MAGNETISK?

Magnetiskt utstrålning är ju synnerligen tilldragande. En sådan utstrålning ens älskade har. En i vars närhet man helst vill vara.

Men ligga i en magnetkamera. Hur gärna vill man det? När man ser på bilden, kan det se nästan mysigt ut. Eller nä. Det är det inte. Den brits du ligger på rör sig fram och tillbaka inne i tuben, ljudet när skanning pågår är öronbedövande som sirener som alarmerar om det värsta tänkbara och du måste ligga absolut stilla i en varm evighet. Försöker du klia dig på näsan – vilket knappast är möjligt eftersom utrymmet inte tillåter – är det kört och allt måste göras om. Så du står ut i tio, tjugo – eller vad nu en evighet tar – minuter trots att svetten lackar och benmusklerna börjar leva sitt eget liv.

Där låg jag och försökte lyssna på Birger Ballongen Bengtssons Bravader i hörlurarna. Hade tagit med en CD. Det gick väl sådär. Apparatskötaren hade behövt höja volymen mångdubbelt.

Men billigt kan det inte vara. Det är sånt man får på skatten. Apropå vad den där företagsledarens retoriskt frågade om vad man får för skattepengarna. Men han hade kanske lagt undan tillräckligt många miljoner för att skaffa sig en egen magnetkamera.