TYST I SALEN!

20 augusti, 2018

Var det inte ett gammalt lärarkommando från den tid när tavelsuddar yrde och pekpinnar smälde? Skolfuxar kallades de och var en utdöende art när vi gick mot övre tonåren.

Hade vi sluppit den sortens översittarpedagoger, hade det kan varit roligare och gått bättre i skolan för en hel del av oss.

Det var på den tiden vi började intressera oss för film – att gå på bio hade ju länge varit roligt – och såg ‘svåra’ Bergmanfilmer och inbillade oss att vi förstod.

Den enda i stan som gjorde det, var Sydsvenskans ypperlige filmexpert Jan Aghed. Hommage till honom. Han lämnade oss för några månader sedan. Som så många andra goda. Och alldes nyss Kofi Anan. Många tysta minuter blir det.

Eftersom det är Bergman-år, fortsätter visningen av hans filmer. Så såg jag ”Tystnaden” härom kvällen och tyckte att den var lika tung och svårförståelig som den gången jag som yngling satt i biografmörkret på Scania och försökte begripe.

”Tystnad, Tagning” förekommer i alla fall som ett slags inverterad snapsvisa, Frn ftohd bestämt till kräftorna igår.


%d bloggare gillar detta: