HYLLRENSNING

Man får gå igenom hyllorna ibland. Rensa och slänga. Bläddrar bland papperna. Som vanligt fastnar jag i minnen och av ambitionerna att kasta blir det föga.

Det tillfälliga körkortet från Grenada borde hamna i det runda arkivet. Det är utgånget sedan länge. Men jag skjuter upp.

Uppskjuten landskamp har jag varit med om, slog det mig. Grenada skulle möta Trinidad/Tobago i cricket. Start klockan tolv läste jag. Fick bråttom och tog en taxi. Chauffören verkade konfunderad över min brådska. Men vi kom fram i tid. Prick klockan tolv. Knappt en kotte i närheten. Arenan – såg ut att vara byggd 1920 och aldrig renoverad sedan dess – var inte öppen. Jag kunde i alla fall köpa öl och något att tugga på från ett stånd i närheten. Så småningom öppnades grindarna.

En timme senare satt jag och tre andra på läktaren. Det hade regnat under natten och planen invaderades av folk som torkade upp vätan med svampar som de sedan vred ur i spannar som de sedan kånkade 100 meter bort och tömde. Om och om igen. Cricket kräver torr bana.

Klockan två var läktaren nästan fullsatt med drygt hundra förväntansfulla entusiaster. Jag frågade när de trodde matchen skulle börja. – Soon, sa man. De gråa molnen drog bort. Upptorkningen fortsatte. Jag tröstade mig med ännu en öl och en grillad kyckling.

Klockan tre marscherade pråligt uniformerade män ut och hissade nationsflaggorna.

Klockan fyra sågs några spelare värma upp vid sidan av läktaren. En halvtimme senare testade funktionärer spelplanen, skakade på huvudet och försvann.

Klockan fem föll en skur. Snart skulle även mörkret falla. Jag gav och åkte tillbaka till hotellet.

Följande dag hade jag fått mitt tillfälliga körkort och vi körde en runda på ön. I radion berättade man att matchen förmodligen skulle börja inom kort. Fyra dagar senare var den spelad.