NOVEMBRARE

20 november, 2018

Det kändes som om mörkret kom ännu tidigare och skulle vara ännu längre – vilket det givetvis också gjorde! – och månen vägrade lysa upp vår blåsigt kyliga del av världen.

Själv var jag nödd, rentav tvungen, att leverera en bild till min bloggredaktör innan klockan slog midnatt och vågade inte gå utomhus, ut till arbetsrummet där bildarkivet ryms, så lätt klädd som jag var. Ett gammalt journalistmotto säger ”gräv där du står” och så fick det bli, fast jag satt. Med knappt vässad penna skissade jag av väggen med en del av tavlorna framför mig. Ojämnheten i vissa linjer får skyllas brådskan och den fria handen. Lampan hängde dock lite på sniskan även i verkligheten.

Dessvärre kan jag inte återge färgerna, men de harmonierar väldigt väl med varandra. Väl hängt. Vem är hunden? Simon, så klart. Vår förste som svärmor målade där han plumsade runt i vattenbrynet. Det skånska slättlandskapet är en inte så märkvärdig olja, men den hängde i mitt barndomshem och har på så vis en icke helt föraktlig proviniens.

 


%d bloggare gillar detta: