MINNESMUNK

31 januari, 2018

Stötte samman med en grånad man som fällde ut sina armar till en kram innan jag hade känt igen honom. Men jovisst. Det var ju ”Munken”! På tillfälligt Limhamnsbesök.

Vi spelade tillsammans för så länge sedan att endast vi själva minns hur det var. Kallade oss ”Munkarna”. Han var en jäkel på Charmichaels ‘Hong Kong Blues’. Vi körde blandad repertoar; visor, blues och några av tidens hitlåtar. ”Baby it’s all over” var en jag nästan minns.

Munken flyttade till huvudstaden, utbildade sig till arkitekt och stannade kvar. Vi har stött på varandra några få gånger genom åren. Lustigt nog skedde detta vårt senaste möte just som jag hade fått en förfrågan om ett framträdande. Ett intressant uppdrag. Erbjudandet om ersättning var dock så lågt att jag tackade nej och tänkte: – Det är ju t.o.m. mindre än vad ”Munken” och jag en gång skulle få när vi spelade på ”Tre Musketörer” i Åkarp. En sedan länge nerlagd krog.

Så stod han där! Så det kan gå till.

Jobbet i Åkarp är f.ö. det enda där arrangören någonsin lurat mig på gaget. Vilket får anses vara ett gott facit av mer än 50 års verksamhet i det som kallas artistbranschen. Det var inga stora pengar, sett i dagens valuta, vi gick miste om. Men de hade på den tiden räckt till 15 – 20 svala öl på närmsta vattenhål. Det bud jag nyss hade tackat nej till hade inte ens räckt till hälften.

”Tre Musketörer” var en trivsam och lätt krog att åka till. Lokaltåget – det som numera heter Pågatåget – stannade ett stenkast därifrån. Åkarps station. Huse, men inte krogen, finns fortfarande kvar.


UNDAN GÅR DET

30 januari, 2018

– Sista måndagen i Januari. Det får väl i alla fall anses vara positivt även om det blåser halv storm,  menade ”Sigismund”.

Vår lokale räknade blixtrande snabbt ut att en tolftedel av året snart hade gått.

– Du använde nog mobilen där, log vår lokale 08:a.

Ojade vi oss gjorde vi mest över fingrar som fryser, leder som inte längre är så elastiska, ryggar som bråkar och annat som händer oss när åren har gått.

Vi var ense om att handbollslandslaget gjort bra ifrån sig, MIF spelat två dåliga hockeymatcher på rad och att Ingvar Kamprad var en hedervärd och färgstark man. Men inte ägnade vi honom någon tyst minut som på varuhusen. Men sa åtminstone inte något på en god stund. Just inte för att ära den driftige, men hon som sköter dammsugaren svepte just omkring i lokalen och då hör man inte ens vad man själv tänker. Lika bra att hålla tyst.

– En vecka och så den korta månaden februari, sa ”Provinsialläkaren” . Sen kan vi börja leta vårtecken. Nu gäller det att bita ihop för att klara sista etappen.

– Vintern varar alltid längre än man tror och februari är den kallaste månaden. Bara så ni vet muttrade ”Smålänningen”.

”Alpturken” drog åt halsduken, trängde mössan över huvudet och knäppte jackan omsorgsfullt. Förberedde sig för att ta sig hemåt i den skånska kylan. Inga minusgrader, men en bitande byig vind som mångdubblar den faktiska temperaturupplevelsen. Plus 3 känns som minus mycket mer.

– Man får inte så  mycket gjort dagar som dessa, som ”SkinnaLars” sa. De enda som frivilligt går ut är hundägare och vattenhålets gäster. Men roligt har vi när vi är på det humöret. Det blir man ju raskt i vittert sällskap.

 


VI ÄR GLADA ÄNDÅ!

29 januari, 2018

Vi sa så innan Sverige skulle spela EM-final mot Spanien: Oavsett hur det går är vi glada ändå. Läget var ju så oväntat.

Sen spelade Sverige bäst och ledde i halvlek och vi var ännu gladare.

Sen spelade spanjorerna skjortan av svenskarna – Som inte ens vågade skjuta mot det spanska målet.  Där stod en vig bjässe som tydligen spelat landskamper för fyra olika länder. Hur kan sådant gå till?

Så Spanien vann. Vi tjurade ett tag, men samlade oss och sa:

Vi är glada ändå. Vilket säkert spelarna också är när de väl kommit över eländet.

