APROPÅ FORT

5 februari, 2018

Apropå gårdagens blogg och åka fort eller inte. På 50-talet körde mina föräldrar en förmodligen praktisk – mamma, pappa och fyra söner fick plats om viljan var god – men rätt tråkig och trött Standard Vanguard. Dåtidens vägar var vad de var och tillät inte några högre hastigheter. Blev vi omkörda av någon som körde över 100, kallades föraren bildåre och bilen förutsattes vara stockholmsregistrerad. Det stämde ofta nog.

Föräldrarna kröp fram i 70, så omkörda blev vi.

När äldste broren hade tagit körkort, dristade han sig att köra i 80 på vanlig landsväg och fick skarpa reaktioner för det.

Men autostradan mellan Malmö och Lund fanns sedan 1953. Där kunde man dra på lite mer. Jag var ende passageraren när pappa drabbades av övermod och ville se hur fort bilen gick.. När bilen segat sig upp i 110 blev nog pappa lite skakis och släppte på gasen. Jag fick dyrt lova att inte berätta för mamma. Eller någon annan heller vad det anbelangar.

Nu har jag berättat men brottet är preskriberat sedan länge. Så även mitt brott. Jag körde förbi, råkade, en polispiketl i 150 på motorväg en sommarnatt när gryningsljuset började anas. Poliserna brydde sig inte! Dom hade väl jagat bovar halva natten och ville hem.