SPRÅKFÖRBISTRING

6 augusti, 2018

Ibland är det knepigare än annars.


OMÖJLIGT MÖTE

30 juni, 2018

Som Tintin och Holmes- Doyle- och Herge-entusiast – för att inte säga freak – undrar man givetvis över omöjliga möten. Möjligheten att göra det absolut omöjliga. Jag publicerade för några år sedan en högst trovärdig berättelse om hur Fritiof Nilsson Piraten mötte Sherlock Holmes på puben ”The Happy Liar”. Holmes-nördarna gick i om inte i taket så ner i spagat eller möjligen upp i sömmarna. Det kunde inte stämma. Inte för att inte Sherlock funnits, för det har han ju. Åtminstone nästan. Men ändå.

Men de här två filurerna? De får väl inte träffas ens på gamla dar?


VEM KAN RO UTAN ÅROR?

18 juli, 2017

”Vem kan sjunga förutan röst? Vem kan gå utan kryckor. Vem kan finna tillräcklig tröst utan väl kylda drycker”, sjöng vi till snapsen på Knäledbytarnas kamratförenings årsmöte.

– Årsmöten håller man väl annars främst i roddklubbar? flikade ”Kocken”, som är noga när det gäller, in.

Utan krycka eller kryckor går vi fortfarande kryckigt. Ryggen har för vana att se till att det gör så även annars. så skillnaden blir kanske inte så stor när de inte längre behövs. ”Tro inte att det är över”, säger den. Då hötter vi med morfars käpp som står på vänt.

Jag har som synes försökt ro utan åror. Det gick inte alls bra. Det berodde kanske på underlaget. Gotland är erkänt tungrott. Är det Hoburgsgubben som anas i fjärran eller ryska Östersjöflottan?


KOMIKERS DILEMMA?

3 juli, 2017

– Ni som sysslar med komik måste vara glada skitar … En vanlig kommentar. Känner igen den. Alla tror att man inte gör annat än berättar roliga historier om man jobbar med sådana.

Oftast är det ju inte så, även om man givetvis kan ha roligt ändå. Humor är en allvarlig syssla. Fråga Stan. ”Halvan” alltså. Eller Hans Alfredson eller Tage.

”Glada skitar” har oftast inte så mycket att tillföra på några djupare plan även om de själva ofta har väldigt roligt och oftast skrattar åt sina egna skämt. Humoristen går ofta lätt framåtböjd med allvarlig min stödd på en käpp, som journalisten Jan Richter en gång skrev.


LÄGET? HUR MÅR DU?

1 juli, 2017

Frågor vi ställer mest varenda dag. Av intresse, säkert. Eller bara sånt man säger?

I vilket fall ska man oftast passa sig för att ge en utförlig beskrivning. Läser ‘ungängesexperten’ Magdalena Ribbing i DN. Hon har tagit på sig rollen som allvetare i vett och etikett. Man ska bara artigt svara något utslätande och sen intresserat motfråga – Och själv? Så är den saken avklarad.

Det är ju trots allt ingen som orkar lyssna på andras tänkbara elände. Man har nog med sitt eget.

Man kan svara till intet förpliktigande ”Huvudet upp och fötterna ner”. Eller ”Jotack, 37,1 i morse” (”Smålänningens favorit). Alternativt ”Jag kan sova utan käpp.”. Och givetvis klassikern ”Det knallar och det går” som också kan förkortas till ”Det knaller om man inte vill dra ut på svaret.

Men det är klart, det är inte lätt när man går på kryckor eller just gått igenom en släng av gula febern.

Mitt klassiska minne i frågan är den gamle fotbollshjälten (för IFK Malmö, Di Gule, i allsvenska kvalet på 50-talet!) som när han i full fart cyklade förbi en på Limhamn, höjde armen till hälsning och frågade ”Annars?” och sen var försvunnen innan man hunnit svara.


SOLSKENSHUMÖR

13 april, 2017

– Varför är du så butter?

– Tja. Man kan väl inte gå omkring och vara glad varenda dag.

– Jamen det är ju skärtorsdag?

– Skiter väl jag i. Jag ska inte resa till Blåkulla.

förbannad


NÄR ALLT TAR SLUT

23 mars, 2017

Vissa dagar kan det vara allting; papper, pennor, färgpatroner och sådant. När de gäller papper och pennor kan man dock skaffa nytt. Materiellt. Kanske kan även knäleder och tänder räknas dit?

Värre med tålamod, glöd och fantasi. Men även sådant kan repareras och återvinnas.

Liksom detta inlägg som av okända skäl hamnade i skuggan av den stora poesin.

Men alla dessa vänner och på olika sätt bekanta som gått bort på sistone kan inte ersättas. Chuck Berry var väl ingen vi kände, men hans musik har gjort avtryck (och 90 år är inte dåligt för en rockn’n roll-kung). Torgny Lindgrens författarskap likaså, Jan Hemmel skrev vi om. Vännen Hansi ska vi ta farväl av. För inte länge sedan Åke C, Jaques, Harald Ek, Dan-Eric och på tisdagen Sven-Eric Magnusson. Och lika omistliga för sina nära och kära är offren för den ensamma terroristen i London.

Många och mycket är och har det varit på sista tiden och det lär fortsätta. Sådana är villkoren.