TUMBA HOCKEYSPEL

22 maj, 2019

Vi tittar förstrött på ishockey VM och samtalen hamnar så klart kring spelen vi ägnade oss åt med allvar och frenesi en gång. Bordshockey.

När vi var riktigt små och våra äldre bröder ännu äldre än de någonsin skulle komma att bli – man växer ju ikapp med åren – fanns det ett gammeldags spel hemmavid. Figurerna var platta plåtgubbar och såg ut som bandyspelare. Målvakterna bar keps.

När vi hade tröttnat på modelljärnvägen, sålde vi den och köpte ett ”riktigt” spel. Stigas Tumba Hockey! Det var grejor. Men så småningom tyckte vi att det gick för långsamt och var för lätt att göra mål. Då tog vi bort spelarna, alla utom målvakterna, och kastade upp en stenkula på ”isen”. Då gick det undan.

I 25:årsålderna köpte vi nya spel med 3-dimensionella spelare. Målade spelarna till våra egna lag och spelade turneringar så det stod härliga till. Broren och jag var t.o.m. med i BordshockeySM, övertygade om att vi skulle vinna rubbet.

Invigningsdagen fick jag möta Roland Stoltz och Sven Tumba. Mer som uppvisning för världspressen. Det var ju ingen match att vinna.

Sen förstod vi att vår heliga regel att man inte fick stöta manöverspakarna med handflatan – bruka våld – inte gällde. Förfärande. Så gick det som det gick. Hyggligt bra, men vi vann inte. Vi var ju vana vid att spela juste.

Brorens lag hette ”Messerschmitt” och ”Focke Wulff”. Varför han valde de tyska namnen (flygplanstillverkare) kan man undra. Mina fiktiva lag: ‘Malmö Eleganterna’ och ‘Gösta Glitters’ vilar numera i gömmorna. De var i alla fall med om att vinna den legendariska ”Allman Cup” flera gånger, ”Malmö Nations Mästerskap” och ”Cutty Sark Mästerskapen” och några andra turneringar där man inte fick bära sig åt hur som helst. Vi pratar då och då om det där med regelbrottet – den öppna handflatan – och blir lika upprörda som då.

Spelen ligger väl förpackade i vindsutrymmet. Vi tar kanske fram dem en vacker dag.

Tre Kronor fick en körare av Ryssland i VM. Men ingenting är avgjort ännu.


%d bloggare gillar detta: