UR ARKIVET

30 september, 2018

– Får man inte samma känsla varje år när höstmörkret faller? Vår lokale 08:a suckade lätt.

Vi förstod vad han menade och visst höll vi med. Även om MFF:s framfart sprider glädje och äpplen (Ingrid-Marie) prunkar röda och goda på trädet och den nu 13 veckor gamla valpen far omkring som en virvelvind runt våra fötter så vi är nära att dråsa i backen. Men åt det fallande mörkret kan vi inget göra mer än att sucka uppgivet och redan längta till våren.

– Om EU till slut bestämmer sig för att hålla en gemensam tid året runt, hoppas i alla fall jag att man behåller den vi har just nu; sommartiden. Ju längre vi kan behålla ljuset på dagarna, ju bättre är det, menade ”Järvinen” och jag var inte sen att hålla med. Morgnar är ju ändå till för att man ska ligga och dra sig och kanske somna om. Inte väckas av sol i ögonen.

– Jag vet inte, sa ”Alpturken”. Är det meningen att mörker ska råda så är det väl förutbestämt.

– Var och en kan ju ställa sin egen klocka, sa vår lokale.

– Hur ska man då passa tågen? ”TantG” ställde frågan på sin spets.

– De kommer ju inte ändå. Eller går. Och skulle det hända, är det du skulle med ändå försenat.

– Mörkret är tungt, suckade ”SkinnaLars”. Men vi har i alla fall MFF, MIF och vårt handbollslag. Går det bra för dem, ja mest MFF, skiner man upp liksom solen om man säger så. Drömmen om guldkant på molnen lever vidare.

tidigtmörker


%d bloggare gillar detta: