HUR SER DOM UT?

16 augusti, 2018

Det fanns en tid för inte så länge sedan när var och varannan känd personlighet/man (skådis, musiker eller vad det nu kunde vara), med stolthet berättade att han var en vanlig, hederlig arbetargrabb.

Stolt över sina föräldrar kan man vara, men inte hjälpa eller rå för i vilken miljö man är född och uppvuxen. Förhoppningsvis med goda barndomsminnen i bagaget, vilket inte är alla förunnat. Fråga Ingmar Bergman.

Min uppväxtmiljö var på alla sätt hederlig, men kanske inte så socialdemokratisk. Hederlig arbetargrabb kan jag inte kalla mig. Och när vi gick på läroverket, verkade socialdemokrater vara ett annat slags folk. Erlander kunde vara rolig. Men Torsten Nilsson, Gunnar Sträng och Arne Geijer? Partiet fick ständigt långt över 40 procent av rösterna, men ändå. Givetvis en barnsligt, naiv föreställning: Men vi undrade ändå ‘hur de såg ut’ och försökte lista ut vem av kamraterna som kunde tillhöra den där sidan.

Det var på den tiden vi läste Fantomen och visste att bovar hade tjurnackar, låga pannor och snaggade skultar.

Sånt gick givetvis över.

Men i dessa tider när det spekuleras i höga siffror för SD, kan vi inte låta bli att undra hur de som ger sina sympatier åt SD ser ut. Och att i ett sällskap på 10-25 personer undra vilka  av dem som kan tillhöra de där anhängarna.

Idag fick vi höra en tidigare högt värderad bekant och vän uttrycka sin sympati för både de inhemska, mörka krafterna och även Donald Trump. Han gav oss ett ansikte. De ser ut som alldeles vanliga människor.

Som det var i 30-talets Tyskland.

Hur kan det ha gått så galet och hur handskas vi med detta?