 


– SÄKER KAN MAN INTE VARA

28 januari, 2018

Sa ”SkinnaLars” och fortsatte:

– Det är så klart att man kan ha fel om både det ena och det andra … jag menar, vem vanns amatörparaden i Åsberga folkets park sommaren -62?  Det är lätt att säga Anna Hansson, men jag är osäker på om det är rätt. Vann hon inte året efter?

– Men ännu osäkrare blir jag när jag träffar osäkert folk. I grunden osäkra. Såna som skrattar högt åt sina egna skämt och samtidigt tar sig själv på allvar, ser sig som talesmän för gruppen och yttrar sig i vi-form.

Egentligen var frågorna som inledde resonemanget enkla. ”Hur går det för världen?”, ”Vad har Trump i kikaren?” och”Hur går det för Sverige mot Spanien i handbollsfinalen?”

Men vi satt ju där vi satt och därifrån ser man som vanligt bara en begränsad del av det aktuella skeendet.

 


MAGNETISK?

27 januari, 2018

Magnetiskt utstrålning är ju synnerligen tilldragande. En sådan utstrålning ens älskade har. En i vars närhet man helst vill vara.

Men ligga i en magnetkamera. Hur gärna vill man det? När man ser på bilden, kan det se nästan mysigt ut. Eller nä. Det är det inte. Den brits du ligger på rör sig fram och tillbaka inne i tuben, ljudet när skanning pågår är öronbedövande som sirener som alarmerar om det värsta tänkbara och du måste ligga absolut stilla i en varm evighet. Försöker du klia dig på näsan – vilket knappast är möjligt eftersom utrymmet inte tillåter – är det kört och allt måste göras om. Så du står ut i tio, tjugo – eller vad nu en evighet tar – minuter trots att svetten lackar och benmusklerna börjar leva sitt eget liv.

Där låg jag och försökte lyssna på Birger Ballongen Bengtssons Bravader i hörlurarna. Hade tagit med en CD. Det gick väl sådär. Apparatskötaren hade behövt höja volymen mångdubbelt.

Men billigt kan det inte vara. Det är sånt man får på skatten. Apropå vad den där företagsledarens retoriskt frågade om vad man får för skattepengarna. Men han hade kanske lagt undan tillräckligt många miljoner för att skaffa sig en egen magnetkamera.


FÖRVIRRANDE MATEMATIK

26 januari, 2018

– Om Sverige vinner, men inte med mindre än tre mål och Kroatien förlora med sju, men inte mot Polen och Danmark högst når oavgjort mot England som inte kan spela handboll och därför inte är med men förmodligen förlorat med minst 20 mål mot Tyskland som redan är utslaget och inte oavgjort mot Norge som behöver vinna med fem mål mot laget de möter härnäst … skojade ”Provinsialläkaren” till det.

Verkligheten var krånglig nog. Vi försökte förstå hur det egentligen låg till inför avgörande mellangruppspelsmatch i handbolls-EM. Spekulationerna gick amok. De överentusiastiska TV-kommentatorerna fungerade som hejarklack, lagledare, stundtals olyckskorpar och ibland svårbegripliga utredare om vad som gällde.

Och i vår morgontidning skrev krönikören sen att det som hände inte lät sig beskrivas; det skulle ses. Lätt för honom att skriva i efterhand. Lång näsa till de som inte var med? Ändå skrev han flera spalter lång text. Det är ju hans jobb.

Och trots att Sverige förlorade lika många matcher som man vann, är laget i semifinal. Konstigt.

– Undrar hur mycket man kan förlora semifinalen med och ändå gå till final.

Kom att tänka på Peps låt … Falsk Matematik. Den hade passat här.

 


APROPÅ LÄGET

25 januari, 2018

Kassaköer och irritationer. Ungt folk vs gammalt folk. Eller alla mot alla. Det finns alltid något att klaga på. Alltid en andra sida av myntet att vända upp.

– Usch vilket väder.

– Men det är sju plusgrader.

– Men regn. Vad har hänt med de riktiga vintrarna? Och vad har jag nu för glädje av min nya, dyra vinterjacka?

– Varför har dom inte tagit bort granen på torget? Julen är ju över för länge sedan,

– Jamen det har dom ju gjort.

– Nu ja. Så var det inte igår när jag tittade.

– Hur ska MFF klara sig när dom säljer alla spelare.

– Alla och alla … Och man har ju skaffat jättebra ersättare.

– Dom bara köper och köper.

Det mesta är sig likt.