HEMMAPREMIÄR!

9 april, 2018

Söndag: Solen lyser och värmer för första gången sedan för länge sedan. Däremellan har  gås ätits, Lucia skridit fram med ljus i hår, julrim skrivits, nyårsraketer skådats, oxveckor genomlidits och en ”Bonusvinter” tagit det mesta av den energi vi eventuellt hade kvar och som grädde på moset visade det sig att säsongens influensasprutor inte fungerade så bra som de borde. Vi hostade och snörvlade oss fram. Till och med påsken var så risig och kall att odlarna av påskliljor fick kasta sina lökar.

Men så. Solsken lyser och ger värme som räknas tvåsiffrigt. Vi hade glömt att den möjligheten fanns. Ylletröjorna läggs åt sidan. Koltrastarna far runt som tättingar och kollegorna kvittrar.

Upp med vimpeln! Var är vimpeln? Den vi tog ner i höstas. Samma bestyr som uppstår inför jul när vi inte hittar julgransfoten.

Men våren är här till slut och fotbollarna rullar. Vi hör grannar som vi inte hört på månader. Och grannars barn. Markiser vevas ut. Sekatörer klipper grenar och räfsor räfsar. En söndag med premiärboule på torget för de som hade möjlighet; slutspelshockey, ett överraskande poäng för Trelleborg mot Djurgården och allt vad som nu hände inför måndagens stora händelse.

(Vi räknar här bort Trumps murbygge som hotar djurlivet och fred, Orbàns agerande som hotar demokratin i inte bara Ungern, Svenska Akademiens sönderfall och annat som självfallet är mycket viktigare.)

MFF möter AIK på Stadion. Hemmapremiär.

Senast vi såg lagen mötas på vår arena, fyrade de som kallar sig supportrar av bomber och granater de kallar ”Bengaler” och vi sade att vi aldrig  mer skulle gå på sådana matcher igen.

– Men sådant har vi sagt flera gånger, sa den gamle redaktören. Vi har aldrig lyckats hålla löftet. Intresset och hjärtat är större.

Måtte allt gå väl.