VITA LÖGNER

1 februari, 2018

Skulle på undersökning och höll på att glömma formuläret jag skulle ta med mig. Det jag hade glömt fylla i. Raskt fram med pennan. Men var låg papperna? Leta, leta.

Namn och personnummer är inga problem, men längd och vikt? Jag tittade i passet. Visst ja, det måste förnyas. Jisses vad fem år går fort.

182 centimeter läser jag. Det stämde säkert en morgon för många år sedan. Men nu när artros och åren härjat och rygg- och nackkotor pressats närmare varandra? Strunt samma. Står det i passet måste det stämma.

Någon våg har jag inte ställt mig på sedan Carlsson och jag slog vad och jag fastade och led mig till 81 kilo. Det var långt mer än tio år sedan. Något har jag nog gått upp sedan dess. Det väl inte bara de gamla byxorna som har krympt? Jag lade till några klädsamma kilon, lade käppen åt sidan och kände mig flera år yngre.

Lämnade formuläret till sköterskan som knappt ägnade det en blick. Förmodar att hon antog att allt stämde. Och det gjorde det ju. En gång.