BOSSE, MFF-HAMMARBY

21 oktober, 2018

Vi har sett lagen mötas många gånger. Oftast har det känts lugnt inför matcherna. På 60- och 70-talet och långt framåt handlade det oftare om 6-1 till Di Blåe än oavgjort eller förlust. Fast alls inte hemmamatchen 1962. Hammarby gjorde sitt mål, men MFF gjorde inget. Trots att Bosse Larsson gjorde sin allsvenska debut. Han A-lagsdebuterade mot brasilianska Flamengo några dagar innan. Då gjorde han mål efter 20-sekunder. Vilken spelare och vilken karriär han skulle få! Och, såklart, så mycket glädje och framgång MFF skulle få av och med honom.

Vi stod på ståplats redan när han debuterade och tio år senare kallade vi honom ‘Kungen’ och ‘Kobran’ och jublade när han blev ‘styv i nacken’ och satte fart. Då var det allvar. Jaques Werup stod med oss där på läktaren och använde våra epitet i sin bok Hemstaden. De har även fått inleda Staffan Tappers, Micke Sjöbloms &  Ander Roos fina bok om honom. Vi känner oss medskyldiga när vi läser orden.

Vi lyssnade på Staffan härom kvällen. Han höll ett spirituellt och roligt föredrag om sin lagkamrat kung Bosse. Vi tog givetsvis den maffiga boken med hem. Sköna texter och rikligen illustrerad med fina bilder. Vi är många, men svåra att urskilja, med i trängseln på ståplats på många av dem. Vi var ju där! Jag får nästan samma stolta känsla som när jag – 14 år gammal – såg omslagsbilden på tidningen Rekord som just hade ramlat ner i brevinkastet; Pelé på Malmö Stadion och alls vi på ståplats i bakgrunden. Brasilien slog MFF med 7-1. Lasse Granström gjorde vårt mål.

I boken finns en bild där Bosse nöjd springer ut från allsvenska premiären 1972 drygt tio år senare när han redan hunnit spela – med succé – tre år i Bundesliga, men vänt hem till Malmö och tryggheten. MFF hade slagit HBK med 5-2. Mina ögon söker en ung man i läktarvimlet som raskt är på väg från stadion. Jag fick ju i hast cykla till Malmöhus slott där gitarren och övriga medlemmar av Werup/Sjöström-gruppen redan väntade. Vi skulle ge en konsert och jag hade nöjt konstaterat att jag skulle hinna med både repetitionerna, matchen och konserten om jag lade på en rem.

70-talet  var annars en tid då jag aldrig, åtminstone ytterst sällan tog några engagemang/trubaduruppdrag när MFF hade hemmamatch. Fullständigt galet kan tyckas, men så ‘Blå’ var jag.

Sista gången Jaques och jag såg en match tillsammans vann MFF med 6-0 över Hammarby. Nicklas Skoog satte sista målet, en frisparkspärla i krysset.

Hammarby har arpat upp sig sedan dess. Söndagens match var viktig. Nervöst var det, men Vi vann med 2-1. Därefter såg vi förlängning av Uniteds match borta mot Chelsea. Vi ledde med 2-1 där också! Ända tills det återstod 30 sekunder … 2-2. Men solen sken.

Boken om Bosse rekommenderas å det varmaste . En viktig bit fotbolls- och Malmöhistoria.