DORIS DAY

14 maj, 2019

Oftast har det kanske varit journalister som utsett ”Sveriges ”? James Dean – var det inte Tage Severin? Hur nu det kunde gå till. Sveriges Elvis finns väl inte. Liksom Sveriges Tommy Steele. Eller kanske?

Inom politiken utsågs ett tag Yngve Holmberg till Sveriges Kennedy. Men det berodde nog mest på frisyren.

Den första filmen jag såg henne i var något ”Annie ge your gun”-liknande.

Doris Day minns vi dock och väl. När vi var små pojkar, ville vi gärna byta bort filmstjärnebilder av henne. När hon sjöng sin stora hit – fast det inte hette så då – Que Sera sera!, var det i tiden då romantiska idéer började dyka upp i våra huvuden. Hitchcocks film ”Mannen som visste för mycket” kunde vi inte se då. Den var barnförbjuden.

 


WITH A SMILE

28 mars, 2019

Who´s this charming man?

Har haft honom liggande ‘på lut’ rätt länge.

Bilden visar i alla fall att en charmör med cigarett i mungipan och friska, vita tänder med hatt lätt på sned och remmen fäst likt en kossa bär sin skälla, ger en alldeles strålande … eh, utstrålning.

Bilden måste givetvis vara tagen vid en lägereld. Man kan tänka in mexikans musik i bakgrunden. Eller argentinsk, noga betänkt. Någon kastar sin lasso i bakgrunden. Eller en sån där kåbåjsarna på Pampas svängde i luften när de fångade in kor. Gauchosarna.

Men på Fairbanks storhetstid fanns det varken färg- eller ljudfilm. Musiken stod en stumfilmspianist för. Och för att visa ett sådant leende med cigarett i mun måste han väl kilat fast pinnen på något listigt sätt?


VEM SPELAR VEM?

3 januari, 2019

Nu har vi alla sett Hugh Grant spela en annan roll än den som bara kliar sig i nacken, tar sig för näsan och är allmänt osäker och förrvirrad, och säger som ”Oh. well … yes”, ”Well … No”, ”Ah!”, ”Nono”, ”You know”, ”Well” …. etc. Trivsamma, ofta visade komedier.

I den aktuella TV-serien spelar han en fd brittisk minister, åklagad för anstiftan till mord och annat. An English Scandal, eller vad den nu heter. Bra på många vis. Grant har tydligen fått beröm för sin prestation. Nå? När jag ser avsnitten, tycker jag nog att han endast imiterar skådespelaren Edward Fox; en hejare på att spela (förvisso karikera men med hög klass) högdragna, engelska profiler. Stel i nacken; neddragna mungipor och allt som hör till.

Så jag menar att Hugh Grant endast imiterar/karikerar Edward Fox sätt att spela dessa ‘stiff upper lipp’- engelsmän. Lika, minst, stel i nacken och samma sammanpressade mungipor. Lite sorgligt, vill jag mena. Hugh Grant är kanske inte större skådespelare än så? Någon som protesterar?


BERGMANÅRET

27 november, 2018

Många sena kvällar har vi sett om Ingmar Bergman:s filmer på TV detta år. Bergmanåret. ”Dämonregissören” hade ju fyllt 100 om han varit vid liv.

”Smålänningen” och jag var lagom imponerade över just 100åradetaljen. Våra mödrar blev ju drygt 100 i verkligheten. Men annars… Bergman kan man inte negligera.

– Han har onekligen satt starka avtryck, sa skolkamraten som en gång räknade sig som cineast.

– Vi mindes alla ”Tystnaden”, ”Skammen”, ”Viskningar och rop” och vad det nu var. Vi såg och låtsades att vi förstod. Läste tidningen Chaplin och lade pannorna i djupa veck. Men i de åren först vi nog inte så mycket som vi trodde.

– ”Smultronstället” och ”Sommarnattens leende” är i alla fall lysande, log den gamle redaktören. Och ”Gycklarnas afton” skojar man inte bort. Annat är mer svart.

