FAVORIT I REPRIS NÄR SOLEN LYSER

7 juni, 2018

Nationaldagen har passerat och sommar råder ytterligare ett tag. Värmen tar musten ur en. Vad gör man då.

– Vad säger du Måns? Ska vi inte sitta här och låta denne dagen gå? Vem vet, vi får kanske se en traktor passera innan det är dags att gå in och hålla kväll.


HALVDANT

12 april, 2018

Det är mycket som görs i hast, halvdant eller på trekvarts. Inte så noga, kan man tänka.

– Men bättre det än ingenting gjort. Att aldrig spänna en båge, som filosofen sade.

Själv är jag ett lysande exempel på en som hastar iväg. Det gäller att formulera idén och rita några gubbar som förhoppningsvis förtydligar tanken innan den försvunnit. Eller skriva ner låtidén innan grundtanken försvunnit.

– Alla dessa lysande idéer som dykt upp medan man håller på att somna!

Det gäller att trotsa dragningskraften mot kudden och anteckna. Jag har gjort det, men ofta haft svårt att tolka mina rader följande dag. ‘Vad menade jag där?’

Ibland stiger jag upp och skriver in i datorn. Texter, artiklar. Eller till Bloggen. Medför givetvis felstavningar och smågrodor. Men allt går att rätta till. Som redaktören för PiratenPosten jag skriver för meddelade: – Jag har lärt mig att första skicket alltid följs av ett annat och bättre.

Bättre halvdant än inget dant. Allt går att rätta och förbättra.


MAGNETISK?

27 januari, 2018

Magnetiskt utstrålning är ju synnerligen tilldragande. En sådan utstrålning ens älskade har. En i vars närhet man helst vill vara.

Men ligga i en magnetkamera. Hur gärna vill man det? När man ser på bilden, kan det se nästan mysigt ut. Eller nä. Det är det inte. Den brits du ligger på rör sig fram och tillbaka inne i tuben, ljudet när skanning pågår är öronbedövande som sirener som alarmerar om det värsta tänkbara och du måste ligga absolut stilla i en varm evighet. Försöker du klia dig på näsan – vilket knappast är möjligt eftersom utrymmet inte tillåter – är det kört och allt måste göras om. Så du står ut i tio, tjugo – eller vad nu en evighet tar – minuter trots att svetten lackar och benmusklerna börjar leva sitt eget liv.

Där låg jag och försökte lyssna på Birger Ballongen Bengtssons Bravader i hörlurarna. Hade tagit med en CD. Det gick väl sådär. Apparatskötaren hade behövt höja volymen mångdubbelt.

Men billigt kan det inte vara. Det är sånt man får på skatten. Apropå vad den där företagsledarens retoriskt frågade om vad man får för skattepengarna. Men han hade kanske lagt undan tillräckligt många miljoner för att skaffa sig en egen magnetkamera.


FREDAGSNÖJE

3 november, 2017

– Hej hopp, sa ”De Driftige” och reste sig. Inte ett hopp ut i det mörka, utan ett hopp om ljusare tider. Eller mot.

– Dagarna dominerades av mörka tankar. Inte bara för att klockan ställts om. Då dök en hoppfull besvärjelse vi alla kan behöva ta till oss ibland upp. Den står där mitt ute i skogen. Det är nog dit jag ska.

Besvärligheter sker. På det ena eller andra viset. Men allt kommer ju att bli bättre. Skyltar ljuger inte.


FY OG BI

9 september, 2017

Det var ju detta med Fy og Bi eller Gøg og Gokke på krogen i Valby. Så långt forskningen har nått, har vi kommit fram till att hela etablissemanget – tre krogar i ett plus hotell – heter ‘Fy og Bi ‘som står för Fyrtornet och Bivognen (Släpvagnen på svenska). En av krogens delar kallas Gøg og Gokke – Helan och Halvan. Möjligen är det tvärtom.

Det finns f.ö. dessutom ett Gøg og Gokke-ställe i Dragør.

‘Fy og Bi’. En av många klassiska humorkonstellationer. En besserwisser och en dummerjöns. En tjock och en smal. En lång och en kort. En i för stor hatt och en i för liten. En Jänken och en Den felande länken. En Hasse och en Tage. En Magnus och en Brasse. Kanske även en Stellan och en Gunnar. Eller en Biffen och en Bananen. Variationerna är många.

Den vite clownen och August som på något vis är ursprunget om vi inte letar oss ännu längre bak till Comedia del’arte.

Fyrtornet och Släpvagnen – Fy og Bi kallade – var Danmarks svar. Storhetstiden 1920-40. Deras filmer hade även framgångar i Sverige. Krogens uteservering var i vilket fall dejlig i den sista sommarsolen.


APROPÅ CRICKET

18 augusti, 2017

Säregen sport; Cricket.

Förutom den match som inte blev av den dag jag var på plats – se gårdagens blogg – har jag sett en och annan i den engelska verkligheten. Och på den tiden vi hade tillgång till Sky Sports kunde vi även på TV följa VM då man spelar ‘endagsmatcher’.

Men främst minns jag upplevelsen av matchen, det lilla vi orkade med, vi såg en bitt norr om Evesham (i vars lag jag f.ö. spelade seriefotboll) när vi stannade till på väg mot Birmingham och den fruktade ‘Spagetti Junktion’. En avancerad mötesplats för flera motorvägar.

Under vistelsen i Evesham förärades jag ett ‘cricket bat’ som varit med i en Worcestershirefinal. På märkena i träet ser man att bollen är hård och kastas med kraft.

Bob Houghton (MFF-tränaren) blev väldigt förvånad då han såg det inför en middag i vårt trevna hem.

Jag har det kvar, precis som den landhockeyklubba jag också fick den gången.Den kan jag i alla fall använda som stödkäpp. Och i kuriosalkabinettet ligger även en cricketboll jag senare köpte i London. Bara för känslan. Och någonstans i hyllorna har jag även en regelbok.

Så säg bara till om vi ska spela, så kan jag försöka förklara reglerna.


RINGER DET?

8 juli, 2017

Mobil telefoni – mobiler eller ‘ficktelefoner’ som vi ibland kalla dem – slutar inte att fascinera. Tycks det.

Den ene – som t.ex. ”Smålänningen” – får ta över en mobil sak från någon som kan något om den apparaten. Sen ägnar de dagar åt att försöka komma underfund med hur och vad som eventuellt fungerar eller inte. Inte för att någon ringt – vilket borde vara telefonens primära arbetsområde. Ringt eller ej? Det verkar numera vara det minsta problemet även om inkommande samtal givetvis förekommer.

Då hör det uppenbarligen till god ton att den uppringde besvärat säger något som ”Jävla telefon”. Frågan är varför denne har telefonen på sig. Kanske för att själv kunna ringa upp och ställa frågor som:

”Har du ringt på mig?”, ”Ville du något?” och givetvis ”Var är du?”

Frånsett det används telefoner oftare för att visa bilder på vad som har hänt i omedelbar närhet eller på fjärran ort.

Annat var det på den tiden telefonen var tillverkad i svart bakelit och hängde på väggen i hallen och man svarade med att meddela sitt telefonnummer. För att den uppringande skulle inse att den kommit rätt, kan man förmoda. Ringde telefonen efter klockan nio på kvällen måste budskapet vara allvarligt.

– Vem kan det vara som ringer såhär dags? sade då modern och vågade knappt svara.

De som kände sig jagade av fordringsägare vågade inte svara oavsett vilken tid.