FOTBOLL FÖR NÄRVARANDE

31 oktober, 2018

Vi hade inte smält måndagens domarfadäser och matchen mellan AIK och MFF.

Vi pratade om om matcher vi varit med om på plats sen debuten i april -59 när MFF mötte HIF.  Vi har sett MFF spela allsvenskt i Trelleborg och Landskrona. På två olika arenor i Göteborg, tre i Stockholm, minst en i Växjö och alla andra vi inte kom på. Det finns en del att välja mellan. Hur många på hemmaplan? I hur många har domaren fördärvat upplevelsen?


– SURT, SA INTE BARA LÖFVÉN

30 oktober, 2018

Vi var nervöst spända, gladdes och vågade ändå inte jubla. ”Allt kan hända. Bollen är rund”, som de stora tänkarna säger. Men MFF såg ut att vinna klart. 1-0 borde dessutom vara det dubbla.

Så kvitterar AIK på en synnerligen tveksamt dömt frispark (men strålande slagen) i den långt gångna tilläggsminuten. Och domaren stegade upp avstånd från boll till ‘mur’. Det ska vara nio meter komma ngt lite. Domaren stegade upp elva meter! Det blir givetvis lättare att skjuta prick då. Bistert. På många vis.

Att det sen blev upprört och det ena gula och röda kortet delades ut var ju inte mycket roligare.

För Löfvén blev det också dags att kasta in handsken. Så låst och tråkigt det verkar vara i den svenska politiska verkstaden. Dessvärre mycket beroende på att så många väljare inte lärt sig av historien. Men det kom kanske inte som någon överraskning. Det ser ju ut på liknande vis världen över. Brasilien, USA, Ungern och Italien.

 


I OMSTÄLLNINGSTIDER

29 oktober, 2018

Sommartiden har vinkats adjö för lite mer än ett dygn sedan. Ändå är vi rätt vilse i pannkakan.

– Det är inte lätt, men samtidigt konstigt, sa den kära.

– Märkligt, för att inte säga besynnerligt, höll jag med om.

– Dygnet förändras en timme, men tillvaron hamnar på trekvart, som ”SkinnaLars” sa..

 


TIDEN GÅR IGEN

28 oktober, 2018

Den som idag väntade sig ännu en upprepning av en upprepad upprepning, blev månne lite förvånad. Men ibland får måtta råda. Detta verkade inte datorn uppfatta och for amok på sitt eget vis. Men, men. Nu går klockorna rätt.

Nyss ställde vi om dem. I dröm och i verklighet. För egen del var det ett fantastiskt läge att försöka få ordning på dygnsrytmen (Den blir ibland lite rubbad för folk som har  ‘kreativa’ sysselsättningar, dygn när nyheterna kallar… Men även för bagare, fiskare och skiftarbetare.) och jag planerade allt mycket noga. Intog lämplig dos för natten och gick till sängs tidigt.

Mitt rum låg på andra våningen i den västra flygeln. Ugglorna hoade, men jag somnade till. Månskenet bländade mitt öga och mycket riktigt vaknade jag strax innan klockorna formellt skulle vridas tillbaka, drog på mig min dressinggown, tände en cigarr och steg ljudlöst ut ur mitt rum, förrättade mina behov och vred  sen den stora visaren på uret i hallen nedanför den stora trappan ett varv bakåt just innan den skulle till att slå.

Så småningom smög jag tillbaka till min bädd och låg sömnlös resten av natten. Vad fan skulle jag utnyttja den där vunna timmen till? Vad hade den tjänat mig för gott?

Någonstans i ett annat rum i en annan del av byggnaden låg offret. Hur skulle jag komma undan? Säga att jag var där eller där klockan 01 eller klockan 02?

Tankarna for precis som molnen över himlen. Jag kunde inte reda ut frågan och somnade inte förrän dagen grydde. Varpå morgonen blev precis som vanligt. För lång och förspilld. Morgontidningarnas trycksvärta hade torkat för länge sedan.

Från sommar- till normaltid. Agatha Christie hade njutit av läget. Det hade givit henne många uppslag. Klockslag var viktiga för hennes historier. Alla inblandade hade full koll på vad den ene eller eller den andra klockan var när de passerade brottsplatsen. Men inte kunde jag få ut en detektivisk berättelse av min upplevelse. Jag har inte hennes konspiratoriskt strukturerade hjärna.

Tur att ingen miste livet. Jag hade åkt fast direkt om Poirot eller Miss Marple hade kommit på besök. Men hann utväxla en kyss med den älskade medan jag var vaken i verkligheten utan att behöva bevisa när eller vad som hände. Eller tvärtom. Sen krävdes det flera kyssar för att väcka mig när förmiddagen höll på att övergå i middagstid och stadshustornets klockor skulle ringa. En timme för tidigt. Eller sent? Har vi ett stadshustorn på Limhamn?

– Frågor vi aldrig kunna få svar på, sa den gamle regissören med sin bästa Anders DeWahl-röst.

Säg till så skriver vi genast en godisdrypande halloweedeckare där barn fastnar i seg kola och bovarna i ännu segare gegga, självlysande därtill med krav på att brukaren återanvänder, samsorterar eller äter upp.

Annars rycker sommarnasarna som säljer godiset till midsommarns sommarevenemangen ut.

Visst är det besvärligt med dessa tidsomställningar? Och vilka fantasier de ställer till med. Allt detta hände mellan verklig tid och den timme som likt ett spöke gick igen. Mellan dröm och verklighet.

två

 

 

 

 


UPPREPAD UPPREPNING

27 oktober, 2018

Ser dagens blogg ut som gårdagens? Det ligger i ämnet/sakens natur, om man får skoja till det. Skillnader finns, men kan inte ses på skärmen. När gårdagens skrevs blåste det. När detta skrivs har vinden lagt sig och i stället faller regn. När det läses råder både vind och blöta. Busväder. Samtidigt: Rubriken både ljuger och talar sanning. (vad menas med det ..?)

– Jag sa ju det, sa vår lokale.

– Vilket?

– Det jag sa. Att det skulle gå som det gick.

(Vittnen kunde dock intyga att det inte var vad han sa utan snarare tvärtom. I vilket fall; Malmö FF spelade 1-1 borta mot Sarpsborg fra Norge på en plan som verkade vara en välvattnad bandyarena struken/målad med grönsåpa. Driftigt folk, de där norrmännen.)


UPPREPNING

26 oktober, 2018

– Jag sa ju det, sa vår lokale.

– Vilket?

– Det jag sa. Att det skulle gå som det gick.

(Vittnen kunde dock intyga att det inte var vad han sa utan snarare tvärtom. I vilket fall; Malmö FF spelade 1-1 borta mot Sarpsborg fra Norge på en plan som verkade vara en välvattnad bandyarena struken/målad med grönsåpa. Driftigt folk, de där norrmännen.)


VAD ÖNSKAR DU I JULKLAPP?

25 oktober, 2018

Två månader eller mindre än så innan julafton. Då började vi nog skriva önskelistor.

I unga år gällde det oftast leksaksbilar, Elastolinfigurer; vilda djur, indianer och cowboy  sen även vagnar och detaljer till modelljärnvägen. Sen sålde vi den och gav oss själva ett fint inslaget ishockeyspel, ‘Tumba spelet’. När jag fyllt 14 och tjänat egna pengar på att sälja jultidningar på hösten och bära hem julgran till tanter inför jul, kunde jag själv se till att tomten gav mig en riktig läderfotboll.

Minns hur gott det doftade i butiken. Läderskor och fotbollar. Riktiga grejor. Månssons sport på Rönneholmsvägen vid Triangeln. Vårt Mekka när idrottsintresset tog fart. Men inte hittar jag någon bild på denna klassiska butik. Inte heller på våra leksaksaffärer; den ena en bit bort på Davidshallsgatan och den andra i nästa kvarter på Kärleksgatan.