– Numera kan jag ändå tycka att ”Sjunde inseglet” är riktigt munter, log ”SkinnaLars” narraktigt.


STORMVARNING

21 september, 2018

– Vädret och solen är strålande, men alla säger att ”I morgon blir det storm”, sa vännerna kring det runda bordet.

– Kan det var så jävligt på våra breddgrader? undrade ”Sjömannen” som är van vid tuffa tag och har seglat världen runt många gånger. Han är även van vid arktiska breddgrader och monstervågor.

Nu hade han och vänner skaffat en mindre båt och skulle puttra över till Dragör. Utsikterna gjorde honom tveksam.

Vi visste inte då att Genk skulle uttalas Schenk och att MFF skulle förlora bortamatchen. Men helt förvånade blev vi inte när det hände. Tids nog kommer revanschen.

Sen såg vi, för att hålla oss aktuella, programmet ”Debatt – ett program där alla får komma till tals men ingen tala till punkt” – och noterade att Eva Qvitt Brittström lät som en litterär motsvarighet till Gudrun Schyman och Hanna Eberlein är betydligt bredare än vi kunde ana. Till punkt fick de inte tala. De vet ju inte vad punkt är. Inte programledaren heller.

Men tillbaka till sjömanslivet och stormvarningen.

Vi har seglat över Öresund som är ett litet hav. Men när vinden tar i eller dimman lägger sig, är det lika stort som Atlanten. Då är man liten.

”Stormvarning” hette f.ö. filmen ”Key Largo” med Humprey Bogart, Lauren Bacall och Edgar Robinson. Svenska titeln.

Min gamle vän Jans pappa var väldigt lik Bogart. Vilket han på något vi nog var rätt medveten om. Dessutom rökte även han alldeles för mycket.

 


TYST I SALEN!

20 augusti, 2018

Var det inte ett gammalt lärarkommando från den tid när tavelsuddar yrde och pekpinnar smälde? Skolfuxar kallades de och var en utdöende art när vi gick mot övre tonåren.

Hade vi sluppit den sortens översittarpedagoger, hade det kan varit roligare och gått bättre i skolan för en hel del av oss.

Det var på den tiden vi började intressera oss för film – att gå på bio hade ju länge varit roligt – och såg ‘svåra’ Bergmanfilmer och inbillade oss att vi förstod.

Den enda i stan som gjorde det, var Sydsvenskans ypperlige filmexpert Jan Aghed. Hommage till honom. Han lämnade oss för några månader sedan. Som så många andra goda. Och alldes nyss Kofi Anan. Många tysta minuter blir det.

Eftersom det är Bergman-år, fortsätter visningen av hans filmer. Så såg jag ”Tystnaden” härom kvällen och tyckte att den var lika tung och svårförståelig som den gången jag som yngling satt i biografmörkret på Scania och försökte begripe.

”Tystnad, Tagning” förekommer i alla fall som ett slags inverterad snapsvisa, Frn ftohd bestämt till kräftorna igår.


SKÅDESPELERIETS DROTTNINGAR

13 augusti, 2018

– Det är ju inte så att vi klassar ner Margareth Kook. Hon var fenomenal, sa den gamle redaktören när vi talade om kvinnliga hjältinnor och drottningar på scen och på film.

– Men Mirren går mig andlös.

Vi pratade om filmen vi just sett och Helene Mirrens strålande återhållsamma  porträtt av drottning Elisabeth II.

– Man ska inte bara vara skicklig konstnär och skådespelare. Man ska också vara verksam på de stora arenorna. I England i detta fallet. Hur ska man annars göra ett porträtt av sin drottning?

–  Lindarw spelade, eller ‘gjorde’, Silvia, men det är en annan grej. Krook var fenomenal, men vilken drottning skulle hon spelat? Drottning Margaretha?

 

 


%d bloggare gillar detta: