FLERA DAGAR SENARE

5 juni, 2018

Det var nästan en vecka sedan vi tog först tåget och sen bussen till Österlen. Förundrades över vyerna, grönskan, landskapet, solen och den makalösa månaden maj som var på väg att övergå i Juni.

På väg för att hälsa på vår gamle vän Carlsson som vilar på Löderups kyrkogård sedan nio år tillbaka.

Vår esprifyllde vän H som bor i närheten bjöd på lunch och lärde oss uttala ortsnamnen rätt. Rydsgård uttalas Ryssgård om man är från trakten. Smedstorp heter Smisstorp och Sankt Olof uttalas med betoningen på Sankt. Saangtolof ungefär. Sådana finesser folket på Rapport och Aktuellt aldrig kommer att kunna lära sig. Där kallas ju – till exempel – Bjärred för Bjär-red. Och Osby Os-by. Men så har dom det.

Ändå tycks hälften av alla sommarfirande stockholmare häcka på Österlen. Andra hälften på Gotland.

Vi bjöd sedvanligt Carlsson på Metaxa och lyssnade på Mozart. Musik som ”Dragspelar’n” tagit med sig. Och på originalet till ”My Way” … som inte alls heter så i original. En fransk visa där texten skildrar en stendött äktenskap där man och hustru i alla år gått förbi, löst av varandra. När han stiger upp för att gå till jobbet, kommer hon hem. Och tvärtom.

Den tänkte jag återkomma till så fort jag får tillgång till en inspelning där Birgit Carlsten sjungen, kompad av den briljante ”Dragspelar’n”. ‘Comme d’habitude’ heter den. På svenska: ”Som vanligt”.

Dagen efter besöket hos Carlsson’var vi på begravning. ‘My Way’ fanns på programmet. Den tycks ofta göra så i sådana sammanhang. Men ingen sång denna gång. Kantorn gjorde vad han kunde med noterna.

Upphovsmannen Claude François (tillsammans med Jaques Revaux) brer på lite mer med lite större band på bifogade fil. Tror inspelningen är gjord efter Sinatras/Paul Ankas succé. Därav det lite fräsigare arrangemanget.