KAMRATMÖTE

3 december, 2018

En afton somnade jag långt innan midnatt varpå jag givetvis vaknade innan klockan slog 2. Med livade idéer och tankar. Minnen väcktes till liv.

För några år sedan träffades vi; några kamrater från barndomens Lund, över en öl på ett ställe vid Bantorget. Vi hade inte setts på närmare 50 år. Men vi hade inga problem att känna igen varandra och hitta trådarna. Åren som gått kapades och tiden var ingenting. Det var som om vi nyss lekte på samma gård och i samma park. Staffan med den fina bilbanan berättade vad han skulle syssla med efter pensionen.

– Bygga på modelljärnvägen, sa han och ögonen lyste.

Han talade med små, tysta och vänligt mjuka ord och bokstäver. Vad bättre finns när man inga måsten har än att bygga vidare på en idealvärld där tågen går i tid och träden är ständigt gröna, inga våldsamma konfrontationer finns och livet tycks sig precis så harmoniskt som vi en gång trodde att det skulle vara.

Det jag minde skedde för så pass många år sedan att min gamle vän med råge har pensionerats. Vi hoppas att tillvaron vid modelljärnvägen är god.

Lite avundsjuk kan man nog bli och vara. Inte vaknar väl en modelljärnvägsbyggare mitt i natten med vånda för att rälsbussen inte ska gå i tid?

modellj

 


%d bloggare gillar detta: