– SLÅ PÅ DEN GLADE JOLLE!

28 februari, 2018

Så tjoade en av de nyvunna kamrater i Malmö vi blygt närmade oss. Han lät nästan dansk och byggde en grustopp med yttre, vindlande gångar i sandlådan där stenkulan kunde rulla åt olika håll när man släppte dem från toppen. Rätt eller fel. Vinst eller förlust.

– Slå på den glade Jolle! Hade han danskt påbrå? En liten kille i brun, stickad keps och vindtygsjacka.

Ett av alla dessa minnen. Jag var nio och vi var nykomna från Lund till Malmö. Det var inte alldeles lätt att skaffa sig nya kamrater.

Pojkarna på gården kavlade ner kortbyxorna över knäna, gick hjubent och imiterade Jan ”Nana” Ekström. Ny stjärna i Malmö FF. Okänd för mig. Jag visste inte ens vad fotboll var.

Och de kamrater jag knappt hann lära känna innan familjen flyttade vidare minns jag inte ens namnet på. Men fotboll upptäckte jag – eller vi, för även broren var med på den resan – senare. Den upptäckten kan vi tacka fotbollsVM på hemmaplan för. Svenska TV-sändningar och sommarkamraterna i Magnarp som drog igång BK Star. Så mycket rikare tillvaron blev!

Men vad som hände med den glade jollen och pågen som ropade ut sitt lockande budskap på den tiden då stenkulor var hårdvaluta, har jag ingen aning. Men det lät ju roligt.


SKORNA PÅ HYLLAN

27 februari, 2018

Samma dag vinter-OS avslutades samlades vi framför TV:n för att se MFF möta Gefle i Gävle. (Eller Gävle i Gefle?) Vi möttes av en svartvit bild som under TV:s barndomstid. Gråa läktare, svarta träd i bakgrunden och en vit plan.

Det snöade.

Vi slog över till ett soligt, färgglatt Old Trafford i Manchester och såg United med viss möda slå Chelsea. Under tiden skottade och sopade trenne traktorer planen i Gävle och fyra timmar försenad kunde den matchen spelas. 3-0 till Di Blåe.

Stackars de hängivna fans som rest upp och var tvungna att ta tåget tillbaka innan matchen kom igång.

Bilden av en snöfylld fotbollsplan fick minnet att dra igång. Matcher vi spelat och matcher vi sett i snö. Får återkomma till det. På radion sa man att hela Sverige är täckt av snö. Snick snack. Vi har sett några flingor över Limhamn, men inte många som överlevt tio minuter på marken. Men satans kallt är det.

På hyllorna i tvättrummet låg fortfarande fotbollsskor med dobbarna i trim kvar. Jag insåg på allvar att karriären är slut – man gör ju det när man behöver käpp för att ta sig till husets brevlåda – och bestämde mig med sorg i hjärtat för att slänga skorna i den gröna tunnan. Till förfång för forskningen? Nä. Vem bryr sig?

Förmodligen bara jag.


FÖR SENT UTE!

26 februari, 2018

Vi fryser, pustar, frustar och suckar i vinterdyningarna och ler åt den allt ljusare skinande solen. Vi inser att vi är sent ute för bokningarna inför vårt kommande ”Julefrokost”  i Köpenhamn. Favoritkroerne är redan bokade.

Jag ringde ”Gitte Kikk” för att höra mig för om ett bord lördagen innan jul.

– Det går fint. Men vilket år menar du? I år är det redan fullbokat.

Samma historia på övriga julefrokostklassiker. Ringer man i tidig januari, kan man ha tur och få ett bord . I sena februari är det kört.

Vilka bekymmer i tider när man längtar efter varmare tider. Att planera för kommande julfirande… Men vi brukar ju ha det gott, värt en god framförhållning.


OS ÖVER = AVSTAMP MOT ÅRETS VÅR

25 februari, 2018

Läsaren kan tycka att det är ett väldigt prat om den vår vi längtar efter. Men sådan är ju längtan. Stark.

Nu tar vinter-OS slut och det har i alla fall gått ovanligt bra för Sverige. Utom i de manliga grenar di svenske normalt hämtar hem medaljer i. Ingen Jernberg, Wassberg eller Svahn och inget Tre Kronor med fräs.

– Och i de moderna cirkusgrenarna – volter och snurrfinter på skidor – har det nog inte gått så bra heller, sa Den Stabile.

– Om sådant bryr vi oss inte. Vi som förmodligen är aningen gammaldags men har rätt för det, som ”Smålänningen” så riktigt underströk.

– Men de andra blågula deltagarna har klarat sig bra! log ”SkinnaLars”. Vi är glada. Guld i slalom för både herrar och damer. Skidskyttar. Curling och Kalla. 12-13, rentav 14 medaljer. Annat än i vinter-OS i Oslo 1952. Då gick det bedrövligt för di svenske. I det mesta utom i ishockey. Tumba var 17 år och slog igenom. Sverige vann ett brons till slut. Nu vann vi både silver och guld innan det blev ett brons till slut. Härligt.

Och idag spelar Malmö FF borta mot Gävle. Som är Dalkurds hemmaplan för kommande allsvenska säsong. Märkligt. Och kallt lär det vara. Men vi håller tummarna för MFF. Match i Svenska Cupen. Manchester United möter Chelsea samtidigt. Det gäller att hålla kanalväljaren i styr.


UNDOMSBÖCKER

24 februari, 2018

Vi hamnade i – eller på? – temat vad vi läste som barn på väg mot tonåren.

Egentligen satt vi mest och kluckade nöjt över att Sverige säkrat nya medaljer. Det är ju det stora med Olympiaderna; små idrotter blir självklara delar av den stora helheten. Medaljerna blir ‘våra’. Nederlag glömmer vi snabbt. Skidskytte och Curling är inget vi normalt följer. Men nu! Guld, silver … och kanske ännu fler guld.

Skidskyttetränaren Pichler borde kanske ta hand om de svenska herrskidåkarna? De som annars stått för medaljerna. Tyckte Esk i DN.

Och när Tyskland lappade till Kanada i hockey, fick Tre Kronor nåogt slags upprättelse.

Men nu handlade det ju om sådant vi läste som barn.

Biggles var många pojkars favorit. Varför jag aldrig fastnade för honom, kan man undra. Läste några få böcker, men inte fler. Krig var kanske inte så charmigt som tema? Undrar om inte kapten W.E.Johns skrev fler berättelser om sin hjälte än Tvillingdetektivernas författare om sina.

Jag har några Bigglesberättelser i min seriealbumsamling, men de är nog inte äkta historier av författaren.


Mysteriemysteriet

23 februari, 2018

Tvillingdetektiverna Klas och Göran Bergendahl löste allehanda tänkbara och otänkbara mysterier tillsammans med sin kusin Hubert. Ibland utgick de från sin hemort Vindsele i Norrland. Ibland hälsade de på Hubert i Stockholm och då löstes mysterierna där. Oftast berodde detta på vilken av författarna som skrivit boken.

Sivar Ahlrud var ju två; Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud.

Lika svårt som det är att korrekturläsa egna texter, är det att komma ur det man själv läst in från början. När det stod Vindsele, läste jag inledningsvis Vindelse. Bok efter bok. Det var först när jag nämnde den fiktiva ortens namn som min bror reagerade. – Vindelse? Det heter ju Vindsele. Jag läste på, rodnade och rättade mitt ingrodda läsfel.

Allt som låg i tiden kunde bli ett mysterietema. TV-, Film, Radio-, Speedway-  och så vidare. Igår letade jag efter Ishockeymysteriet. Klart att den fanns i serien. Bandymysteriet har jag ännu inte hittat, så bandy var väl på väg ut.

Men den boken jag letade efter hemma var Fotbollsmysteriet. Den köpte jag många år senare för att undersöka vad det var som fascinerade mig som 13-åring. Det intresset var svårt att återskapa. Lättläst spänning utan större finess. Tog knappt en timme att läsa. Tiden och läsvanor förändras.

Jag hittade den till slut på en plats där böcker hör hemma. I bokhyllans trängsel. Funderar på om jag ska satsa på ännu en omläsning. Men jag kommer ju ihåg intrigen. Landslagsdebutanten, den lovande ynglingen från skogarna får svårt med storstadspulsen, försvinner och Tvillingdetektiverna hittar honom vid en sjö där han steker sin nyfångade fisk över öppen eld. Lite ”Snoddas” över honom?

Och han spelar givetvis matchen och avgör. Sagor ska sluta lyckligt.

Klas och Göran var populära namn i tiden. Klas hade ännu inte börjat stavas Claes.

Enligt omslaget spelades landskampen på Stockholms Stadion. Tror jag reagerade på det redan då. Landskamper spelades ju på Råsunda.


ISHOCKEYMYSTERIET

22 februari, 2018

Vi hade pratat om barndomens favoritböcker. Någon läste ‘5-böckerna’, en annan Biggles eller Hemliga Sjuan. Jag läste under en period de olika mysterierna med Tvillingdetektiverna och visste att jag har en kvar.

Letade efter den. Men inte hittade jag vad jag sökte. Däremot mitt pass som var på vippen att gå ut. Giltigt pass är trots allt viktigare att ha än en tvillingdeckare som säkert dyker upp en dag. Jag bestämde mig för att fixa detta med passet.

Sveriges Tre Kronor skulle samtidigt möta Tyskland, men ishockeyintresset är ju inte så stort. I synnerhet inte i jämförelse med ett giltigt pass. Dessutom verkade lagets form vara ett mysterium så vitt jag förstått av experterna.

Jag gav mig iväg. Satte på radion. Då hade Tyskland gjort två mål. Jaha Jag tänkte att jag förhöll mig som ”GrötLarsson”. Brydde mig inte. Sen reducerade Sverige och lite kunde jag väl ändå bry mig. Sen tog passärendet över.

När jag på väg hemåt passerade min gamla skola och stadsbiblioteket, sände radion senaste nytt från OS. Då stod det 1-3. Jag var definitivt inte intresserad och lyssnade i stället på Epsteins utläggningar om UD:s mysteriösa förhållningssätt till offentlighetsprincipen.

När jag parkerade bilen hemmavid stod det 3-3 och matchen var en öppen affär. Jag blev själv öppen för att öka hockeyintresset. Men hann knappt in till förlängningen förrän Tyskland avgjorde. 4-3. Intresset för hockey sjönk till sin rätta plats men passet var fixat.

Mysteriet med den försvunna boken fick sin upplösning. Den låg i lådan intill den jag sökt i.  Den enda boken ur serien jag har kvar. Författarsignaturen Sivar Ahlrud skrev 50 stycken. Jag tror jag hade alla som då publicerats när mitt intresse tog andra vägar och samlingen såldes för några kronor styck.

Men var det Ishockey-Mysteriet?


%d bloggare gillar detta: