SPRING I EN TIMME!

5 september, 2020

I de märkliga tider som gäller, slås rekord i sällan utövade grenar. Springa så långt man kan på en timme, får väl sägas vara en sådan. Lopp utan målsnöre eftersom mållinjen hamnar där löparen befinner sig när timmen har gått.

Det finns de som finner glädje i att springa. Jag tillhör inte den skaran. Under åren då konditionen var god, tack vare all fotboll jag spelade, satsade jag på att springa för att det skulle vara så nyttigt och sades ge mentala kickar. Men det var bara så förtvivlat tråkigt! Man skulle känna hur endorfinerna sprutade inombords, men jag hade just, som sagt, bara tråkigt, Rullade tummarna där jag sprang och undrade vad jag kunde göra mer. Jag kände ingen munter stimulans. Det var bara, som sagt, tråkigt att springa utan att ha en boll att jaga – och sätta i mål.

Kvinnan som slog världsrekord i entimmeslöpning på fredagkvällen, sprang drygt  1,800 kilometer! Inte ens ett halvt maraton.

Hur kan man ens fundera på att springa maratonlopp?. Måste vara ännu tråkigare.

Det fanns en som kunde, som vann guld under  OS 48 & 52 på både maraton (52) och andra långa distanser ( 5- och 10-000 meter- Emile Zatopek från Tjeckoslovakien. Han fick majors grad i den tidens kommunistsponsrade verklighet och blev nationens hjälte. Även under ”Pragvåren” då han , bedrövligt nog, degraderades när ryssarna slagit ner Dubcecs (rättstavat?) demokratiseringsprodess som Zatopek stöttade. Kommunisterna gillade inte människor som tänkte fritt. Jävla pack. Men Zatopek kunde springa. Trots att det hela tiden såg jobbigt ut; han slet, krängde och grimaserade och armbågade sig fram med ständigt plågat uttryck. Att springa i en timme hade dock varit en munsbit för honom.

Men han tjänade garanterat inte lika mycket som Mo Fara på fredagskvällen i detta ‘hittepålopp’

 


%d bloggare gillar detta: