DEN SISTA I MÅNADEN

31 mars, 2019

Bloggen har ju en ambition att kunna roa de som är intresserade av livets glädjeämnen och tvära svängar. Ibland lyckas det.

Denna helgen blir det mesta dock mer förvirrat än oklart. Tidsomställningen kostar på. På vars och ens lilla sätt och vis, men i vilket fall.

Och grannen lär ha ställt om klockan två timmar fel samt glömt att sätta den på väckning, varpå han helt sumpat söndagens – sedan någon vecka förberett – projekt att köra tre, fyra lass trädgårdsavfall, en gammal schuplattlermaskin och några granstumpar till återvinningsstationen.

Vi andra har också problem trots någorlunda rätt omställda klockor. Vi blir knollriga i huvudet och vet knappt vad som är fram eller bak, upp eller ned eller möjligen tvärtom. Det tar därtill tid för knoppen att vänja sig. EU-parlamentet har sagt sitt i frågan, men vad som kommer ut av det är osäkert.

Ändå. Reaktionerna blir märkliga. Det är inte bara som att åka på semester en timme framåt. Till Helsingfors eller Riga. Man ska ju fortsätta som vanligt hemmavid. Man stiger upp senare, fast tidigare. Utan att veta vilket. Gör det mesta i fel ordning. Lagar middagsmat tidigare än tidigare. Somnar tidigare än förr. Vaknar och undrar varför i all världen man är uppe när klockan är något man inte vet. Undrar när tidningen ska komma. Men det är härligt när kvällarna blir ljusa och koltrastarna sjunger.

fågelsång


VÅR VÅR ÄR HÄR!

30 mars, 2019

Det var inte mycket att ta miste på. Fåglarna sjöng i solen, påskliljorna – de små – stod i full blom, nyputsade veteranbilar tog sig en första provtur för året. Natten som väntar, ställer vi om klockan och de ljusa kvällarna blir ännu längre.

I 25 år var det tydligaste tecknet på vår hemmavid var att ”Ogy” kom hem till sin plats under seglet. Hem från mörka garaget till sin plats på uppfarten.

– Vad ska man med en uppfart utan en MG på den? som ”Järvinen” sa.

– Uppfart och uppfart. Plats under seglet i vilket fall.

Men den tiden är dessvärre över. OGY har nordligare jaktmarker. I nya återvinningstider kräver platsen fler och större kärll. Med vemod skådar jag bakåt på den sköna bilden.

ogy21.4.15


FANTOMEN!

29 mars, 2019

Vårt/Världens behov av Fantomen – eller någon som han – är omättligt. Visserligen är Lee Falk’s seriefigur just bara en påhittad sådan – Vilket säkert även Gud är, som vår lokale sa. – Liksom Stålmannen, bifogade ”Snickaren”.  – Men när vi var små var Fantomen i alla fall verklig.

Listan på de gamla djungelordspråken dök fram ur gömmorna. Det var därför tanken på den vandrande vålnaden och världens behov av honom dök upp. Ständigt värda att begrunda:

*1.Då Fantomen rör sig står blixten stilla

*2.Fantomen smyger tystare än djungelkatten

*3.Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man

*4.Du hittar aldrig Fantomen – han hittar dig

*5.Fantomens röst isar blodet

*6.Fantomen är hård mot de hårda

*7.Sikta aldrig på Fantomen

*8.Fantomen har tusen ögon och tusen öron

*9.Fantomen har tio tigrars styrka

*10.Den som ser Fantomens ansikte dör en fasansfull död

*11.Då Fantomen frågar svarar man

*12.Att vakna i mörkret och se Fantomen – en fasa för onda män

*13.Fantomen vilar först då fred råder i världen.

En sådan man. Han behöver/behövde aldrig uppsöka vårdcentralen för hälsokontroll. Visst behöver världen honom. Vila har han inte tid med på länge än.

Och visst kan man tycka synd om Diana (Palmer) som gifte sig med Fantomen men kanske inte vågade se honom i ansiktet omaskerad? Fast ordspråk nummer 10 gällde kanske inte henne?

Tänk vilket liv de hade hemmavid i Bengali.

– Vart ska du? frågade Diana när han tog på sig solglasögon, hatt och rock.

– Ut och ta en kopp på Espresso House.

– Har du mobilen med så jag kan nå dig när maten är klar?

– Räcker det inte med trummorna?

När jag nu tänker efter, måste dagens Fantomen vara barnbarn till Diana. Hon vann OS-guld i simhopp -48 eller möjligen 1952. Vår barndoms Fantomen, jobbet går ju i arv, bor sannolikt i dödskallegrottans seniorboende, kallas senior advicer och använder rullator. Djungelrullator. Fiber har dragits till de djupa skogarna, så han håller sig uppdaterad. Barnbarnet, eller den ännu yngre generationen, sitter oftast och leker med sin padda. Eller övar på guran och hoppas  kunna fixa en hit som slår. Tids nog ska detta barn bli nästa Fantomen och mötas av en värld som kräver en kvinnlig, vegetariansk Fantomen.

fantomen


WITH A SMILE

28 mars, 2019

Who´s this charming man?

Har haft honom liggande ‘på lut’ rätt länge.

Bilden visar i alla fall att en charmör med cigarett i mungipan och friska, vita tänder med hatt lätt på sned och remmen fäst likt en kossa bär sin skälla, ger en alldeles strålande … eh, utstrålning.

Bilden måste givetvis vara tagen vid en lägereld. Man kan tänka in mexikans musik i bakgrunden. Eller argentinsk, noga betänkt. Någon kastar sin lasso i bakgrunden. Eller en sån där kåbåjsarna på Pampas svängde i luften när de fångade in kor. Gauchosarna.

Men på Fairbanks storhetstid fanns det varken färg- eller ljudfilm. Musiken stod en stumfilmspianist för. Och för att visa ett sådant leende med cigarett i mun måste han väl kilat fast pinnen på något listigt sätt?


GLÖMSKA OCH FOTBOLL

27 mars, 2019

Vi vet alla, alla vi som kommer ihåg, vad dåligt minne innebär.

Nu – mitt på onsdagen – slår det mig att jag glömde att ställa in tiden på dagens lilla bloggtext i sena gårdagskvällen. Vilket genast har rättats till. Det var kanske dramatiken i gårdagens EM-kvalmatch som låg bakom förvirringen? En match som ett hafsigt spelande Sverige höll på att förlora (0-2) mot Norge, men i alla fall reducerade och till och med kvitterade till 2-2 när matchen strängt taget var slut. Och dessutom ta ledningen 3-2! ”Miraklet i Oslo” var på gång. Nu VAR ju matchen slut?! En jäkla hörna skulle bara läggas.

Och Sverige glömde markera ytan vid höger stolpe. Ack. Där slank bollen in. 3-3.

Glömskan ställer till det jämnt och ständigt.

– Var la jag mina nycklar, handskar, glasögon och så vidare. Det finns mängder med roliga exempel jag skulle kunnat skriva ner på denna sida. Alla de jag skrev ner på en minneslapp. Men jag har givetvis glömt var jag lade den..

Förresten, har jag inte publicerat den här bloggtexten tidigare?


NÄR LARMET GÅR

26 mars, 2019

VI minns att vi som barn sprang efter ambulanser och brandkårens bilar när de ryckte ut. Det var nog den fascinationen som gjorde at vi gillade att leka med ambulanser och brandbilar i den lilla skalan.

Fyra varianter av Dinky Toys 30-tals brandbil. Visst är dom läckra?!

 


MED KOLTRASTEN I SINNET

25 mars, 2019

Den sjunger nu i morgonstund och vi sover lätt vidare ändå. Värre är det när fiskmåsarna och skatorna börjar skräna och bjäbba. Eller vad nu lätet kallas? Kråkor kraxar, kanske också skator?

Egentligen var det inte det vi talade om, men min kära som just kom på att hon inte mindes vad det hon började prata om handlade om.

Sådant är vi alla vana vid. Jag kunde alls inte erinra mig vad det var som saken gällde.

Men vi kom i alla fall på att koltrasten även börjat sjunga i kvällstid. Den upplevelsen fick ta över de filosofiska funderingarna och subtiliteterna. Som vi ju inte riktigt visste vilka de var just då. Men det är som när man fastnar i lösningen av ett korsord. Slutar man fundera på lösningen, dyker den upp lite senare.


%d bloggare gillar detta: