JAGAD AV EN GETING

Sköna försommardagar låter jag dörren till min skrivarverkstad stå öppen. Ibland smiter en humla in och jag gör vad jag kan för att rädda den, Humlor är snälla och gör nytta. Sätter ett lock över den när den klättrar på rutan, sticker ett papper under, fångar den, bär ut och släpper ot den i friheten.

Likadant om det rör sig om ett bi. Även ett argt bi.

På söndagskvällen var det vi som var arga som bin. MFF hade än en gång förlorat. Denne gången borta mot Trelleborg. Kan man tänka sig något värre? Nä. Jag är med i ett av MFF/veteranvänners arangerat tips. Där hade jag garderat matchen med en etta. En otänkbar förlust för MFF. Den garderingen gick in! Blev jag glad? Inte ett dugg. Inte min älskade heller. Vi blev riktigt tjuriga. För att rädda situationen gick jag ut till min skrivarverkstad. Lät dörren stå öppen.

Då kom en geting in. Har egentligen ingen försonande inställning till getingar. Men ändå. Jag försökte fånga den, bedöva den med en sittkudde och fick på så sätt rensat bort spindelnät både här och där; släcka alla lampor så den skulle lockas av ljuset och friheten där ute. Men ingenting lyckades. Getingen surrade vidare inne hos mig. Då tog jag fram linjalen. Gamla skolfuxars vapen.

PANG!

Getingen var inte längre någon geting. Men jag blev så uppjagad av den flera minuter långa striden, att jag inte längre förmådde skriva ner den begåvade skröna jag hade tänkt mig. Trots att det blev tyst.

Arbetet får anstå tills nästa dag. Tror vi förresten att MFF vinner nästa match? Självfallet. Hammarby borta. Lätt som en plätt… Nä, knappast. MFF är jagade inte bara av en geting. Av många, många fler och farligare demoner.