar med en samling citat där läsaren ska försöka komma på vem som skrev vad. Kan vara nog så besvärligt även om man får veta vilka man har att välja bland.

Jag läste Peter Kastenssons blogg där han av god anledning valde att citera en författare. Frågan är om denna bloggens läsare kan komma på vem det är som skrivit följande, ödmjuka rader som väl kan sägas vittna om skribentens hemula inställning till sig själv.

Tips: Tänk gärna Zlatan, men svara något annat.

Rätt svar belönas med en stående applåd.

”Den fjortonde april 2018 tilldelas jag Språkförsvarets hederspris och det är medlemmarna som röstat fram mitt namn. Det tillfaller således inte Horace Engdahl eller den ständiga sekreteraren i Svenska Akademien Sara Danius utan mig av alla levande personer i Sverige.

I september i år ger jag ut min trettiofjärde bok. Jag har skrivit cirka 800 krönikor, artiklar och essäer i olika ämnen. Jag har framträtt åtminstone vid 3500 tillfällen inför publik och jag är den enda medborgaren i Sverige som medverkat i alla de största produktionerna i Sveriges Television och TV4. Jag har mottagit Augustpriset, Malmö stads kulturpris, Aftonbladets kulturpris, Doublogska priset från Svenska Akademien och ytterliga tretton stora priser för mitt språk och mina böcker.

Lärarnas Riksförbund instiftade Björn Ranelid Priset år 2009. Jag driver en författarskola i mitt namn. Jag har rätt att viga par i hela Sverige. Jag har skrivit romaner om Stig Dagerman och Selma Lagerlöf och den litterära texten om operasångaren Jussi Björling i praktverket med titeln Jussi.

Jag är ständigt engagerad i den svenska skolan och i all världens litteratur som jag för övrigt i dessa dagar ansvarar för i ett av lagen i programmet Kontrapunkt i Sveriges Television, men jag har också skrivit en lång text om dansbandet Lasse Stefanz inför dess femtioårsjubileum 2018.
Jag har elden, bredden, lusten och passionen bortom partipolitiken när jag skriver och talar i det svenska språket. Jag sörjer över förfallet i ordet.”


Kan man vara mer ödmjuk och självförbrännande?


%d bloggare gillar detta: