DEPPIGT TROTS SOLEN SKEN

Majdagen var fullkomligt strålade. Värmen steg till 22 grader. Helt osannolikt. MFF mot Göteborg hemma. Inga problem …

Malmö FF ägde spelet (i första halvlek). Vi noterade så mycket Bachirou betyder. Tempo, säkerhet.

Så kastade högerbacken Larsson fel inkast – hur kan en professionell fotbollsspelare göra det?! – och ställde till det ytterligare en gång. Och en tredje. Då gjorde IFK Göteborg mål när halvleken var nästan slut.

– Nå ja. Det ska väl ta sig i andra halvlek, sa vi. Och 1-1 kom. Men då klev Bachirou av. Kanske skadad. Sen gapade MFF-försvaret tomt och Göteborg gjorde sitt andra mål. Och vårt lag tappade all fantasi och tempo, blev tafatt, klumpigt och det som såg så lovande ut blev till en synnerligen snöplig förlust. Göteborg utnyttjade givetvis läget, Kontrade och stod i.

Efter matchen: Malmös tränare sa – helt riktigt – vi var ju bättre innan dess. Den tjurige TV-experten visade statistiska sammanfattningar i bild. Att chanserna minsann var lika sett över hela matchen. Så klart att det blev så när det blev som det blev. Men MFF var ju bättre när det var spel som visade vilket lag som var bäst fast man inte gjorde mål. Bjöd på två usla försvarsinsatser. Inget att sticka under stol med. Men inte ett lag mot en kinesisk mur. Även ‘experter’ borde lära sig se rörelsemönster i den statistiska verkligheten. Men Göteborg vann. Inget snack. Vi är sura ändå.

Vilken avrundning på en annars så strålande dag. Frun och jag sa godnatt med en lite torr, purken, puss. Men den torrheten berodde bara på MFF:s förlust. Vi har tack och lov samma intresse.

Trots läget tror vi – vi försöker i alla fall – att  MFF vinner allsvenskan. Cupfinalen på torsdag i första hand.

Fansen skanderar: ”KOM IGEN MALMÖ KOM IGEN!”