BERGMANÅRET

27 november, 2018

Många sena kvällar har vi sett om Ingmar Bergman:s filmer på TV detta år. Bergmanåret. ”Dämonregissören” hade ju fyllt 100 om han varit vid liv.

”Smålänningen” och jag var lagom imponerade över just 100åradetaljen. Våra mödrar blev ju drygt 100 i verkligheten. Men annars… Bergman kan man inte negligera.

– Han har onekligen satt starka avtryck, sa skolkamraten som en gång räknade sig som cineast.

– Vi mindes alla ”Tystnaden”, ”Skammen”, ”Viskningar och rop” och vad det nu var. Vi såg och låtsades att vi förstod. Läste tidningen Chaplin och lade pannorna i djupa veck. Men i de åren först vi nog inte så mycket som vi trodde.

– ”Smultronstället” och ”Sommarnattens leende” är i alla fall lysande, log den gamle redaktören. Och ”Gycklarnas afton” skojar man inte bort. Annat är mer svart.

– Numera kan jag ändå tycka att ”Sjunde inseglet” är riktigt munter, log ”SkinnaLars” narraktigt.


%d bloggare gillar detta: