TILL WALTER

31 maj, 2018

Idag tar vi farväl av Walter Hülpersi Limhamns kyrka. Jag skrev ett minnesord (publicerat i Sydsvenskan) till honom på de gamla vännerna i Sällskapet Ölhäfvarnes vägnar. Och sedan beskedet om Walter kom, har vi fått veta att ytterligare två av sällskapets gamla medlemmar har lämnat oss. Silversmeden Birger Pellas och den timide Carl-Gustav Degerhammar. Sällskapet utarmas. I stadgarna står det att sällskapet inte kan upphöra förrän på den yttersta dagen. Om ens då.

Så kagiga kunde man vara på 60-talet. Yttersta dagen – bäst före datum – har vad oss bekant inte inträffat, men det Sällskapet Ölhäfvarne vi lärde känna finn inte längre. Men vi hade roligt så länge det varade.

texten till Walter:

Walter Hülphers. Den ständigt färgstarke, grå eminensen i Sällskapet Ölhöfvarne nästan sen starten 1964. Vännen med det generösa, stora hjärtat vi kallade ”Nyansernas Mästare”. För honom fanns endast högsta eller lägsta betyg. Svart eller vitt. Var något gott, var det det godaste han någonsin ätit. Hade vi roligt, hade vi oootroligt roligt.
Ofta nog var det också så. Från när vi lärde oss umgås över ”en öl och en smörgås”. Den klassiska boken som gavs ut i det 60-tal när mellanölet, mycket tack vare finansminitster Gunnar Sträng, släpptes fritt och sällskapet bildades. Under åren när nämnda sällskap var något att räkna med i stadens liv och en stark lobbygrupp.
Walter, en rastlös själ som för några år sedan miste sin älskade AnnaLisa, hade några upprörda och oroliga dagar när han förberedde sig för att tillsammans med oss resa till Båstad för att ta farväl av bäste vännen Lennart Broberg som nyligen (Sydsvenskan 13.5) avlidit. Walter kom aldrig iväg. Han somnade in i sin favoritfåtölj och fick äntligen ro.

Både Lennart och Walter var hedersmedlemmar i Sällskapet Ölhäfvarne.

När Walter och AnnaLisa bjöd till bords, var det överdådigt och generöst. Som vid Ölhäfvarnas klassiska rimkvällar eller sonen Tottes födelsekalas. Vi hade kunnat äta oss mätta redan av löjrommen. Hur många vi än var som tog för oss rejält, tycktes det ändå bli mer över än när vi började. Ordet lagom fanns inte för Walter. Köpte han årets första nypotatis till sig själv, handlade han kilovis. Skulle vi äta kräftor, körde han själv upp till vänkontakter i Småland och hämtade hem långt mer än nog. Löjrom hämtade han ännu längre upp.
Walter var även en skicklig bridgespelare och hängiven lärare; under många år aktiv i kennelklubben och fullgjorde likaså sitt uppdrag som nämndeman, vilket andra får vittna om.
Vi är tacksamma för att kunnat räkna oss som Walters vänner. Saknaden är stor. Tankarna går givetvis till den närmsta familjen; sönerna Totte, Johan och Erik.

Gunnar Bernstrup

Pehr Malmström

Cristian Hellberg

Peter Kastensson

Bengt Lindelöf

Ulf Darinder

Bengt L tog den fina bilden.